Sida 318
GIUSEPPE VER DI.
Korrespondens till HVAR 8 DAG.
|h rån Milano kommer nu slutligen, under veckor väntad, underrättelsen om att Verdi är död, att Italien förlorat sin nu och årtionden tillbaka störste tondiktare. Sedan Kossinis död har ingen italiensk komponist kunnat fröjda sig åt en sådan hedersplats i sitt eget land och en sådan utbredning af sina tonskapelser öfver hela världen som den nu i den höga åldern af 89 år aflidne.
Giuseppe Verdi har, liksom så många andra stora konstnärer, arbetat sig upp till sitt konstnärskap under en ofta bitter ekonomisk strid. Hans fader, innehafvare af ett litet byvärdshus nära Busseto, egnade föga intresse åt sonens uppfostran, och det var först då han utifrån blef upp-märksamgjord på gossens påfallande musikaliska begåfning som han köpte en gamma! spinett åt
vecklades äfven så att han, blott 15-årig, på ett utmärkt sätt ledde ett utförande af Haydns »Skapelsen».
Då Verdis första opera »Oberto» 1839 gafs å Scalateatern, stod kritiken afvisande, fiendtlig, medan folket här kände ny musik, som gick till hjärtat. Först hans andra opera, iNabuccodonosor», 1842, skaffade honom äfven fackmännens bifall, och detta var ännu mera fallet med »Ernani>, 1844. Men det var egtntligen — sedan Verdi under tiden med fabulös skaparkraft komponerat bl. a. »I Lombardi», »Macbeth», »Luisa Miller», »Stiffelio» —först med »Rigoletto» som Verdi skapade världsrykte åt sig. Och »Rigoletto» följdes af »Trubaduren» och »Tra-viata», de ännu populäraste af Verdis verk. I dessa arbeten, som inleda en ny period i konstnärens lif,
den aflidne, åldrige kompositören verdi i kretsen af sin familj.
honom och fick organisten i byn att handleda den unge Giuseppe under hans första steg in i musikens värld.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän Verdi hade lärt allt hvad organisten kunde lära honom. Lyckligtvis blef en köpman i Busseto nu intresserad för honom och understödde honom med ett stipendium, så att han skulle kunna i Milano skaffa sig en grundlig musikalisk utbildning.
Men, märkligt nog — och lärorikt sedan man nu har Verdis glänsande konstnärsbar.a såsom bevis — vägrades den unge mannen inträde i Milanos konservatorium — emedan direktören ansåg honom sakna musikalisk begåfning! 1 stället tog nu kapellmästaren Lavignas hand om honom och gaf honom undervisning på det honom egna sättet. Han egnade icke någon nämnvärd tid åt att inviga sina lärjungar i musikens teori o. d., utan lät dem på egen hand bedrifva sina studier. Han inskränkte sig till att låta eleverna komponera och att korrigera deras kompositioner. På detta sätt utvecklades Verdi fritt och själfständigt och så hastigt, att han ef ler en kort tid försökte sig på större kompositioner, som redan de vunno bifall. Verdis dirigenttalang ut-
träder först tydligt det Verdis maner fram, som senare ofta återkommer och som vittnar om stor konst: Verdi framställer samtidigt motsatta känslor och förmår, trots stämningskontrasten, smälta dem harmoniskt samman. Exempel härpå är i »Aida» egypternas dödssång och den samtidiga kärleksduetten.
Efter »Traviata» följde »Maskeradbalen», »Ödets kraft» och flere andra arbeten.
1 alla dessa kompositioner hade Verdi följt sina stora landsmäns, Bellinis och Donizettis, vägar. Men med sin 1867 för den stora operan i Paris skrifna »Don Carlos» började han afsluta kontot med den specifikt italienska operan, och i »Aida», som komponerades för festligheterna vid Suezkanalens öppnande 1871 och första gången uppfördes i Kairo, är denna hans metamorfos fulländad.
Han har kommit under inflytandet af den franska operan och ännu mera påverkats af Wagners väldiga reformation inom den dramatiska musiken. Verdis individualitet förlorade ingenting härpå, därtill var han en alltför stark konstnär. Men han fattade en fläkt af de nya ideerna och omformade dem i sin konstnärsindividualitet. I stället för den förhärskande
— 307 —
Poto. Tcmpcntini, Speztft-Mo-tegatini.
