Sida 13
STOCKHOLMS SLOTT.
MED ANLEDNING AF DESS RESTAURERANDE. För HVAR 8 DAG af GEORG NORDENSVAN.
v—rrtttltrtrrrrrt
STOCKHOLMS SLOTT ÅT SKEPPSBRON, SÅDANT DET T1LLÄRNADES.
Efter NIKODEMUS TESSINS ritning (1703).
vom en verklig farsot har restàureringslustan farit fram med allt för många af våra gamla historiska byggnadsverk. I och för sig är restaurerandet intet ondt eller oberättigadt, om det blott stannar vid för det första byggnadens bevarande, d. v. s. vid nödiga reparationer, och för det andra vid bortskaffandet af sådana tillsatser och ändringar från Senare tider, som äro utan historiskt eller konstnärligt värde eller intresse. Om man t. ex. i ett 1500-talsslott på 1800-talet spämit värdelösa papperstapeter öfver gamla väggmålningar, sa bör det vara berättigadt att rifva ner tapeterna, ej för att ersätta dem med andra af bättre art utan för att bringa den ursprungliga väggdekorationen i dagen. Men felet med alltför många restaurationer har varit, att nian försökt gifva byggnaden det utseende, den borde ha haft, om den blifvit genomförd i alla detaljer — något som ytterst sällan är fallet med gamla byggnader, på hvilka ofta arbetats i årtionden, ibland — som t. ex. i de gamla kyrkorna — i århundraden. Man bar ersatt det gamla, som ju ofta har historiskt berättigande, med nytt i gammal stil, och man har gifvit byggnaden ett utseende, sådant den faktiskt aldrig haft sà är förhållandet exempelvis med både Upsalas och Lunds domkyrkor i deras nuvarande gestalt. Man kan ej kalla dem annat än nybyggnader med användande af de gamla murarne. Det bör ligga i öppen dag, att
man ej har rätt att röra vid ett byggnadsminne annat än med största pietet för det historiskt gifna och med den lättaste hand. 1 regel bli de restaurationer bäst, dä man gör det minsta möjliga och då målet helt enkelt är byggnadens bevarande. Dess fullbordande — i fall delar af den aldrig blifvit genomförda enligt planen får naturligtvis ej häller anses oberättigadt.
Sedan 1898 står äfven Stockholms slott under restauration. Sedan nämda år har man ej kunnat se slottet, ty än har en fasad och än en annan varit dold af kompakta byggnadsställningar. Senast norra fasaden, den åt Norrbro till. Nu ha ställningarne fallit och tre af slottets fyra sidor stå oskymda och föryngrade. Det man redan på långt håll ser, är att hela byggnaden fått en betydligt ljusare ton än den förra med dess mörknade yta, som pä många ställen rämnat och fallit bort och som nog var målerisk men både fläckig och smutsig. Nu ser det bela tvättadt och fint ut, och nu blir det den fuktiga luftens' rägnets och vindarnes sak att återställa de gamla murarnes förra mörka, mustiga färgton.
Ingen af de invändningar, man gjort mot modärna restaureringar, drabbar arbetet på slottets vidmakthållande. Det har varit i första rummet en genomgående reparation af dess yttre. Och en dylik var nödvändig. Utom det att rappningen fallit
2
