Sida 163
HVAR 8 DAG
HUR CZAREN JAGAR.
Efter ett senaste porträtt.
KOPPARBERGS LÄNS NYE LANDSHÖFDING.
Samtidigt med att landshöfdingen i Kopparbergs län C. R. VersäLl förordnats att intaga framlidne landshöfding Hederstiernas plats i Vesterås, har till landshöfding i Kopparbergs län förordnats expeditionschefen i ecklesiastikdepartementet Carl Fredrik Holmqvist.
Den nye [-landshöfdingen-] {+landshöfdin- gen+} är endast 43 år gammal, men har under föregående tjänstgöring inom Svea hofrätt och på ansvarsfulla platser inom [-administrationen dokumenterat-] {+administra- tionen doku- menterat+} sig som en mycket begåfvad och duglig ämbetsman, hvars befordran till en högre post länge ansetts vara endast en tidsfråga.
H. blef student i Upsala 1876 och aflade hofrättsexamen 1879. Vice häradshöfding 1884, utnämndes han till notarie i Svea hofrätt 1888 samt blef assessor derstädes 1890. Tillförordnad revisionssekreterare 1892, blef han 1893 expeditionschef i ecklesiastikdepartementet samt förlidet år t. f. underståthållare i Stockholm. Hans utnämning till landshöfding var, som nämdt, icke någon öfverraskning, då vederbörande länge haft ögonen öppna för denne framstående ämbetsmans kapacitet.
CZAREN. CZAREWNAN.
EN UNGDOMLIG 100-ÅRING.
I—I vem skulle tro, att de spänstiga dragen i vid-stående fotografi tillhöra en 100-åring! Och ändå förhåller det sig så. Den 2 december iämnar Beata Kristina Frunck ett sekel bakom sig.
Då vi för några dagar sedan i Hemmet för gamla i Stockholm gjorde henne ett besök, funno vi henne lika kry och rask som trots någon 60-åring samt i besittning af en förvånansvärd rörlighet. Dagligen tar hon, om väderleken det tillåter, en promenad i det fria — i sanning ett förvånansvärdt kraftprof af en hundraåring. Hörseln har något aftagit under de senaste åren, men synen är fortfarande god.
Vid vårt besök berättade fröken Frunck — en liten älskvärd och rar gammal tant — åtskilligt om sig själf: Hon är född den 2 december 1800 å Skultuna bruk i Vestmanland, som då innehades af brukspatron Adamson.
Som ett af sina tidigaste minnen nämde hon att hennes fader vid ett besök i en bruksstuga blef skjuten i venstra armen af en från finska kriget
hemvändande soldat. Hon mindes äfven hur soldaterna hemkommo ur den ryska fångenskapen trasiga och eländiga, samt ofta råa och brutala.
Tidigt måste hon emellertid lämna hemmet för att själf tjäna sitt bröd. Hon kon-ditionerade sedan hos åtskilliga personer, bland andra hos hoffröken hos drottning Desideria, Maria Fredrika von Stedingk, en dotter till excellensen von Stedingk. Under sin tjänstgöring hos denna blef hon äfven 1 tillfälle att åse Karl XIV Johans begrafning. Hon hade också åtskilligt att berätta om all den ståt som där utvecklades. Äfven mindes hon flere »upploppsungar» under revolutionsåret 1848, »för öfrigt hände sådant ofta förr i tiden», sade hon till sist.
Under 32 år, eller sedan 1867, hade hon redt sig själf och bott vid Biblioteksgatan i Stockholm, men detta blef till slut för arbetsamt, hvarför hon i fjol ansökte och lyckades att komma in som pensionär vid »Hemmet för gamla», där hon nu har en liten kammare — i all enkelhet, proper och ordningsfull som den gamla själf.
— 152 —
