Sida 175
VADSTENAS 500-ÅRS-JUBILEUM.
För HVAR 8 DAG. Fotografier af hoffotograf Swensson, Linköping.
VY AF VADSTENA. I midten klosterkyrkan.
MÅRTEN SKINNARES HUS.
I dessa dagar, den 8 december d. å., firar en af
vårt lands äldre städer, Vadstena, det half-tusen-åriga minnet af den dag, då den först undfick stadsprivilegier.
Kring Vadstena vidt fräjdade kloster hade växt upp ett ej obetydande samhälle, fostradt och närdt af den lifliga samfärdsel, som uppstod till Sveriges första och främsta vallfarts-ort. Platsen blef då värd att äga och gaf anledning till täflan mellan de andlige och de värdslige herrarne. Tvisten slets af klostrets höga gynnarinna drottning Margareta till förmån för klostret 1399. Och den 8 december 1400 gaf samma drottning stads-privilegier åt Vadstena, hvilket härmed inträdde 1 städernas rad.
Och i den raden var Vadstena på den tiden ingalunda den sista.
Hit strömmade i vallfart skaror af troende. Hit kommo en och hvar af Sveriges konungar och regenter allt ifrån Magnus Erikson till Gustaf II Adolf. Och ej blott för att förrätta sin andakt och fåaflat i S. Birgittas kyrka. Här drefs nog en god del af medeltidens konster och nordiska politik. Hit infördes från södra Europa, och härifrån spreds öfver Norden lärdom och odling — odling, ej blott andlig och vitter, utan
RÅDHUSET.
jämväl i rent sinnlig mening. Här samlades i en väldig boksamling tidens vetande. Och hade ej annat kommit emellan, hade här kanske formats hela nordens vittra språk—Bir-gittiner-svenskan. Här öfvades ock handa- och Lonstslöjd, »kloster-arbeten» och pänselns, mejselns, spadens, hammarens yrken.
Vadstena äj — sades det nyss — kanske en af vårt lands minnesrikaste städer. Låtom oss blott uppräkna några af dess minnen.
Birgitta och hennes
— 164 —
NYA SPARBANKSHUSET, (Vid sidan Engelbrekshuset)
