Sida 578
ETT SUNDSVALLSMINNE SOM GÅTT.
Amatörfotografi för HVAR 8 DAG.
I Upsala kan man ännu säga att »Rullan går», men i Sundsvall »har Rullan gått»! Den gamla Rullans teater — ett Tha-liatempel i den allra »renaste» ladustil — har i dagarne jämnats med marken för att å Alnön uppstå i någon form för rent praktiskt ändamål. Sic transit...!
Rullans gamla teater var ett af de ännu kvarvarande minnesmärkena från Sundsvall före den stora branden. Först blott en scen med ett tält à la landsortscirkus blef den af af källarmästare Lundén försedd med en »rotunda» och högtidligen invigd år 1877. Att börja med hade varieténs lättfotade musa här under en följd af är en talrikt frekventerad hemvist, men sedan fick äfven Thalia sitt tillfälliga hem i det nu försvunna nöjestemplet. Det öfvergick 1884 till Tivolis nuvarande innehafvare hr Dahné, och å dess lilla scen ha t. o. m. uppförts hela operor, af Berndts sällskap, och operetter af gamla Fröbergska sällskapet.
Bland framstående artister, som uppträdt å Rullans teater, märkas för öfrigt den på sin tid mycket bekante violinisten Tivada Nascliez, operasångaren Arvid Ödmann, fru Caroline Östberg, Salomon Smith, fru Olefine Moe m. fi.
»RULLANS» GAMLA TEATER 1 SUNDSVALL.
Det stora olycksåret 1888 blef teatern apterad till »rum för resande». Samma år på hösten uthyrdes teatern till möbelmagasin, men efter ett år höllo muserna åter sitt intåg där. Gästfriheten varade dock ej många år, ty när utvärdshuset Rullans rörelse från och med 1893 upphörde hade också teatern spelat ut sin roll och användes sedermera som magasin.
Och nu är den ett minne blott . ..
BILDER FRÅN PRESSENS VECKA. I.
Fotografier för HVAR 8 DAG af Axel Lindahls fotografiaffär, Stockholm.
|H fter stora förberedelser, hvaraf reklamen ut--' gjort en nödvändig och icke heller försummad del, har pressens vecka gatt af stapeln. Och början af den har — sà långt man kan veta, när detta skrifves — varit fullt lyckad.
Och att slutet skulle blifva godt, därtill finnas endast de mest lysande utsikter.
De dagliga tidningarne ha redan lämnat uttömmande beskrifningar öfver föreställningarne i Idrottsparken, från hvilken vi här återgifva ett antal lyckade oeh intressanta bildar. Ett af glansnumren synes i öfra högre hörnet: kadrilj, riden af 32 ryttare i franska dräkter från 1700-talet. Makalöst vackra hästar, statliga och briljant maskerade karlar, charmanta dräkter, halfva antalet blåa, halfva antalet röda, med silfver och guld. Man skulle trott, att ryttame voro »gentlemen-ryttare», så stilfullt föra sig dessa soldater ur garnisonen.
Allmänna omdömet om dessa föreställningar är, att något bättre arrangeradt och mera storartadt aldrig blifvit sedt i Stockholm — och det vill ju ej säga litet!
Slutet på första afdelningen utgjordes af ett bataljstycke. Omkring 700 man infanteri, kavalleri, artilleri och trängfordon medverkade. Det var fullständiga manövrer mellan en nordkår och en sydkär — ryttaremassor i karriär, långa skytte-
linier — döda och sårade, som sjukhjälpen tog vard om — oeh en afdelning, sådan man aldrig förut sett i Stockholm, där ju inga stora revyer föregå. Främst tågade de åtta små trumslagarne, fyra i hvarje led.
En lustig episod var då en ballong i djurskepnad uppsläpptes. Flere dylika ballonger i mennisko- eller djurskepnader fingo under aftnarne gå till väders och väckte munterhet.
Efter pausen, då man »skockade sig» på den ofantliga arenan, kommo danslekar af omkring 300 deltagare. Något vackrare, mera färgrikt och samtidigt smakfullt än synen af det oerhördt langa tåget, när det långsamt kom ned från backens krön, är knappast möjligt att uttänka som nummer i en dylik stor fest. Det var en imponerande massverkan och förtjusande detaljer.
Sista numret var eldsläcknings- och räddningsscenen af Stockholms brandkår. Som blixtar flögo brandvagnarne fram, som kattor klättrade eldmännen upp för stegarne som restes mot det särskildt uppbvggda trätornet, där lågorna rasade i form af bengaliska eldar, men mycket starka osh illusoriska sådana med inträffande explosioner. Och i brandseglet, hvilket är en tygtrumma, gled en del af »husets» invånare ned. medan andra bars ned pa stegarne. Det var högeligen spännande.
- 567 -
