Sida 830
jet är icke ofta, som HVAR ^ 8 DAG öppnar sina spalter för poetiska bidrag, hvilka i allmänhet ligga utom vår tidskrifts plan. Men vi ha an-ansett, att de prof på den i dagarne bortgångne geniale skriftställarens diktning, som ställts till vårt förfogande, äro väl förtjänta af, att vi härutinnan göra «tt undantag, och äro vi säkra på att härmed bereda våra läsare en njutning och ett nöje.
Det var en ovanligt rikt utrustad natur, både ä hufvudets och hjärtats vägnar, som den 8 •dennes gick bort med Edvin 7 engström. Redan under skolåren i Göteborg väckte hans briljanta stil och poetiska begåfning uppseende, och då lian sedan som student kom till Uppsala, var han bland sina kamrater högt uppburen både som person och diktare vid högtidliga tillfällen. Tengström var innerst •djupt religiöst anlagd, och hans tidigaste ungdomsdikter ha ofta religiösa motiv, såsom nedanstående vackra lilla vers från 17-årsåldern:
Tro, du undersköna ängel, barn utaf en högre trakt! Säg, hvem gaf dig öfver hjärtat sådan outsäglig makt* Är du gnistan af Guds kärlek, sänd att f mitt ||jerta hor Stanna, stanna kvar tör evigt, barndomsvän, du ljufva tro!
Äfven må anföras i detta sammanhang slutverserna af en annan ungdomsdikt »Jesus lugnar hafvets storm». De lyda:
Svarta vågor brottas i mitt sinne, Himmelshögt de häfva trotsig harm. Vilda stormar jaga om därinne, Kväfva ångestropen med sitt larm: Seglarns stjerna är al molnen skymd. Blott af irrsken lyses nattlig rymd.
Men, bur vindar gny och vågor sjuda, Herre, du kan tämja dem så lätt. Låt ånyo nådens maktspråk bjuda: • Frid på stormupprördt Genesareth !• Låt dess böljor glittra än en gång
Uti morgonglans vid moigonsång! * *
*
Efter att ha afbrutit sira studier, fick Edvin Ter.gström anställning i Göteborgs Handelstidning, »lär han med lif och lust kastade sig in i tidnings-arbetet och under många år verkade på olika afdelningar. För denna den lyckligaste perioden af haas lif äro nedanstående verser med sitt friska lifsmod måhända mest betecknande. De utgöra slutet af en dikt vid Uppsala studenters minnesfäst 1884 samt ha följande lydelse.
Här blir ej fäst på fädrens vis Med bara gammalt öl och grw Och fylda hora, som tömmas. 1 bröder! Öfver fästens rund Sig sänker löftets helga stund, Dess kraf må Icke glömmas. Det högsta mål du välja må Hvad mer, om blott det nås af f.i. Men sträfva allt, hvad sträfva» kan Att bli en värdig tidens man.
(Eftertryck förbjudet!
En tidens man! En sol han är, Som vårens fagra blomsterhär LTr gömda fröna lockar: En Engelbrekt, hvars lystringsrop Till enigt folk kan samla hop De spridda meningsflockar: Och Orfeus helga konst är hans: Han väcker stenarne till dans: Han hlir den mOrke tvlflarns ljus. Och glimt af dag i sorgens hus.
Så vard en ärlig tidens son! Du hlir då i din ringa mån Ku frälsande .Messias; Ty hvar en slik ibland oss går, Där ges ett sjukt, som hälsa får, Ett bundet, som befrias. Om präst, om statsman eller lärd Om man af pänna eller svärd Stor sak! Men gör, hvad göras kan Att bli en gång en t|jens man!
Emellertid bröto vidriga omständigheter hans bana i Göteborg, och han flyttade öfver till Stockholm, där han fick anställning i Stockholmstidningens redaktion, där han arbetade till dess den öfvermäktiga nervositeten i våras lade honom på sjukbädden, från hvilken han ej mer skulle uppstiga. Vid sidan af sin journalistiska verksamhet, har Tengström som bekant öfversatt en mängd saker bl. a. Sudermans »Sorgens fé» och Kiplings mästerliga soldatsånger, hvilka i honom funnit en genial och förståelsefull tolkare.
De sista åren voro för Edvin Tengström den tunga kampens och sorgens år, alltunder det han plågades af sjukdom, och han längtade nog pä sistone ditupp, hvarom han sjunger i den lilla vackra ungdomsdikten »Engång», hvars slutstrofer ljuda:
Engång, engång! Hvad gör det väl då, om din väntan är långr Däruppe dig vinkar hvart barndomens hopp, Däruppe skall kärlekens dröm fyllas opp: Dig skönhet och sanning till mötes där träda. O, anade sällhet! Ditt lof vill jag kväda: När får Jag dig ägna min jublande sång
Engång i
Engång, engång Du skönaie klingar o, stapplande sång! Här höjdes du upp blott vid vågornas brus, Vid foglarnes kvitter och vincames sus; Deruppe du stäms till de saligas fröjder, Och eko dig svarar från blånande höjder, Att målet du nått för din sträfvan så lång
Engång.
• Engång, engång!» Så må du àn tona, du himmelska sång-Men (fi du ej kvädes med stapplande röst, Men (/(i du ej fyller med längtan mitt bröst; Jag vill endast lära de tröstande orden Till sörjande bröder, till saknad på jorden: »Du blifver så säll, som din väntan var lång —
Engång!»
* *
•
Edvin Tengström är nu borta. Alla de som närmare känt och fattat honom, skola i honom minnas den präktige kamraten, den geniale skriftställaren, mannen ined det stora, varma hjärtat. Kan man finna en förläggare, är det måhäncla meningen att i bokform samla hans litterära kvarlåtenskap, bland hvilken finnes en hel del af värde.
EDVIN TENGSTRÖM †.
NÅGRA DRAG UR HANS LIF OCH DIKTNING.
EDVIN TENGSTRÖM.
— 819 —
