Sida 361
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af W. W. Jacobs, öfvers, för HVAR 8 DAG.
I. ETT PARTI.
»Min fars samtycke?» sade miss Boom meden besynnerlig klang i rösten.
Mr Raggett nickade.
»Jag gick till honom först», sade han med ett försök att tala i förtrolig ton. »Nu har jag kommit till er . .. Jag vill ha er till hustru!»
»Var nu inte en gammal dumbom, mr Raggett», sade Käte, som återfått sitt lugn. »Och hvad min far angår, så gå ni tillbaka och säg, att jag vill träffa honom.»
Hon drog sig åt sidan och pekade på dörren, och mr Raggett, som tyckte att han gjort alldeles tillräckligt för en dag, smet ut och styrde åter sina steg till »Den glade sjömannen». Mr Boom mötte honom på halfva vägen, och sedan han mottagit hans budskap använde han resten af förmiddagen till att stärka sig för det mottagande, som väntade honom.
Det var svårt att säga, hvem af de unga tu som var mäst förvånad öfver denna plötsliga sakernas vändning. Miss Boom, som låtsade sig tro att hennes fars förstånd blifvit angripet, behandlade honom därefter — en situation, som mr Boom icke fann odeladt behaglig. Tarrell å sin sida tillskref det hela knarrighet från gubbens sida, och eftersom han hade blifvit portförbjuden tiilbrakte han sin tid mästadels på en stolpe nästan midt emot, dystert afvaktande händelsernas gång.
I tre veckors tid gjorde mr Raggett dagliga visiter, och sedan han stannat kvar tdl téet afslutade han regelbundet aftonen med att anhålla om Kate's hand. Båda konspiratörerna voro förvånade och kände missräkning öfver det lugn, med hvilket miss Boom mottog dessa anfall, i det mr Raggett bemöttes med en artighet, som gaf orsak till mycken undran hos dem begge.
Hans giljande lick en plötslig ändalykt. En kväll stod han med ena handen på dörrvredet, och sedan han friat på sitt vanliga sätt var han just på väg ut, då miss Boom bad honom stiga in igen.
»Var så god och sitt, mr Raggett», sade hon lugnt. I sitt inre stilla undrande hvad som skulle ske, återtog mr Raggett sin plats.
»Ni har nu flerfaldiga gånger bedt mig blifva er hustru», sade Käte.
»Ja, det har jag», nickade mr Raggett.
»Och jag tycker visst, att det är mycket vänligt af er», fortsatte flickan, »men om jag sårat er gfenom att säga nej, så är dat endast därför att jag kanske icke ansett mig er värdig.»
Under den tystnad som följde på detta oväntade och oförtjänta erkännande af mr Raggetts värde betraktade de båda gamle hvarandra med tyst förvåning.
»Men ändå, om ni är fast besluten», fortsatte flickan, »så vet jag inte, hvarför jag skulle göra motstånd. Ni ser ju inte mycket ut för världen, men ni har den vackraste byrå och för öfrigt det bästa möblemang i hela Mastleigh. Och jag förmodar att ni också har litet på kistbotten?»
Mr Raggett skakade på hufvudet och mumlade något som skulle betyda: »Mycket litet.»
»Jag vill inte ha någon stass eller sådant där», sade miss Boom lugnt. »Inga tärnor eller sådant där, det vore inte passande för er ålder.»
Mr Raggett tog pipan ur munnen och hållande den ett par tum därifrån lyssnade han som i en dröm.
»Bara några gamla vänner och en bit tårta»,
fortsatte miss Boom tankfull. »Och i stället för att kasta ut en massa pängar här, ta' vi oss tre veckor i London.»
Från mr Raggetts hals hördes ett gurglande ljud, och i det han återfick tankeförmågan låtsade han tro att det var r ågot på tok med hans pipa, hvarför han började våldsamt blåsa genom munstycket.
»Kanske», sade han med osäker röst, »kanske det vore bäst att ni toge litet längre betänketid, kära miss Boom.»
Käte skakade på hufvudet. »Jag har just bestämt mig», sade hon, »afgjordt. Och nu vill jag gifta mig med er lika gärna som ni vill gifta er med mig. God natt. far! God natt — George!»
Mr Raggett ryckte häftigt till och föll i hop på sin stol.
»Raggett», sade mr Boom dystert.
»Säg ingenting», svarade den andre, »jag står inte ut.»
Mr Boom respekterade sin väns trångmål och tystnade, och för en lång stund sades ej ett ord..
»Det går rundt i mitt hufvud», sade mr Raggett till slut.
»Det vore märkvärdigt, om det inte gjorde det», var mr Booms medlidsamma svar.
»Att tänka sig», fortsatte den andre i ömklig ton, »hur jag har blifvit inledd i det här. Här har ni lagt era krokar och gjort upp era komplotter så slugt utan att jag märkt en smul'!»
»Hvad menar du?» frågade mr Boom häftigt.
»Jag vet hvad jag menar», sade mr Raggett i dolsk ton.
»Kanske du vill sägamig det då», sadeden andre.
»Hvem var det, som hittade på det?» frågade mr Raggett ursinnig. »Hvem var det som kom till mig och bad mig kurtisera hans flickunge?»
»Var nu inte en gammal åsna», sade mr Boom lika hetsigt. »Nu ä' det gjordt, och hvad som är gjordt kan inte bli ogjordt. Jag har aldrig tänkt mig en måg, som ä' sju, åtta ar "äldre än jag, och jag vill inte ha nå'n.»
»Hon sa' att jag inte såg mycket ut för världen, men att hon tyckte om mina möbler», upprepade Raggett mekanisk^.
»Fråga mej inte hvar hon har fått sitt sätt ifrån, för det kan jag inte svara på», sade den olycklige fadern. »Inte har hon fått det från mig.»
Mr Raggett lät denna hänsyftning på salig mrs Boom passera oanmärkt. Han tog sin hatt från bordet, satte den med eftertryck på sitt hufvud och slungande en vredgad och indignerad blick på sin värd gick han långsamt ut genom dörren utan att iakttaga formaliteten att säga godnatt.
»George», hördes en röst ofvanifrån.
Mr Raggett for till och tittade upp, hvarvid han fick se någon luta sig ut genom fönstrat.
»Kom tidigt till té i morgon», sade rösten bedjande, »god natt, min käre George!»
Mr Raggett gjorde en vändning och störtade i väg, i halfklar förnimmelse af att en figur samtidigt hoppade ner från en stolpe midt emot och sällade sig till honom.
»Ä' det du, Dick?» frågade han nervöst efter en pinsam tystnad.
»Det är jag», sade Dick. »Jag hörde henne kalla er 'min käre George'!» Mr Raggett vände bort sitt blossande ansikte.
- 350 -
(Forts. o. slut fr. nar 31.)
