Sida 378
HVAR S DAG
nad, förklarade att damerna skulle få dela hytten mellan sig.
»Den är ganska stor, när man ser sig omkring», inföll skepparen och lade hufvudet på sidan för att se efter, om skrubben såg rymligare ut på det viset.
»Tre skulle nog kunna få rum», sade styrmannen djärft.
Ännu hade damerna icke yttrat något, men mrs Bunnetts kinder visade på oväder, på ett sätt som ej bådade något godt för hennes man. Det var endast plats för en koffert i hytten, och genom skyndsam påpasslighet hade mrs Fillson fått in sin först. Sedan hon satt den i säkerhet där nere, gick hon upp på däck för att titta sig omkring.
»George», sade mrs Bunnett häftigt, så fort de •voro ensamma.
»Ja, min vän.»
»Skicka i väg den där kvinnan hem», befallde mrs Bunnett skarpt.
»Det kan jag inte», blef skepparens bestämda svar. »Det är ditt eget fel. Du skulle ha talat om, att du ämnade komma med.»
»Äh, jag vet nog, att du inte ville, att jag skulle komma med», sade mrs Bunnett, och till och med rosorna i hennes hatt började darra. »Styrmannen han kan tänka på lite' förströelse för sin hustru, men jag kan stanna hemma och laga dina trasor och hålla huset snyggt. Ja, jag vet, säg du ingenting!»
»Nå, det är för sent att ändra saken», sade hennes mm. »Jag måste gå upp nu. Du gjorde bäst i att komma ned.»
Mrs Bunnet följde med honom upp på däck och intagande position så långt från styrmannens hustru som möjligt betraktade h >n med den öfverlägsna minen hos en ägare sjömännens manövrer under affärden. Det blåste en god västlig, och sedan seglen voro väl hissade, stod hon bredvid sin man, som pekade ut de olika föremålen af intresse längs flodstränderna.
Änn i vid middagstiden voro de midt i tät trafik, hvarför skepparen till sin hemliga tillfredsställelse kunde skicka ned styrmannen för att göra les honneurs vid bordet. Han kom upp blek och förskrämd, och när skepparen fick syn på honom ryckte han betydelsefullt på axlarne.
»Intet gräl?» halfhviskade skepparen ängsligt.
»Inte precis gräl», svarade styrmannen. »Men ni kan kalla det hujg.»
»Jag förstår», suckade kaptenen.
»Ja, annars får ni höra det vid tédags», sade styrmannen. »Jag tänker inte sätta mig ensam med dem där nere igen. Tro inte det. — Om ni frågade mig hvad jag ätit, skulle jag inte kunna tala om det.»
Han makade sig undan en smula, när hans bordssällskap kom upp på däck. Befälhafvaren på The Foani beslöt att taga tjuren vid hornen ropade båda till »ig och pekade ut för dem de olika förbi-farande seglarnes vackra sidor. Midt under konversationen gick hans hustru sin väg och lämnade den olycklige mannen ensam med mrs Fillson, hvilkens ansikte fick ett uttryck, som lifligt påminte om de bästa bilder från martyrernas tid så snart mr Bunnett betraktade henne.
Vid tébordet sutto männen mycket slutna. Mrs Bunnett räckte mrs Fillson hennes té utan att se på henne, ett exempel som mrs Fillson följde jenom att räcka mrs Bunnett smör och bröd. Men när hon tog tillbaka korgen, var den tom, och mrs Bun-
nett, skummande af raseri, sysselsatt med att plocka upp skifvorna ur knäet.
" »Åh, så ledsamt», sade mrs Fillson.
»Det tror jag inte ri tycker, rr,in fru», svaradä mrs Bunnett häftigt. »Ni gjorde det med afsikt.»
»Se så, se så!» kom det så svagt från de båda männen.
(Forts.)
»DEN MODÄRNA DRAMATIKEN».
Fotografi af Aron Jonason, Göteborg.
» ! Jen gyllene lergöken», den i Stockholm ofantligt populära Te vyn från sista sommaren, har omstnfvad gått mer än 50 gånger å Folkteatern 1 Göteborg, där den lockar fulla hus kväll efter kväll. Vi tro dock, att det här är mindre revyen l sin helhet än en af de uppträdande, fröken Gerda Thomé, som är den stora attraktionen. — Hon framställer sålunda »den modärna dramatiken» med dess snart sagdt oundgängliga »alkläd-ninesscener». — Det är dock icke det o/iekllgen pikanta i en dylik scen, utförd af en så vän framställa?inna som fröken T., som här tjusar alla, och skaffar henne icke endast beundrare, hvad som vore mindre märkvärdigt, utan äfven beundrarinnor i mängd, — Med enkelhet, naivitet och oskrymtad kvinlighet har hon vunnit sin lilla triumf, som vi hoppas skall efterföljas af fltra, kanske mera värdiga den verkligen dramatiska begåf-uingen hos den unga skådespelerskan.
- 367 -
