Sida 334
CARL JAKOB ROSSANDER. †
Natten till den 5 febr. afled i Stockholm f. d. professorn i kirurgi vid Karolinska institutet, f. d. Öfverkirurgen vid Serafimerlasarettet, med. d:r och kir. mag. Carl Jakob Rossander.
R. var född den 20 juli 1828 och blef 1854 med. d:r. Följande år utnämndes han till a ljunkt i kirurgi vid Karolinska ii stitutet samt blef 1863 e. o. och 1885 ord. kirurgie professcr därstädes.
R. var pä sin tid den f rnämste ki'urgen i Sverige, hvarjämte han åtnjöt stort och berättigadt anseende som lärare. Så .om ögonläkare utöfvade han en vidsträckt praktik.
R. tog 1893 afsked från sin professur. Han företog sedermera resor i aflägsna länder och utgaf i tryck ett par intressanta arbeten om sina färder.
En synnerligen framstående plats intog professor Rossander inom hufvudstadens sällskapslif. Han var en i hög grad represent itiv person och angenäm talare. Stdan många år var han styrande mästare inom Stockholmslogen af det stora sällskapet Par Bricole, hvilken post han fyllde på ett utmärkt sätt.
R. sörjes närmast af enka i ett andra gifte och sex barn. De vänner, som stå i saknad vid båren, äro oräkneliga.
tuiu, Dahlior.
WALDEMAR CHRISTOPHER BRØGGER.
För HVAR 8 DAG af J. A.
i\ ktnlngen för vetenskapsmannens tysta gärning har nog i våra dagar trängt ut i vida kretsar, men den verkligt förstående uppfattningen at dess innebörd och art torde ännu, trots allt livad som göres för folkbildningens höjande, vara ganska begränsad. Ordet vetenskap är en trollformel, som
Futo. Ji>ii«Bon, Gbg.
öfverallt hälsas med en pllktskyldig, djup reverens, men oft» ligger däruti ej så litet af tofmännens vördnad för kajsarens nya kläder.
Att råda bot på detta, är naturligtvis till största delen vetenskapsmännens egen sak. Det är på dem, det ankommer att stiga ned till menigheten och föra den upp pi lärdoms-horgens utanverk, lör att därifrån förunna den oinvigde en inblick 1 de vetenskapliga verkstäderna. Detta kallas att popularisera vetenskapen, och det finnes nog ännu de, som anse all sådan verksamhet förkastlig, såsom befrämjande halfbildningens styggelse. Men desse inse ej, att det för det vetenskapliga lifvets ställning i ett land är af ofantlig betydelse, att klyftan mellan vetenskapsidkaren och lekmannen minskas. Ty lika litet sum andra grenar af den andliga odlingen kan vetenskapen i längden undvara en folklig giundval. Det är därför ett glädjande framtidsperspektiv, som de senaste årens > universitetsutvidgningsrörelse» öppnat hos oss.
Nyligen har emellertid i denna rörelse ett nytt betydelsefullt led Inskjut!ts, ägnadt att främja det andliga samllfvet de tre nordiska grannfolken emellan. VI syfta på det andra nordiska akademiska mötets beslut att låta vid Nordens högskolor anordna populär-vetenskapliga föreläsningar af vetenskapsmän från systeruniversiteten.
Kil af de först utsände såni. gsmännen 1 detta skandinaviska kulturarbete är den fräjdade vetenskapsidkare, hvars bild vi här meddela Och det är Göteborgs unga högskola, som I dessa dagar fått äran af hans besök. Denna högskolas lärjungar äro vä) ej så många, men desto mer plats har det ock blifvit för den stora publik, hvilken I väl så hön grad soui universitetsungdomen torde behöfva göras delaktiga af detta nordiska bi |di.ingsarbete.
Professor Brøgger är en af Kristiania universitets förnämsta prydnader, en forskare, hvars rykte nått vida ut öfver fädernes andets gränser. Då han därüll är känd som cn särdeles god föreläsare, har vårt broderland säkerligen ej kunnat utsända en värdigare märkesuian för norsk vetenskaplig Id, De till trängsel besökta föreläsningar han redan hållit, ha ock varit stunder at sällsport Intresse, väckande till egen eftertanke, öppnande blicken för nya världar och i all synnerhet ingjutande verklig aktning för den vetenskapliga forskning, den berömde föreläraren så sympatiskt representerar.
Professor Broggcr fyller den 10 november femtio år. Sedan l8go bekläder han vid sitt universitet professuren i mineralogi och geologi. Vi svenskar kunna dock äfven anse oss ha en liten del i honom, I det han soin bekant år l88l, således blott trettio år gammal, för en tidrymd af nio år knöts vid Stockholms högskola, där han utöfvade en epokgörande och vidtomfattande lärareverksamhet.
Professor Brøgger är i hög grad en initiativets, en de fruktbärande och befruktande idéernas man, en forskare, för hvilken vetenskapen ej är ett idislande af dammiga teorier, utan ett kärleksluilt inträngande I naturen själf — j ist en sådan personlighet, som öppnar studerkammarens fönster iör friska vindar. -
— 3-323 -
