Sida 458
HVAR & DAG
»Skål, George», sade kaptenen i det han sköt ett glas till honom och höjde sitt eget.
»Ödmjukaste skål, sir», svarade George och lät drycken skölja munnen innan han sväljde den. Han suckade tungt, satte sitt tomma glas på bordet och lät sitt stora hufvud sjunka ned på bröstet.
»Att rädda lif tycks inte vara i din smak, George», sade skepparen. »Jag tycker om blygsamhet, men du tycks mig drifva saken något för långt.»
»Det är inte blygsamhet sir», sade George, »det är den där fyrtigrafien. När jag tänker pa den, blir jag ängslig i hela kroppen».
»Det skulle jag inte bry mig om, om jag vore i ditt ställe, George», sade den andre vänligt. »Utseendet är inte allting».
»Jag menar inte på det viset», sade George mycket misslynt. »Mitt utseende är bra nog åt mig. I själfva verket är det tack vare mitt utseende, så att säga, som jag är i knipa.»
»Lite mer rom, George?» sade skepparen, hvilkens nyfikenhet nu blifvit väckt. »Jag vill inte lägga mig i dina affärer, långt därifrån. Men i min ställning som kapten anser jag om någon af min besättning råkar illa ut det vara min plikt att räcka handen till hjälp, om jag kan.»
»Världen skulle vara ett bättre ställe, om det funnes flera personer lika er», sade George, som blef sentimental allt efter som han förnöjdt smut-tade på sin dryck. »Om den där tidningen med de där bilderna kommer i en viss persons händer, så är jag förlorad.»
»Inte så vida det beror på mig, George», sade den andre med eftertryck. »Hvad menar du med förlorad?»
Sjömannen satte ned sitt glas på det lilla bordet, lutade sig fram och formade läpparne till ett ord, hvarpå han långsamt drog sig tillbaka i afvak-tan pä effekten.
»Hvad?» sade skepparen.
Den andre upprepade sin rörelse, men skepparen som icke förstod mera än att något trestafvigt ord antyddes, blef icke klokare.
»Du kan tala något högre», sade han.
»Tvegifte!» sade George, uttalande ordet högtidligt.
»Du?» sade skepparen.
George nickade. »Och om bara min första far fatt i papperet och ser min fyrtigrafi och läser mitt namn, så är det ute med mig. Det blir min belöning för det jag räddat en medmänniskas lif. Sju år!»
»Jag är förvånad öfver dig, George», sade skepparen allvarsamt. »En så bra hustru som du har till på köpet.»
»Jag har inte sagt något om nummer två», mumlade George. »Det var nummer ett som inte passade. Jag öfvergaf henne för åtta år sedan. Det var en dålig kvinna. Jag gjorde en resa till Australien först, för att hon skulle glömma af mig något, och jag har aldrig sett henne sedan. Hvad blir det af mig, ifall hon får se allt det här om mig i tidningen?»
»Ar hon hvad man skulle kalla en öfvertygande kvinna?» sporde den andre. »Med svårt lynne, menar jag.»
»Med svårt lynne», upprepade mannen med de två hustrurna. »Om den kvinnan kunde få mig i fängelse, skulle hon stå på hufvudet af glädje.»
»Well, jag skall göra hvad jag kan för dig, om det värsta skall inträffa», sade skepparen. »Du gjorde klokast i att inte säga någonting om detta till någon annan.»
*.IaK gör det inte», sade George häftigt i det han steg upp, »och ni naturligtvis» —
»Du kan lita pä mig», sade skepparen på sitt mest trofasta sätt. (Forts.).
FRÅN DEN STORA ELDSVÅDAN I STRÖMSTAD
den 24 mars.
Foto. Andree, Strömstad.
1 DET. STORA STENHUSET I FÖRGRUNDEN VAR GÖTEBORGS ENSK. BANKS FILIAL INRYMD
