Sida 152
MELLAN KULISSERNA....
Al RICHARD HARDING DAVIS. Förf. till ■Framgång». Öfversättning lör HVAR 8 DAG.
Andy Mac Gee var brandsoldat i Newyork och hade hvarje afton tjänstgöring å Grand Opera House, där »Ada Howards fars- och operettsällskap» spelade »Pocahontas». Han hade ingenting annat att göra än att stå vid första ingången till scenen och vakta på rampljusen samt se till att ljusen bland sidodekorationerna inte tände eld på desamma. Det var en lugn, blyg ung man, mycket starkt bygd och med ett vackert nästan barnsligt ansikte.
Miss Agnes Carrol var tredje flickan från höger i amazonernas första led och mycket vacker. Egentligen skulle hon ha haft sin plats på flygeln, men hon var så stolt och högdragen att hon endast sällan kunde förmås till ett leende, men aldrig åt herrarne på parkettens första bänkar. Brady, regissören, som jämväl var »andre komiker», sade att en flicka pa flygeln borde åtminstone se ut som om hon själf hade roligt och ehuru han inte ville begära att hon skulle prata med dem på andra sidan rampen, så skulle hon åtminstone ge dem en blick då och då till tecken att allt stode väl till. Men miss Carrol var inte öfverens med honom härutinnan och därför blef hon nerflyttad till nummer tre och en annan flicka, som var mera intresserad af publiken, intog hennes plats.
När miss Carrol inte var pa scenen brukade hon sitta på de mattbelagda trappstegen till ttonen, hvilken ej användes efter första scenen, och läsa romaner eller sticka på ett par muddar som hon lämnade till en af uppasserskorna när hon skulle in på scenen. En afton kom signalen fortare än vanligt, därför att primadonnan inte fick taga sin vals da capo och regissören skyndade på dem. (Jppasserskan var ej inom synhåll, hvarför Agnes räckte boken och stickningen till Mac Gee med orden:
»Vill ni ta^a dessa åt mig tills jag kommer ut.»
Hon såg på honom för första gången när hon
faf honom sakerna och han kände, liksom han änt många gånger förut, att hennes skönhet mycket tydligt störde hans lugn. Det hvilade något så blygt öfver hennes ansikte när hon ej var på scenen och något så innerligt vänligt, att han blef stående med de blå yllemuddarne, som ännu voro varma af hennes händer, utan att förändra den ställning han hade när hon lämnat honom sitt arbete. När hon kom ut, gaf han henne det tillbaka och lyfte på mössan till svar på hennes tack. En af de andra amazonerna skrattade och hviskade: »Agnes håller sig väl med brandgossen», hvilket kom mr Mac Gee att rodnande draga sig undan. Han vågade icke se efter hvad verkan yttrandet hade på miss Carrol. Men nästa afton tog han af sig mössan för henne och sade helt djärft »god afton!» Sedan dess gaf han flitigt akt på henne. Han trodde sig göra det så fint att hon inte observerade honom, men det var därför att han var karl. Ty flickorna märkte det genast och hade mycket roligt åt det i sina klädloger.
Gamle Sanders, som varit korist i en mängd operettsällskap sedan han var tjugo år och som alltid var pessimist, brukade finna stort nöje i att tala illa om de andra medlemmarne i sällskapet för Mac Gee och berätta historier om dem af för deras karaktär graverande art. Han hade inte något godt att säga om någon af dem och Mac Gee började tro att scenen var en högst förfärlig plats. Detta gjorde honom mycket ledsen och han kunde i förstone icke begripa hvarför — tills han upptäckte att han hyste stort intresse för miss Agnes Carrol och att hennes karaktär för honom
var en sak af högsta vikt. Han hade ofta önskat fråga gamle Sanders om henne, men han var rädd därför dels emedan han ansåg sig böra taga för gifvet att hon var en bra flicka dels emedan han fruktade att Sanders skulle berätta motsatsen.
Men en kväjl när hon gick förbi dem, lika stolt och högdragen som alltid, Tät gamle Sanders höra en missbelåten grymtning och Mac Gee kände att han blef mycket röd.
»Se där», sade Sandels, »där är en flicka som borde vara ifrån det här yrket. Hon är alldeles för god för det och kommer aldrig att lyckas. Inte för det hon inte skulle kunna halla sig uppe, men hon är så litet intresserad af det och lägger inte in något af själ i det lilla hon har att göra. Hon kan ju sjunga en smula, men hon kan inte göra dansstegen.»
»Hvarför stannar hon här då?» sade Mac Gee.
»Well, dom säger att hon har en bror att försörja. Han är för ung eller för lat att arbeta eller krympling eller hvad det är. Hon har försökt ge sånglektioner, men kunde inte få några elever och nu lefva hon och hennes bror på det ' här.»
Andy Mac Gee kände en stor tyngd lyftad från sitt bröst. Han blef mer och mer intresserad för miss Agnes och började fundera ihop små anföranden ämnade för henne i afsikt att visa, huru djupt hans högaktning var för henne och hvilken angenäm ung man han kunde vara om hon bara blefve bekant med honom.
Hon svarade honom alltid mycket stilla och mycket vänligt men utan att visa det minsta spår till vänskap eller någonting ditåt och han kände att han aldrig skulle komma att bli mer bekant med henne än första aftonen hon talade till honom. Men tre eller fyra gånger fann han att hon betraktade honom. Detta samt något visst, som han trodde sig märka i hennes sätt, och just den tillbakadragenhet, hon visade, lade han på hjärtat. Han räknade efter huru mycket han sparat ihop af sin lön och kom till den slutsatsen, att med det och sin månatliga inkomst kunde han mycket väl gifta sig. När han kommit så långt, blefvo hans känslor för henne allt tydligare och till och med flickorna slutade nu skratta åt saken, hvilken de insågo verkligen blifvit mycket allvarsam.
En eftermiddag var det en stor eldsvåda. Mac Gee och tre andra brandsoldater föllo från taket och blefvo något skadade. Tidningarna uppgåfvo att det var lifsfarligt och när Andy som vanligt infann sig på teatern på aftonen blef det stor förvåning och allmän glädje. Och dagen därpå talade en af de skadade brandsoldaterna, hvilken måst stanna på sjukhuset öfver natten, om för Andy att en mycket vacker dam kommit dit och bedt att få träffa honom. Men när hon kom in sade hon: »Det var inte den jag ville träffa, det stod i tidningarne att mr Mac Gee var skadad». Hon hade vägrat uppgifva sitt namn och gick därifrån synbarligen mycket lättad.
Andy vågade tro att damen varit Agnes Carrol och på aftonen försökte han få tala vid henne, men hon undvek honom och gick genast till sin klädloge så fort hon var ledig från scenen. Men Andy hade föresatt sig att tala vid henne och väntade på henne vid artisternas utgång, i stället för att genast gå tillbaka till brandstationen och af-lämna rapport, hvilket var fullkomligt orätt och kostade honom en dags aflöning. Det var tisdag och statisterna hade just fått sin betalning. De kommo med sina kuvert i handen och talade om
- 141 -
