Sida 143

HVAR S DAG

Hon slog båda händerna för ansiktet.

»Markisinnan Leblois! I sanning underbart! Jag har varit ett medel till hämd pl henne, och nu dör jag i hennes hus.»

Hon sjönk tillbaka bland kuddarne med en suck nästan liknande ett klagoskri.

»Que nos destinées s'accomplissent» mumlade hon mera till sig själf än till honom. »Jag dör och du fortfar att lefva! Kanske är jag den lyckligare. Hvem vet hvartill ett fortsatt lif af falskhet kunnat föra mig. Kanske hade det likväl varit bättre om jag stannat däruppe i det lilla B. och kväfts och tynat bort som en planta i en för trång kruka. Då hade jag kunnat dö lugn. Och hvem säger mig att jag dött lugnare då? Bättre att hafva lefvat och lidit än intetdera.»

, Hennes krafter tycktes uttömda. Det började

rossla tungt i bröstet och andetagen kommo korta och oregelbundna.

Förskräckt böjde han sig fram öfver henne ocb lade handen på hennes hjärta.

»Elicia! Elicia!»

Hon öppnade ögonen med ansträngning och sökte ett fäste för sin feberglänsande blick.

»Jag är icke rädd att dö, Henry. Det är blott en sak — när jag är borta — sänk icke ned mig i den mörka familjegrafven på Isle. Låt mig hvila på den lilla kyrkogården, du vet under linden, uppe vid muren, som alltid varit min älsklingsplats. Låt lofven susa och fåglarne sjunga öfver min graf och vilda blommor växa på min kulle. Fritt och öppet med den blå himmelen öfver mig vill jag sofva — du vet, jag har alltid älskat friheten!»

Och han böjde tigande på hufvudet — — —

CHEFSOMBYTET VID KRIGSHÖGSKOLAN.

I ill öfverste och chef för Värmlands regemente efter öfverste E. A. Winroth, som beviljats afsked, utnämdes för en tid sedan chefen vid krigshögskolan öfversten vid generalstaben öfveradjutanten Carl Otto Nordensvan.

Öfverste Nordensvan är född 1851, således nu i sin krafts bästa ålder. Han utnämdes till chef för krigshögskolan juli 1892 och har under den tid ban innehaft denna kräfvande tjänst gifvit ytterligare bevis på de framstående militära egenskaper, hvilka förskaffat honom en vacker karriär. Han är en kunskapsrik och praktiskt högst duglig officer, hvilken äfven på sitt nya verksamhetsområde skall göra sig värderad och afhållen.

Öfverste Nordensvans efterträdare som chef för krigshögskolan blef öfverstelöjtnanten i generalstaben, chefen för landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition öfveradjutanten hos konungen Carl August Hugo Jungstedt. Öfverstelöjtnant Jungstedt är född 1854 och erhöll sistlidne sommar nämda grad i generalstaben, till hvars mest bemärkte män den begåfvade officern räknas. Som chef för krigshögskolan har han blifvit satt på en ansvarsfull post, till hvilken han dokumenterat sig på bästa sätt.

MAJOR LARS TINGSTEN.

är det nya härordningsförslaget öfverlämnades ^ till offentligheten, var det major Tingsten, som fick i uppdrag att presentera detsamma. Och klarare och mera öfvertygande än han skulle nog ingen ha varit i stånd att framställa dess innebörd.

Men major Tingsten är icke endast ordets man, utan också handlingens, arbetets. Om han icke det varit, skulle han nog icke vid 37 års ålder ha varit major i generalstaben. Att man i honom hade att räkna med en af den svenska arméns allra mest dugande krafter, visste man dessförinnan. Det hade under tidigare skeden af hans utomordentligt snabba karriär vid flera tillfällen framhållits. Det värnpliktsförslag, som nu utarbetats i generalstaben, påstås också ha hans arbete och hans organisativa blick att mer än någon annans tacka för sin tillkomst.

Om kärnpunkterna i detta förslag, hvilket först och främst ger enhetlighet och effektivitet åt den allmänna värnplikt, hvars princip erkändes redan i beväringsorganisationen af 1812, skrifver han själf: »Att det kraftigt häfdar den ständiga tjänstgöringens betydelse för befälet, att det såväl genom ökade aflöningsförmåner som

fenom förbättrad utbildning vill stär-a den mycket viktiga underbefälsgraden, att det i väsentlig mån förbättrar och utvecklar de s. k. specialvapnens organisation, att det afser upprättandet af ett positionsartilleri för att användas vid försvaret af befästa fältställningar t. ex. af Stockholms obefästa landfronter, af strategiskt så viktiga punkter, som Upsala och Södertälje, att det särskildt vill tillgodose den egentliga sjukvårdsutbildningen.»

C. O. NORDENSVAN.

C. A. H. JUNGSTEDT.

Skannad sida 143