Sida 495
HVAR $ DAG.
Nu skrattade Lydia ett litet skratt, och så tog hon själf bort härligheten.
»Jag försäkrar dig, att hjässan är bättre», sa' hon blott.
Bröllopet skulle äga rum på hotellet, timmen randades nu, och herr kassören kom.
»Du Lydia, hvad ska' jag kalla honom för?.> hviskade modern förlägen, men Lydia hvarken såg eller hörde modern längre, när hennes blifvande man i detsamma inträdde för att föra in sin brud.
Han såg icke häller den svarta sidenklädnin-gen med det fårade anletet upptill, och med ett frasande ljud smög Hilma sig ut i stora salen, där vigseln skulle försiggå, och placerade sig litet afsides. Därinne var mest herrar, en hel hop med svarta frackar, och fast det funnits en tid, då »fina herrar» haft ganska mycket att säga henne, var den tiden dock nu länge sedan svunnen, och det föll ingen in att tala vid henne. Några föll det
