Sida 116
Veckans porträttgalleri
Detta museum har redan förut haft ett verk af Hagborg, hvilket dock numera flyttats till senatens palats.
August Hagborg är icke blott konstnär, han är äfven konstsamlare. I hans präktiga, stora atelier, belägen i ett hotell vid rue Jadin, i det tysta, eleganta kvarter, som omger Parc Monceau, finner man ett helt museum af antika möbler, porsliner och tapisserier. Väggarne äro betäckta af dyrbara gamla gobeliner, af hvilka den, som synes a fondväggen härofvan framställer Judith med Holofernes hufvud. Det antika holländska skåp som står till höger på samma bild, är ett mästerstycke af medeltidsskulptur, hvars värde måste räknas i fem-siffriga tal. Alla dessa rariteter ha för åratal tillbaka inköpts vid auktioner i Hotel des Ventes.
Den första bilden visar en annan del af ateliern med en nyss fullbordad tafla på staffliet. Till vänster sitter konstnären själf under en gammal tafla, hvilken ehuru icke signerad på goda skäl tillskrifves Ribera. Den upptäcktes på en auktion och var då illa medfaren, men sedan den öfverflyttats på en annan duk och rengjorts råder intet tvifvel om att den icke är ett verk af högt konstnärligt värde.
Från mitt besök i konstnärens atelier skulle
åtskilligt annat kunna vara att förtälja, men för att icke öfver höfvan belasta HVAR 8 DAG's utrymme vill jag inskränka mig till en episod, som hr H. berättade på tal om det sätt, hvarpå våra svenska konstsamlingar vårdas.
För något år sedan besökte han i sällskap med en annan svensk målare ett af våra förnämsta grefliga slott och fann då på en vind hoprullade och undankastade, fulla af dam och sopor, en samling dyrbara gobeliner. Döm om deras förvåning och indignation, då det befanns, att dessa gobeliner vid rengörning af rummen af skurgummorna användes — som skurtrasor.
En af dessa skurtrasor medtogs, och sedan den blifvit omsorgsfullt renejord, hänger den nu som en dyrbar prydnad i en målares atelier i Sverige.
Det kunde vara frestande att tillägga några personliga notiser för att låta läsaren lära känna icke blott en helgjuten konstnär utan äfven en ädel och älskvärd personlighet samt låta honom blicka in i ett lika lyckligt som angenämt hem. Men låt oss stanna på tröskeln och blott genom dörren kasta en blick på den grupp, som synes härofvan. Det tyckes mig, som om den talade för sig själf. Ralph.
— 105 —
rELlER I PARIS.
Källa: Project Runeberg ·