Sida 1247
Veckans porträttgalleri
en främling», sade hon beslutsamt. »Men vill ni vara vänlig säga mig, hvar jag skall finna närmaste pantlånekontor.»
»Ack, låt mig då få blifva eder pantlånare, när ni ändå är så samvetsgrann. Gif mig klockan för sedeln, jag skall sedan sända den till er.»
Det uppstod ånyo en paus. Antagligen var hon upptagen af reflektioner. »Tack», sade hon. »det s3rnes mig vara bättre. Men — jag är rädd — jag tror ej jag kan få klockan under dörren.»
»Nej, men — ni k' n tryggt lita på mig min fröken, jag är en fullt ärbar man.»
»Åh! Säkerligen är ni så, jag är viss därom.»
»Men öppna dörren endast helt litet», sade Sherwood med klappande hjärta.
»Ja visserligen, men jag är rädd det är ej fullt p„ uide. Jag önskar, jag visste hvad jag skulle taga mig till. Ni förstår jag är fullkomligt obekant här. Jag har ingen att vända mig till, och jag måste med tiotåget i morgon. Jag har aldrig satt min fot inom ett pantlånekontor och jag vet ej hvar det finns något.»
Han förstod hon hade svårt att bestämma sig.
»Nej, naturligtvis inte. Ni kan ej heller tänka att finna något. Men jag vill hjälpa er, öppna endast dörren något». Han darrade något på rösten, och erfor en känsla af att han skulle vilja gifva allt hvad han ägde för att få se henne.
Han väntade under andlös spänning, men intet svar. Denna väntan syntes honom lång, men den kunde endast hafva varat ett par minuter. Skulle han verkligen få se henne? Hvad skulle han säga i detta ögonblick? Han ville taga klockan endast för att göra henne till viljes, lägga den i en låda och bedja en betjänt lämna henne den innan hon reste. Naturligtvis skulle han uppgifva| sitt namn och adress. Säkerligen skulle det leda till närmare bekantskap, till vänskap — eller kanhända till något ännu intimare.
Som synes var Sherwood en ung man, romantisk och oerfaren. Han hade aldrig varit kär och hade höga tankar om kvinnorna. Helt nyligen hade han lämnat umgängeskretsen i hemmet, som bestod af en älskad moder och tvenne systrar, hvilka alla afgudade honom. Hans far var död och han hade inga bröder.
Det var första gången han var ensam på ett hotell i en stor stad. Hvilket öfverraskande äfventyr detta föreföll honom vara! Upptagen af dessa tankar, hörde han att någonting försiggick i rummet bredvid. Det var någon som sakta rörde sig fram och tillbaka. Han hörde locket på en koffert slås igen.
Slutligen drogs regeln till den mystiska dörren ifrån, han såg dörren darra, så gick den sakta upp och slutligen slogs den upp på vid gafvel.
Och där stodo två män, båda unga och vackra,
ansikte mot ansikte. Den ene log halft bevekande och båda sågo mycket förlägna ut.
Sherwood stirrade på den andre i stum förvåning och ej utan en viss motvilja. Själf var han en välväxt ling man med mörkt hår och bruna ögon.
Ägaren till rösten var en smula kortare, äfven han en helt ung man utaa ett fjun på läppen, J med blå ögon och lockigt brunt hår. Han föreföll vara ett barn med ett förskrämdt, nästan bedjande uttryck i ögonen.
De stodo en stund utan att säga ett ord. Slutligen bröt den främmande unge mannen tystnaden och sade nervöst med sin melodiska stämma:
»Ack! Jag ber er tusen gånger om förlåtelse, : men jag är verkligen ingen bedragare. Jag förstår ni tror, att jag är det, men det är jag icke. Jag har haft oturen förlora min börs . . . Ack, se ej på mig med det där uttrycket!»
Fortfarande stod den unge mannen där helt förstummad. Han hade blifvit så ytterst förvirrad, att han med svårighet kunde hämta sig. , Dessutom var han mycket förargad öfver att hafva blifvit lurad. Alla hans drömmar voro med ens bortblåsta.
»Här har ni edra pengar», sade den unge mannen med bedjande ögon. »Ett pund är allt hvad jag behöfver, jag har ju min biljett. Om ni vill vara vänlig låna mig det, skulle jag vara er mycket förbunden. Jag skall återsända det i morgon då jag kommer hem».
Sherwood var en mycket godhjärtad natur, likväl utropade ban, fortfarande stirrande på den unge mannen: »Jag vore värd att hängas!»
»Ack, ni måste vara ytterst uppbragt på mig. Det gör mig verkligen ledsen. Jag skall aldrig göra så mer».
Sådana ögon, — sådant trefligt sätt han hade, denne besynnerlige gosse! Det var någonting så tilldragande hos honom som hos ett bortskämdt barn, hvilket man ej kunde neka något. Sherwood tvekade ett ögonblick och så brast han ut i gapskratt. Äfven gossen instämde hjärtligt.
Allting var lugnt och stilla på hotellet, ty klockan var ett på natten.
»Välan», sade Sherwood slutligen: »Här har ni ett guldmynt, gamle gosse. Men det var mycket elakt gjordt af er. Ni måste vara en god skådespelare».
»Ack, så vänligt af er!» sade främlingen, med samma melodiska stämma, som Sherwood hört då han trodde det var en kvinna som talade.
Sherwood var för mycket upprörd för att göra några vidare iakttagelser. Han drog sig tillbaka med ett kyligt godnatt, i det han tillade sar-
Yid köp af regnplagg
bör Ni. alltid bcgüra alt ['t af KLEINS i Malmö prisbelönta tillverkningar.
]£l0bf»»1tfb Ringledning-Te-J&Knll lon lefon och Åsk-ledarematerlel I parti och minut, billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM. Illustrerad katalog gratis & franco.
Asepto
Af alls munvatten hr uu, som Antlseptlea
Extra koncentrerad
à 2 kr. pr flatka
N:o 2 Vadcmecum, N:o 3 (.ahnellt
N:o 4 Stumntul «4tC-Jemfor Pruf. K. ALMQUISTS Intyg.
S:t Eriks Tekn Fabrik. Stockholn
Källa: Project Runeberg ·