Tillbaka Read Runeberg

Hvar 8 dag – Årg. 2 (1900/1901)

Originalsida 1263
Originalsida 1263
Originalsida 1262
Originalsida 1263
1262–1263

Sida 1263

Veckans porträttgalleri

dimma omtöcknade mina ögon, då jag såg henne sjunka ned på soffan och dölja ansiktet i händerna, utbristande i häftig gråt.

»Ni har stulit den!» upprepade jag.

Intet svar.

»Vinefred, hvad har ni gjort? Säg mig, har ni depeschen på er! Är ni galen, som har förnedrat er så, att ni blifvit en tjuf? Tala, endast tala, och säg mig sanningen!»

»Ni vet ej allt. Jag är endast delvis skyldig!» mumlade hon.

»Då är det ni, som har stulit den?»

»Tjuf! Nej, kom mig icke när! Tänk på allt elände det skall föra med sig, — alla sköflade hem, alla enkor och faderlösa barn! Och Sir Jaspcr, detta slag skall döda honom!»

Hon sprang mot mig, och grep mig häftigt i armen.

»Ni vill ej berätta honom det — ni skall ej omtala det för honom! Ack om ni endast visste! Jag är ej den skyldige i vanlig mening — tro mig,

Harald, jag är det icke! Om ni älskar mig, gif mig tid — jag besvär er att gifva mig tid!»

Detta passionerade utbrott, detta oförställda uttryck af ängslan i hennes röst, ledde mina tankar i en annan riktning. Hvad kunde det väl innebära? Jag blickade mig omkring och jag tyckte mig se en skugga röra sig bland buskarne, ehuru jag vid det tillfället ansåg det vara ett foster af min egen inbillning.

»Välan», svarade jag efter en paus, »jag vill lämna er tid tills i morgon att återställa depeschen, men om ni under tiden försöker att fly blir ni genast arresterad.»

Hon suckade, men sade ingenting, och jag gick min väg. Jag styrde mina steg mot hüset, men plötsligt erinrade jag mig, att jag släppt henne allt för snart, hvarför jag vände om och gick tillbaka. Som jag gick på den mossiga gräsmattan, blefvo mina steg nästan ljudlösa, och då jag kom i närheten af den plats där jag lämnat henne fick jag höra ljudet af tvenne röster, hvilket kom mig att stanna och lyssna.

»Jag är ej rädd för dig, din fege usling! Jag skall gå och berätta dem alltsammans.»

»Gå då, men glöm bara icke hvad han sade om Sir Jasper. Slaget skall döda honom! Nu, för sista gången, hvilket vill du göra, gifta dig med mig, eller ruinera landet och din förmyndare?»

Mitt blod började sjuda. Hvems var denna röst? Jag tyckte mig känna igen den. Mina tinningar bultade, under det jag otåligt väntade att få höra hennes svar.

Utmärkt familjeläsning!

Ur rifvet och JÄänniskohjärtat.

Af fört tU! Sköld och Pil

»Om — om jag lofvar att gifta mig med dig, vill du då återlämna depeschen?»

»Ja, sedan vigselakten är öfver».

»Och du vill aldrig tala om hur den har kommit i din ägo?»

»Naturligtvis icke».

»Då måste det blifva så. Men vet, att en dag skall din brottslighet blifva uppenbar. Vet, att jag hatar dig, och då jag gifter mig med dig, är det endast för att rädda ni in förmyndares lif». •

»Ha! Sentimental igen. jag är glad du fått klart för dig, att han aldrig skulle tro sanningen, isynnerhet sedan den dåren Horne funnit ett så viktigt bevis på hvem den brottslige är. Men hör: en annan sak. Jag behöfver den hemliga coden och du måste skaffa den redan i natt!»

Jag väntade ej för att höra mer, utan sprang tillbaka till villan och stängde mig in på mitt rum. De få ord jag hört klargjorde sanningen, och jag skulle nu kunna bevisa inför världen, att Vinefred var oskyldig. Jag tog ett ark papper och skref ut en falsk code, och därpå gick jag in i närgränsande rum och nedlade den i järnlådan. Detektiverna hade nu, efter att hafva tagit noggranna underrättelser, aflägsnat sig. Sir Jasper satt i sin länstol och betraktade mig med misstänksamma blickar.

»Hvad gör ni Horne?» frågade han.

» Jag ville bedja er låsa lådan och lämna mig nj^ckeln. Jag skall stanna i detta rum hela natten. Ehuru jag ännu icke lyckats tillrättaskaffa depeschen, hoppas jag inom några timmar hafva den i min ägo — med villkor att ni lämnar hela saken i min hand.»

»Har ni funnit något spår?» frågade han.

»Jag har funnit mer än spår, jag har funnit mannen.»

»Välan då, Horne, jag skall göra som ni önskar, jag hoppas ni är på rätt spär, här är nyckeln.»

»Tack, jag har arrangerat med en framstående läkare att bistå mig. Jag kommer måhända att behöfva hans hjälp.»

»Ingen öfverilning bara, min gosse. Kom ihåg, intet människolif får spillas.»

»Ni kan vara lugn för mig i det hänseendet. Men, en fråga, var dörren till detta rum låst i natt?»

»Nej »

Senare på kvällen kom doktor Malton, den läkare jag engagerat, och han visades till mitt rum. På några minuter hade jag klargjort för honom mina idéer, och jag berättade för honom hur jag tänkte handla. Jag hade icke sett en skymt af Vinefred på hela dagen, och jag gjorde allt för att undvika sammanträffa med henne.

Mörkret inbröt och efter några parti billard

Vid köp af regnpiagg

bör Ni alltid bcgiira alt få af KLEINS i Malmö prisbelönta tillverkningar.

ÉleMrfsl? »ä:

ledarematerlel I parti och minut, billigast genom

Allmänna Svenska Elektriska A -B

STOCKHOLM. Illustrerad katalog gratis & franco. '

Ledig annonsplats

boktryck —^

med allsr utan iliuatratlonw, enklare eller dyrbarare ut-atyraal, omaorgafullaat ho<

BONNIERS GöTEBOftä

6

Källa: Project Runeberg ·