Sida 253
Veckans porträttgalleri
OSCAR ALIN.
I Idet är besynnerligt. Upsala universitets rec-tor magmficus, Skytteanske professor Oscar Josef Alin, hvilken på nyårsaftonen afled å det sjukhem i Stockholm, där han sedan ett par veckor tillbaka vårdats, var helt säkert i själ och hjärta en blid och vänlig person. Och dock ha få svenskar under de senare åren uppväckt så mycken storm. På en annan plats i lifvet skulle den nu hädangångne genom sitt öppna väsen, sin beredvillighet, sitt i umgänget sympatiska sätt ha samlat endast vänner kring sig, i stället för att han nu genom sitt politiska uppträdande kom att uppväcka och blifva föremål för så mycken bitterhet.
Ty professor Alin har ju varit märkesmannen inom det parti i Sverige, hvilket ansett det vara snart sagdt ett brott att gå in på några »eftergifter» mot broderlandet Norge. »Alinska skolan» var en unionspolitisk koalition mellan en del gamla politici och unge vetenskapsmän vid Upsala universitet — och i riksdagen var det professor Alin, som förde denna stränga, till de mest konservativa åsikter sig hållande skolas talan. I sitt arbete »Den svensk-norska unionen», 1889—91, gör Alin gällande, att unionsförhållandena ej ensamt regleras af riksakten, utan äfven af Norges grundlag, som, tillkommen under Sveriges garanti, ej kan ändras utan dess samtycke. Absolut likställighet mellan rikena ha ej antagits som allmän princip, utan finnes endast för vissa angifna fall. För att komma till denna slutsats har professor Alin framlagt många historiska dokument. Och denna sin åsikt var han orubbligt t«ogen.
»Men den Alinska skolan var» — har i dessa dagar en af vårt lands mest kompetente politiska pännor skrifvit—, >det är tämligen visst, icke gagnande för hvarken det ena eller det andra af unions-landen. Ty den var en söndringens politik i en tid, då alla realitetsskäl med bjudande makt anbefalde enighet, den var ett spärridande på gråa teorier, som ställde sig hindrande i vägen för tillväxten af 'lifvets gröna träd'».
Men aktning bjöd han, mannen, som gick i teten, aktning, som en ärlig och orädd öfvertygel-sens man.
Alin var född den 22 dec. I846 i Falun och son till auditören vid Dalregementet Oscar Jonas Alin. Han var som skolgosse ovanligt flitig och skicklig; 1865 blef han student i Upsala, och inskrifven i Vestmanlands och Dala nation, hvilkens förste kurator han sedermera blef, kom han i vänskapsförhållande till nationens inspektor, Skytteanske professorn W. E. Svedelius.
Alin blef 1872 fil. d:r och docent i statskunskap — hans gradualafhandling, för hvilken han erhöll Geijerska priset, var »Bidrag till svenska rådets historia under medeltiden» — samt 1882 Skytteansk professor efter Svedelius. Aret förut fick han uppdraget att i Baden undervisa prinsessan Victoria i Sveriges språkhistoria och litteratur. Samma och följande år undervisade han prinsarne Oscar och Carl i statskunskap. 1893 kreerades Alin vid jubelfästen i Upsala till juris-hedersdoktor, och 1893 blef han efter professor Th. Fries rector mag-ficus.
Men hvad menas med Skytteansk professor? Jo, riksrådet Johan Skytte instiftade den 1 jan. 1622 vid Upsala universitet den efter honom upp-
kallade professuren i statskunskap och vältalighet. Skytte ville härmed visa sin tacksamhet öfver de framgångar han haft i världen. Till professurens underhåll skänkte han vissa gårdar i Upsala. I en af dessa, »Skytteanum», har innehafvaren af professuren sin bostad.
Rätten att tillsätta professor skulle tillkomma Skytte och hans arfvingar. Professor Alin kallades sålunda af statsrådet von Ehrenheim i dennes egenskap af förmyndare för en ung grefve Mörner, hvilken nu har att kalla ny professor. Valet skall emellertid gillas och stadfästas af K. M:t.
Bland de af Skytte uppställda vilkoren för innehafvaren af professuren märkes bl. a. att, han skall vara »en politicus, en historicus och en god orator». Professor Alin vår i hög grad både politicus och historicus, men någon vältalare var han icke. Han var i sina anföranden i hög grad utförlig, och det var icke fråga om, att han icke till punkt och pricka visste, hvad ban ville säga. Var det en viktig angelägenhet, så blef han också uppeldad, och hans varma känslor kommo med i spelet. Men föredraget var fortfarande lika torrt och icke sällan hackigt. Professor Alin var som talare intressant endast genom hvad han hade att säga, icke genom sättet hvarpå han sade sitt hjärtas mening.
Som universitetslärare förstod han dock att fängsla sitt auditorium genom sin djupa öfvertygelse. Man förstod i Upsala — liksom man sedan gjorde i Stockholm, vid riksdagen — att det var en man bakom ordet.
Bland hans af trycket utkomna arbeten märkas en skildring af 30-åriga kriget i Wallis' världshistoria, »Sveriges nydaningstid från 1521 till 1611», det stora verket »Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar», en fortsättning af Schinkels »Minnen» rörande Carl Johan och hans tid, »Svenska konungens rätt i fråga om tullbevillningsafgifter», »Den svensk-norska unionen», »Carl Johan och hans yttre politik 1810—15,» I* — hans sista arbete.
* *
t
Stadsfullmäktig i Upsala sedan 1883, blef Alin 1844 ledamot af länets landsting, 1890 dess vice ordförande och 1894 dess ordförande.
I sept. 1888 insattes ban af landstinget i riksdagens Första kammare, som allt sedan 1889 insatte honom i konstitutionsutskottet och 1895 valde honom till medlem af det s. k. hemliga utskottet. I statsutskottets af kamrarne godkända skrifvelse om nödvändigheten af »en snar och fullständig revision af riksakten», hade Alin nog del. När unionskomitén sedermera kom till stånd, blef Alin ledamot häraf och intog jämte professor E. Trygger sin särskilda ståndpunkt. Vid 1899 års riksdag uppträdde han som målsman för den »storsvenska» meningen, att norska stortingets beslut om den nya »rena» handelsflaggan icke kunde bli lag utan Sveriges medverkan, hvarför kontrahenterna icke borde no-tificera de främmande makterna om beslutet. Denna notifikation beslöts dock i svenskt statsråd, hvarpå utrikesministern exc. grefve Douglas afträdde. Samma höst, 1899, afsade sig professor Alin, sedan han valts till rector magnificus, riksdagsmannakallet, till stor sorg för sina meningsfränder. Men hans nya post måste fullkomligt upptaga hans tid, och hans förmögenhetsförhållanden lära ha varit sådana — professor Alin hade en öppen hand, an-
— 242 —
Källa: Project Runeberg ·