Sida 296
Veckans porträttgalleri
VÅRA >NYÅRSREl Y»-FÖRFATTARE
foto Rydin, sthlm. TABLÅ UR OLYMPIATEATERNS NYÅRSREVY.
- 285 -
som ej var främmande för skapandet af sådana (redan 1877 gafs på Malmö-teaternlrevyn »Från Laputa», som upplefde 20 föreställningar, en för den tiden ovanlig framgång) att leverera en sådan. Han kallade densamma »Paraden på Stortorget» och den har gjort mycken lycka.
Så ha vi Göteborgs-revy-mannen med signaturen Kul, bakom hvilken döljer sig journalisten Carl J. Kullenbergh, medarbetare i >Morgonposten» och HVAR 8 DAG. Det är denna hans sistnämnda egenskap, som vållat att åt undertecknad lämnats förtroendet att förse revy-isternas porträtt med text, då ju Kul., eljest själf skrifven som textförfattare i detta blad, dock ej gärna kunde skrifva om sig själf. Lusten att något vidlyftigare behandla honom måste jag kväfva, enär det mig tillmätta utrymmet tvingar mig att visa mig mer inskränkt än jag i själfva verket kan vara nöjd med. Man påstår, att det finnes något, som kallas »göteborgs-witz», ehuru jag för min del ej är i stånd att begripa, hvar man fått detta ifrån men, antaget att så vore, skulle bestämdt witzkulturen vid det här laget tynat bort, om den ej upptagits af Kul, som i densamma satt ny fart, något som ju kan kallas Kul-tur. Meningarne om denna kvickhetsform må nu vara hvilka som hälst, visst är dock, att i revy-stilen hör den hemma och förfelar aldrig sin effekt om den, i hvars mun ordleken lagts, förstår servera den, som sig bör. Huruvida Kul i sin å Göteborgs Stora teater med synnerlig framgång gifna årsrevy »Hoppla, pappa måste se det!» i så fall på alla händer vunnit det stöd, han kunnat göra anspråk på, må lämnas osagdt. Nå, revyn har ju i allt fall slagit an och står i den delen ej efter sina före-
fångare på Stora teatern. De trenne rsrevyer, som förut utgått från Kuls penna, ha gifvits på Göteborgs Folkteater och den andra i ordningen (»Fridsbasunen») gick öfver 60 gånger, ett dittills i Göteborg ouppnådt revyrekord.
Meningarne om revygenren må vara delade, men att densamma kan ha sitt existensberättigande är väl svårt förneka! Framföras årsfigurerna i en för ögat och örat behaglig form, äro de fullt på sin plats. Att genren, ehuru gammal, ännu ej är föråldrad bevisas ju bäst däraf, att revyerna alltjämt draga stor publik och äro goda affärer för direktörerna.
rot» Sjöberg, Kalm». UR NYÅRSREVYN I MALMÖ.
(Den okände — hr Zachrisson. »Dagmar» — fru Sjöström.)
Källa: Project Runeberg ·