Sida 346
Veckans porträttgalleri
HVAR S DAG
»D'ä' ingen brådska», sade den unge mannen, »han hir nog hittat den själf.»
»Jag har inte tid att prata», sade flickan, »jag måste sluta den här boken.»
Med dessa hjärtlösa ord drog hon sig tillbaka in i rummet och den modstulne friaren, som var endast alltför medveten om, hvilken sorglig fiiur han gjorde, återvände långsamt till hamnen, där hin mötte mi Boom med en retsam och olycksbådande uppsyn.
»Du tog lång tid på dig», sade han listigt. »Ingenting är så bra som att göra upp en liten plan, när man är ute i slika ärenden!»
»Det var inte mycken välsignelse med det besöket», sade Tarrell modfäldt.
»Ingen brådska, min pojke», sade den gamle mannen efter att ha åhöit utgången. »Jag har funderat på den här lilla saken en tid, och jag tror att jag har tänkt ut ett sätt.»
»Om det är det där med tobakspungen . . .», började den unge mannen i otacksam ton.
»Det ir det inte», afbröt mr Boom. »Det är något helt annat. Nu gjorde du klokare i att gå ombord och göra din plikt än — än — att inte göra den. Förstår du?»
Det hade ju varit oklokt att disputera med en svärfar in spe, och därför sade Tanell att han förstod, och med en dyster nick hoppade han ned i sin båt och vrickade i väg till sin skuta. Sedan mr Boom gått fiam och tillbaka en »tund och hälsat på ett par bekanta, styrde han sina steg mot »Den glade sjömannen», där han beställde två muggar och slog sig ned på en bänk midt emot sin gamle vän Raggett.
»Jag tyckte unge Tarrell såg ut att ge sig i väg vid dåligt himör», sade Raggett, i det han tog en mugg och tittade ut genom lönstret efter båten.
»Ja, vi få allt göia hvad vi talade om», sade Boom långsamt. »Det är bara motsägelse den tösa vill ha. Hon sitter helt enkelt och mår illa af brist på någon som motsäger henne.»
»Nå, hvarför gör du inte det?» sade Raggett. »Det vore inte för mycket af en far.»
»Jag har gjort 'ct», svarade Boom långsamt, »mer än en gång. Naturligtvis blir det som jag vill, när jag står på mig. Men en kvinna ä' ett ömtåligt käril, Raggett, och sist vi kommo ihop blef hon så sjuk, sä hon kunde inte gå upp sedan och laga hvarken fiukost eller middag. Vi mådde illa af det, båda två — det gjorde vi.»
»Hvad ämnar du säga till Tarrell?» frågade Raggett?»
»Jo», svarade hans vän, »det bästa blir ju att han inte går och tigger henne om någon gunst. Jag ska' säga honom att han inte kommer hem på bt-sök vidare. Det är just sättet att få henne att vilja att han ska komma. Men det är ingen tid att förlora. Du får börja din kur i dag.»
»Jag vet inte hur jag skall säga», mumlade Raggett, i det han nickade åt honom och förde ölet till munnen.
»Bara kom och hälsa på — du kan ju ta en blomsterkvast med dig.»
»Så dumt vill jag inte bära mig åt», sade Raggett i tvär ton.
»Nå, gå utan», svarade Boom otåligt, »gå bara och \agi att det blir prat om er, det är hela saken. Laga att alla skratta åt er och skojar åt att en flicka som ser bra ut tar emot kurtis af en gammal stolle med ena benet i grafven och ett ansikte som rökt sill. Det är bara det jag vill.»
Mr Raggett, som just skulle taga sig en klunk, satte ned sin mugg igen och fäste en skarp blick på sin vän.
»Får jag lof att frå^a hvem du menar?» sporde han i tvär ton.
Mr Boom fJrsökte skratta. »Det är inte mina ord. gamle gosse», sade han, »så yttrade hon sig om dig häromdagen."
»Nå, då vill jag inte ha med saken att skaffa», sade Raggett och steg upp.
ingen behöfver ju veta någonting om det», sade Boom och drog ner honom pa bänten igen. »Hon talar inte om det, det är jag säker på — hon skulle minsann skämmas för det.»
»Hör nu . . .1» sade Raggett och for upp igen.
»Jag menar från hennes synpunkt», sade mr Boom missnöjd. »Du ä' så bråkig, Raggett!»
»Nej, jag bryr
mig inte om det», sade Raggett långsamt, »jag tyckte det var 'all right', när vi talade om saken. Men antag, att jag har besvärat mig förgäfves, och att hon inte alls tar Dick? Hur ska' dtt bli då?»
»Tja, då är det ju ingen skada skedd», svarade hans vän, »och det har ju ändå varit lite förströelse för oss. Ge dig i väg nu med ens, så ska' jag ha ett par friska muggar och en pipa färdig at dig, när du kommer tillbaka.»
Tydligen något mot sin vilja steg Raggett upp och gick sin väg, mumlande något i skägget. Det var ansträngande göra att gå upp för backen en så het dag, men han tog det så sakta.
»God morgon, mr Raggett», hälsade Käte muntert, när han steg in till henne. »Bevare mig, att tänka sig en gammal man som ni ger er upp för backar
så där! Det är beundransvärdt!»
»Jag är bara sextifem», sade mr Raggett, »och känner mig så ung som någonsin.»
»Ja visst», sade Kite i mild ton, »och ni ser också så ungdomlig ut som hälst. Stig in och sitt ner en s
Källa: Project Runeberg ·