Sida 413
Veckans porträttgalleri
OSKAR BJÖRCK.
Illustrationerna efter fotografier, af konstnären ställda till HVAR 8 DAGS disposition.
Oskar Björcks konst är allmänt känd och aktad i vårt land för sitt allvar, sin gedigenhet, Oskar Björck är dessutom professor vid Akademiens för de fria konsterna i Stockholm läroverk — och dock var det några af hans taflor, hvilka kommo den häftigaste storm att blåsa, som väl någonsin upprörts här i landet med anledning af målarkonst !
Björck började år 1893 pä sommaren, på beställning af konsortiet för den nya operan, tio dekorativa målningar för den oundgängliga operakällarens matsal, hvilka målningar fullbordades i mars 1895. Två af dessa bilder framställa nymfer och satyrer, två andra badande flickor i ett sommarlandskap, och en annan satyrer, som i skymundan betrakta de badande. De öfriga fem målningarne visa ett Bacchuståg. Bacchus själf rider på en åsna, eskorterad af tvä me-nader. Man kan för öfrigt ha olika mening om målningarnes skönhet och konstvärde.
Detta är i hvarje fall en sak för sig; en annan är, om dessa målningar kunna uppfattas såsom sårande den goda moralen, sedligheten. Lektor P. Waldenström höll före detta och interpellerade i Andra kammaren riksdagen om, redan innan matsalen öppnats för allmänheten, huruvida utkasten till mätningarne förelagts och godkänts af K. M:t samt, om detta icke var förhållandet, huruvida K. M:t ämnade låta saken ha sin gång eller ämnade låta ersätta de anstötliga bilderna af andra.
Interpellationen väckte naturligtvis lifligt intresse bland allmänheten, och mycket skrefs med anledning häraf i den dagliga prässen. På anhållan af teaterkonsortiet uttalade sig äfven konstakademien
— Björck hade för öfrigt sedan 1889 varit ledamot af akademien och extra lärare vid dess läroverk
— och förklarade, att de ifrågavarande målningarne kunde anses som konstverk ur estetisk synpunkt samt att, beträffande om de till uppfattning eller behandlingssätt kunde anses för sedligheten sårande, vid bedömandet af ett konstverk utom de objektiva faktorerna äfven kommer en subjektiv, hvarpå beror, om åskådaren till sina omedelbara intryck af konstverket förenar kyska eller okyska idéassociationer.
1 riksdagen svarade finansminister Wersäll på interpellationen, meddelande, att K. M:t icke fått sig saken förelagd, och uttryckande en förhoppning om, att denna skulle kunna ordnas på ett för den allmänna anständigheten tillfredsställande sätt. Den gången lyckades lektor Waldenström alltså Icke uträtta något, ty det hela ordnades sålunda, att målningarne sutto kvar — och det är väl onödigt att säga, att de sedermera nyfiket togos
i betraktande af hela Stockholm. Ensamma damer som nödvändigt ville se de bruna satyrerna, gingo på förmiddagen och drucko kaffe i operakafét för att därifrån titta in i matsalen ... Och alla främlingar, hvilka från landsorten kommo till Stockholm, skulle nödvändigt med det samma ock betrakta »de anstötliga bilderna». Men man tyckte, att man sett »värre saker» på Nationalmuseum, och man kände icke sin moral sämre efter ett eller flere besök på operakällaren.
Oskar Björcks namn var emellertid nu kändt i de vidaste kretsar, äfven inom sådana, där man i allmänhet icke intresserar sig för skön konst. Men bland konstvännerna var och är han känd — och då behöfver man alls icke taga operamålnin-garne med i räkningen — såsom en af våra allra främste målare, detta särskildt i egenskap af por-
OSKAR BJÖRCK: Kronprins Gustaf.
— 402 —
Källa: Project Runeberg ·