Sida 417
Veckans porträttgalleri
HVAR 8 DAG
seglen, och med bottenrefvad mesan och förstàng satta började »Rhea» vaka för sjöarna bättre och säkrare än förut.
Orkanen ref i med förfärande styrka. De höga sjöarnas fradgande toppar formligen sletos och bortfördes i ett moln af yrande, hvitt skum, och genom barkskeppets rigg spelade vindens tjutande musik. På afstånd blänkte en fyr. Då och dä dök en grön eller röd lanterna upp ur mörkret, och alltsomoftast lät en ångbåts starka, grofva pipa höra sig. Framme i bogen fräste och yrde det hvita skummet, och kölvattnet akterut liknade en enda kokande massa.
Kaptenen stod lutad mot kajutkappen.
»God fart för sa små segel, styrman, jag tror hon friskar i ännu mer», tillade han därpå och kastade en blick upp i lovart.
»Ser så ut kapten, det mörknar mer i lovart.»
Månens bleka skifva skymtade då och då fram mellan de söndertrasade molnen, som likt rasande demoner jagade hvarandra. På ett ställe klumpade de sig tillsammans till en ogenomtränglig molnvägg, och det såg ut, som om vi hade att vänta ett ännu värre oväder. Månen flög in bakom molnväggen, och mörkret blef om möjligt allt tjockare.
»Rhea» suckade i sina fogningar och sträfvade framåt. Öfver backen och tören ända fram till halfdäck störtade sjöarne öfver från lovart, och stormportarne i lä hunno knappt sluka det utrinnande vattnet. Landet kunde nu skönjas ganska tydligt, det var den engelska kusten. Kapten betraktade den genom sitt nattglas.
»Vi ska gå rundt styrman», sade han efter en stund.
»Skall ske kapten», svarade förste styrman, i det han gick förut.
»Klart att vända, purr ut i skansen!» ropade han ocli försvann in i kajutan.
Sömniga och olustiga kommo karlarne ut och skyndade genast till sina platser vid brassar och skot. Kaptenen själf hade tagit rodret. Med skicklighet och vant öga betraktade han ömsom kompassen och ömsom de hårdt spända seglen. Alle man stodo klara på sina platser väntande på order, och slutligen hade »Rhea» fått tillräcklig fart. Kaptenen kastade om ratten dikt i lovart och gaf därpå sina befallningar.
»Rhea» skar skarpt som en knif upp i vinden. Märsseglen slogo med bedöfvande dån sina stora ankar mot masterna, till förmärsseglet slog back och därmed påskyndade vändningen. Kaptenen blickade skarpt på seglen.
»Hal öfver mesan. Rundhal akter»! kommenderade han. Brassama om styrbord lossades, hvarpå matroserna under en munter sång handade in ba-bordsbrassarna.
The yankee doodle went in the town To buy a pair of trousers He could not see a tailorshop For all the pubUchouscs,
Storrårna svängde rundt och halades torrt, hvarpå samma manöfver ögonblickligen utfördes med förrårna. Rhea dök ner i en djup vågdal, en störtsjö spolade henne från för till akter, och nedtryckt af vattenmassan, som stod ända upp till nagelbänkarna, förmådde hon knappt resa sig. Det lyckades till sist, och med värkligt raseri störtade hon lös och jagade framåt i nattens storm och mörker.
»Säker skuta att vända med genom vind i sådan storm», sade kaptenen, när allt var uppklarat,
och han själf och förste styrman stodo lutade mot relingen i lovart.
»Mycket säker, kapten, och tillika en utmärkt stvf manöver i sådant väder.»
»[ag, stvrman, hade aldrig gjort annat än fallit undan för vinden och gjort kovändning, om jag ej kännt min skuta så noga.»
Timmermannen kom nu fram och yttrade några ord till kaptenen. Denne ryckte till, som om han blifvit stungen af ett bi.
»Läck säger ni, läck, och tre fots vatten i rummet! Omöjligt! Skutan har aldrig visat sig ta in något vatten, så länge jag fört henne. Det ska vi undersöka.»
Alla tre begåfvo sig ned på stordäck till pumparna. Kaptenen firade ner den vid ett långt snöre fästade måttstocken, efter några ögonblick drog han upp den igen. Den var våt till hälften.
»Sannerligen tre fot», mumlade han. »Gör pumparne klara och sia 8 glas, styrman», yttrade han därpå till mig, som just trädde ut ur kajutan, enär min frivakt nu var slut. Jag förstod genast, hvad som nu var på färde. Skutan var läck, det var tydligt, och nu skulle det pumpas, så det knakade i rvggen. Första timmen pumpades utan afbrott, och vattnet visade benägenhet för att sjunka. Klockan var nu närmare ett pä natten. Orkanen stod i sig. Mörkret var nästan ogenomträngligt och rägnet hällde ned i strömmar. En gammal säker matros stod vid rodret, kaptenen vandrade, med sydvesten neddragen öfver öronen, fram och tillbaka pä halfdäck och folket arbetade med förtviflan® krafter vid pumparne.
Plötsligt hörde vi ett rop akterut. Ingen brydde sig om det. »Rhea» stampade förfärligt, märsseglens bukar stodo spända som trumskinn, och sjöarna vräkte öfver backen, utan afbrott. Ropet där akter förnyades, och nu kunde man tydligt urskilja ordet »styrman . Förste styrmannen lämnade sin plats och sprang uppför trappan till halfdäck. Kaptenen kom skyndsamt emot honom.
»Vi ha en grön och en röd lanterna alldeles inpå oss förut i lovart. Det är antagligen en stim-båt*, men jag kan ej få syn på hans hvita topplanterna.»
Styrmannen ryckte till sin nattkikaren.
»Det är en stimbåt, kapten, jag ser hans hvita lanterna. Den är alldeles inpå oss, fort kalla folket akter, men fort!»
»Alla man akter!» dånade kaptenens röst och folket rusade akter. Jag kastade en blick förut. En mörk och oerhördt stor massa närmade sig hastigt. Kaptenen hade blifvit alldeles blek, han tycktes förlora all besinning. Obeslutsam sprang han från den ena sidan till den andra. Plötsligt skar två skarpa, långdragna hvisslingar genom stormen. De hördes ohyggligt nära.
»Han är oviss, styrman, brinner lanternorna då?»
Ingen hade kommit att tänka på dem. Förste styrman rusade fram till styrbords reling.
»Den gröna lanternan har slocknat», röt han och skar med ett snitt af tåget, hvarmed den var fästad, och ryckte den ur sitt ställ. På två sekunder var den tänd, och ursinnigt viftande svängde styrmannen den fram och tillbaka utanför relingen. Ångbåten hade tydligen uppfattat signalen, ty ögonblicket därpå ljöd en kort hvissling. Kaptenen rusade fram till ratten. »Stimbåten håller styrbord, styrman. Vi äro förlorade. Hal upp i lovart märsebrassan», ropade han därpå och kastade om ratten dikt om styrbord.
* Eng. steamboat, ångare.
— 406 —
Källa: Project Runeberg ·