Sida 441
Veckans porträttgalleri
HVAR S DAG
han hört rätt, sa hade en papegoja~förvandlats till ett par vaser, en hatt och en knif." En förtrollad fågel borttrollad!
» Jag sålde ilen», sade mrs Gannett plötsligt.
Maskinistens knä styfnade till pà ett ogästvänligt sätt och hans arm släppte taget om hustruns lif. Hon steg lugnt upp och tog plats pa en stol midt emot.
»Sålt den! sade Gannett med fasansfullt tonfall. »Sålt min papegoja!»
»Jag tyckte icke om den, Jein», sade hans hustru. »Jag ville inte ha den (lei fogeln att vakta på mig men däremot ville jag ha vaserna och hatten och den lilla presenten åt dig.»
Mr Gannett slungade den Tilia presenten till andra ändan af rummet.
»Du förstår det kunde ju ha händt att den inte talat sanning. Jern», fortsatte mrs Gannett. »Den kunde ha berättat alla slags bigner om mig ■och ställt till en oändlig mängd obehag.»
»Den kunde inte ljuga», skrek maskinisten häftigt, i det han reste sig frän sin stol och började ga fram och tillbaka i rummet. »Det är ditt skuldmedvetna samvete, som har gjort dig rädd. Hur vågade du sälja min papegoja?»
»För den talade inte sanning. Jern», sade hans hustru, som blifvit en smula blek.
»Om du talade hälften sa mycket sanning som ■den, vore det bra», replikerade maskinisten brutalt. »Du, du falska kvinna!»
Mrs Gannett trefvade i sin ficka igen och drog upp en liten näsduk, som hon på ett delikat sätt förde till ögonen. »Jag gjorde mig af med den för din skull», stammade hon. »Den brukade berätta sådana osanningar om dig. Jag kunde inte stå ut att höra på det.»
»Om »lig!, sade mr Gannett och sjönk ned på sin plats, med en mycket naturlig förvåning ■stirrande på sin hustru. »Tala om lögner om mig! Nonsens! Hur skulle den det kunna?»
»Jag förmodar den kunde tala om dig lika så väl som om mig?» sade mrs Gannett. »Det var mera trolleri i den fågeln än du visste, Jern. Den brukade säga förfärliga saker om dig. |ag kunde inte stå ut med det.»
»Tror du att du talar till ett barn eller en dåre?» frå gade m askinist en.
Mrs Gannett skakade på hufvudet. Hon höll fortfarande näsduken för ögonen, men lät en del af den falla ned öfver munnen.
»Jag skulle verkligen vilja höra några af de historier 30111 den berättat om mig — om du kan minnas dem», sade maskinisten med bitter sarkasm.11
»Den första lögnen», sade mrs Gannett med svag men stadig röst, »kom vid den tid dä du låg i Genua. Papegojan sade att du var i något utvärdshus med musik uppe i ena ändan af staden.»
Ett fuktigt öga blickade sakta fram bakom näsduken och fick se maskinisten plötsligt rycka till.
»Jag förmodar att där inte ens finns något sa-dant ställe», fortsatte hon.
» |ag — jag tror, tror att det finns», sade hennes man vårdslöst, »jag har hört — våra gossar tala om det.»
»Men du har väl aldrig varit där? sade hans hustru ängsligt.
"Aldrig!* sade maskinisten med alldeles särskild häftighet.
»Den otäcka fågeln sade att du blef rusig där», fortsatte mrs Gannett högtidligt, »att du slog sönder ett litet marmorbord och klådde upp två ky-
pare, och hade det inte varit för kaptenen på Pursuit, som var där och fick dig därifrån, sä hade dit blifvit arresterad. Var det inte en elak fågel ?»
»Förfärligt!» sade maskinisten doft.
» |ag förmodar att det aldrig funnits något far-tvg med namnet »Pursuit», menade mrs Gannett.
»Det låter då inte som ett fartygsnamn», mumlade mr Gannett.
»Nåväl, några dagar därefter talade den om att 15 C Air lew > var i Neapel.»
»Jag gick inte i land pa hela tiden vi lågo i Neapel», skyndade maskinisten att anmärka.
>Det påstod papegojan att du gjorde», sade mrs Gannett.
»Jag förmodar att du tror din egen laggifte man mera än den fördömda fågeln?» skrek Gannett och rusade upp.
Mr Gannett tog så upp en pipa ur fickan och började med en liten knif mycket noga och uppmärksamt gräfva ut en »länsman» ur hufvudet, hvarpå han blåste af alla krafter genom munstycket.
»Det var en flicka som hade ett fruktstånd just vid hamnen», sade mrs Gannett, »och en kväll köpte du för tre pence fikon af henne och lade armen kring hennes lif och försökte kyssa henne och hennes fästman, som stod bredvid, försökte sticka ned dig. Papegojan sade att du var så förskräckt, att du hoppade i sjön och var nära att drunkna.»
Mr Gannett, som under tiden varit upptagen med att stoppa sin pipa, tände den långsamt och omsorgsfullt, hvarpå han mycket gravitetiskt steg upp och lade tändstickan i spisen.
»Den brukade göra mig så förskräckt med sina historier att jag knappast visste hvad jag skulle taga inig till», fortsatte mrs Gannett. »När du var i Suez —»
Maskinisten gjorde en strängt afvärjande gest med handen.
sDet är nog», sade han.
»]ag är glad att slippa tala om hvad den berättade mig från Suezj, sade hans hustru. »Jag bara trodde att du ville höra det »
»Inte alls», sade maskinisten och blossade på pipan. »Inte alls».
»Men du förstår, hvarför jag gjorde mig af med fågeln, inte sant?» sade mrs Gannett. »Om den talat om osanningar om mig, skulle du ha trott på dem, eller hur?»
Mr Gannett tog pipan ur mun och sin hustru i famnen. »Nej, mitt kära harn, inte mer än du tror allt det där om mig.»
»Och gjorde jag inte rätt i att sälja den, Jern?»
»Fullkomligt rätt», sade mr Gannett och inlade stor hjärtlighet i sitt svar. »Det bästa du kunde göra med den.»
»Du har inte hört det värsta än», sade mrs Gannett, »när du var i Suez —»
Mr Gannett önskade Suez at ett mycket aflägset ställe och i det han slog näfven i bordet förbjöd han sin hustru att nämna ordet Suez utan i stället laga till kvällsmaten.
Först när han hörde sin hustru styra nere i köket, lämnade det stränga uttrycket lians ansikte, men i stället öfverfors detta af en ängslig min och han gick fram och tillbaka i rummet för att söka få ljus i saken. Det kom snart.
»Huitt, Jenkins!» hvisslade han. »Jenkins och mrs Cluffins — och jag som ämnade tala om för Cluffins att den slyngeln skref hem till hans hustru. Jag är nu säker på att han kan brefvet utantill.»
— 43° —
Källa: Project Runeberg ·