Sida 477
Veckans porträttgalleri
RIKSARKIVARIEN CLAES TEODOR ODHNER.
I—I vem har icke hört namnet »Odhners historia», ifall man också icke läst denna lärobok i Sveriges, Norges och Danmarks historia? Den är snart ett klassiskt arbete, och det lär väl ännu dröja länge, innan den blir ersatt af någon annan författares verk. Den är också i ovanligt hög grad redig och koncis, fastän den nog i vissa afseenden icke mera motsvarar en demokratisk tids kraf. Hvad som under de olika tiderna rört sig af stora andliga, kulturella sträfvanden talas icke mycket om, men desto mera om krig och vapendåd.
HVAR 8 DAGS läsare se i dag bilden af författaren till denna kända och välkända lärobok, nuvarande riksarkivarien Claes Teodor Odhner.
Född i Alingsås landsförsamling den 17 juni 1836, blef O. 1851 student i Uppsala och 1859 fil. kandidat. 1860 utgaf han en gradualafhandling, »Bidrag till svenska städernas oeh borgarståndejs historia före 1633» och promoverades som primus till fil. d:r. Han blef s. å. docent i allmän historia i Uppsala, utnämndes 1865 tü' adjunkt vid Lunds universitet och efterträdde 1871 N. Tengberg som professor i historia. I december 1887 utnämndes professor Odhner, efter C. G. Malmström, till riksarkivarie.
O. har gjort djupgående historiska studier både i hemlandet och i utlandets arkiv, i Wien, München, Venedig, Moskva o. s. v. Han har utgifvit en stor mängd afhandlingar, behandlande mycket olika tidpunkter af fäderneslandets historia och alla vit-nande om hans stora kunskaper, skarpsinne och samvetsgranhet. Hans krafter ha naturligtvis också tagits i anspråk för åtskilligt komitéarbete. Odhner har äfven suttit i riksdagen, i det att han 1893 invaldes i Andra kammaren som en af Stockholms stads representanter: han var en af ledarne för Nya centern. Omvald 1896, afsade han sig hösten 1897 mandatet på grund af sjuklighet.
Odhner är sedan 1885 ledamot af Svenska akademien samt af Vetenskapsakademien, till hvars præses han just i dagarne blifvit utsedd för detta arbetsår.
Hans verksamhet som riksarkivarie har förvisso varit af mycken betydelse. Grundlig arkivforskare, har han förstått huru den bästa ordning skulle införas och vidmakthållas i samlingarna, och det viktiga arkivet har under Odhners tid gått på alla sätt framåt.
*
Det är, som bekant, borta vid Riddarhuskanalen i Stockholm, som riksarkivbyggnaden är belägen. Den förskrifver sig från 1890 års slut, då huset, hvars grundsten lades 1887, öfverlämnades till riksarkivet. Inflyttningen började våren 1891, och arkivet öppnades i sin nya lokal för allmänheten den 20 maj s. å.
Int endenten A. Nyström har uppgjort ritningarna. Den yttre formen har fått rätta sig efter byggnadens ändamål, som föreskref i flere gallerier delade höga våningar. I programmet stod äfven, att vid en eventuef utvidgning af lokalerna skulle a tomten bredvid, där riksgäldskontorets hus nu är, uppföras en byggnad af samma utseende som riksarkivets. Fasaden är i romansk stil med listverk, fönsterinfattningar och orneringar af cementgjutning samt väggytor af fogstruket tegel.
Låtom oss nu kasta en blick på de olika lokaler, som riksarkivet haft i tidernas längd!
Den första permanenta lokalen — hvilken erhölls på Gustaf II Adolfs tid — var ett par hvalf i k. slottet. Arkivet fick också då sin första arbetsordning. Anda till den stora slottsbranden
1697 förvarades riksarkivet i k. slottet. Då gick en del af de vigtigaste handlingarna förlorad. De öfriga spriddes åt olika håll: till Rosenhaneska huset — numera generalstabens — på Riddarholmen, till Oxenstiernska vid Storkyrkobrinken, o. s. v. Först 1768 återfördes handlingarna åter i en gemensam lokal, på slottet, i ett par rum i nordvestra flygeln.
Det var f. d. landshöfdingen Hans Järta — han stod från 1837 under ett antal år i spetsen för arkivet — hvilken lyckades fa en särskild, egen lokal för riksarkivet. Det flyttades nämligen 1846 till det för statens räkning köpta Ridderstolpeska huset vid Slottsbacken, nuvarande telegrafverket. Men det visade sig, att grunden här var för svag, sä att man kunde frukta för en olycka, hvarför arkivet 1865 flyttades till kommerskollegiets hus, forna Stenbockska palatset, vid Birger Jarls torg på Riddarholmen. Arkivet hade fortfarande kvar ett par hvalf under nordvestra slottsflygeln.
Inom ett par årtionden var den nya lokalen för trång — och 1881 ingick riksarkivarien R. M. Bowallius till vederbörande med en framställning i frågan. Byggnadsfrågan blef emellertid invecklad med andra, Helgeandsholmens reglering och uppförandet af nytt riksdagshus och riksbankshus. 1884 skedde en omreglering af kronans och P. A. Norstedt & Söners tomter ä Riddarholmen i sammanhang med en gatureglering, och då föll man på tanken att lösa arkivfragan genom en tillbyggnad på den gamla tomten, som sträckte sig ned åt järnvägslinien utmed Riddarholmskanalen. Riksdagen gaf ett anslag. Det gamla huset, som pä ömse sidor är sammanbygdt med det nya, användes nu som förvaringsrum, och arkivet har fortfarande ett hvalf i slottet.
*
Den nuvarande byggnaden är med afseende å utrymmet beräknad för omkring 50 år. Den har 30,000 sträckfots hyllor, hvartill komma 18,000 fot i det gamla huset samt slottshvalfvet. Hela hyllängden uppgår till omkring i1/» svensk mil.
I jordvåningen finnas bostäder m. m. Första vaningen har nio för arkivalier afsedda rum samt en bokbindareverkstad. Ambetslokalerna påträffas i andra våningen. Här äro fyra tjänsterum, ett expeditionsrum samt en större oeh en mindre sal för forskare. Den öfversta våningen består af sex rum för arkivalier. De flesta förvaringsrum men äro genom järnbottnar afdelade i två eller tre gallerier (»belgiska magasins
Källa: Project Runeberg ·