Read Runeberg

Hvar 8 dag – Årg. 2 (1900/1901)

Originalsida 549
Originalsida 549
Originalsida 548
Originalsida 549
548–549

Sida 549

Veckans porträttgalleri

DEN STORA HUNDUTSTÄLLNINGEN I GÖTEBORG.

J^^ed hästsportens utveckling håller intresset lör hundsporten jämna steg. Det ädlaste husdjuret och »människans trognaste vän» kunna glädja sig åt att i lika stor grad vara föremål för mänskliga ansträngningar att på allt sätt höja och förädla medlemmarna af släktena Equus och Canis. Och härvidlag stannar man i vår praktiska tid icke

1: Utställningens sekreterare, konsul C. Lyon. 2 och 4: kommitterade kammarherre C. Lagerberg och konsul C. O. Wijk. 3: Grefve de Bylandt, prisdomare.

vid lyxdjuren. Det gäller äfven att höja djurens

praktiska nytta och skapa raser som förena så

många goda egenskaper som möjligt. Vi lefva i

»den rationella häst- och hundsportens» tidehvarf.

Denna stora hundutställning, som intresserade i Göteborg anordnat därstädes under beskydd af h. k. h. kronprinsen den II—13 dennes, gaf en mängd prof på denna rationella hundvård. Det var den största exposition af hundar som egt rum i Skandinavien och den hade också lockat intresserade skådelystna från alla de tre nordiska länderna.

Den mäst entusiastiske Canis-beundrare kunde här få sitt lystmäte. Här funnos hundar af alla möjliga raser och utseenden, från de små knäfavoriterna till blodhundar och kraftiga bulldoggar.

Våra fotografier tala för sig själfva — om de också icke föra ett så öronbedöfvande språk som originalen, hvilka ha all orsak att vara nöjda med de utmärkt lyckade porträtten !

Utställningen var anordnad å den s. k. Lilla Otterhällan, uppe vid gamla kasärnen. I en stor byggnad därstädes, Vintertivoli, hade man den> präktigaste lokal för den storartade kollektionen, som räknade ej mindre än 587 olika nummer, indelade i 8 grupper med 45 klasser. Det »lif» som fördes af dessa 587 individet bildade en »symfoni», hvilken i skärande dissonans inte lämnade något öfrigt att önska. Med knähundens ängsliga gnällande blandade sig-foxterrierns skarpa gläfs, båda öfverröstade af jagthundarne» kraftiga, »fulltoniga» skall och andra olyckskamraters olika uttryck af missnöje med den. »ärofulla» fast motbjudande fångenskapen.

Här och där fann man. mindre koleriska naturer som lugnt afvaktade befrielsens timma samt redan »utskällda vovvar, som endast förmådde att med blickar gifva sitt missnöje tillkänna. Det lär ha konstaterats att förste pristagarne voro nöjda och belåtna, under det att de som icke hugnats med någon utmärkelse skällde af alla krafter!

Dessa icke prisbelönta voro emellertid ganska få, ty såväl hundarnes kvalitet som prisernas kvantitet måste tillfredsställa alla parter. Af hederspris funnos ej mindre än ett 40-tal och de andra voro »legio». Fågelhundarne hade mött talrikast; den engelska, irländska och skottska settern räknade 125 exemplar, pomters voro ett 100-tak stöfvarne omkring 90 och foxterrierna 50 stycken.

Utställningen har af alla betecknats som synnerligen lvckatl.

Källa: Project Runeberg ·