Sida 847
Veckans porträttgalleri
HVAR & DAG
då jag böjde mig ned, märkte jag i stenen ett metallstycke, som jag genast igenkände som guld. Jag var som hypnotiserad och kunde ej samla mina tankar. Lyckligtvis kom ingen förbi. Omsorgsfullt lade jag åter stenen tillbaka på sin plats, betraktade den primitiva, på en påle anslagna plankartan och såg, att »min» guldgrufva hörde till en tomt på två hektar. Dessa två hektar kunde väl kosta en 150 dollars, och jag hade blot t 100. Försäljningen skulle äga rum mot kontant betalning i slutet af veckan. Hur skulle jag kunna skaffa mig 50 dollars?
Jag försökte erhålla förskott af min principal, men han afslog kort och godt min begäran. Jag beslöt då att taga min tillflykt till att tigga. Detta medel var ganska farligt, men händelsevis hade jag fått reda på ett par välgörande damer, af hvilka man icke behöfde frukta en angifvelse för polisen, om man höfligt vände sig till dem.
Jag skall icke utförligt berätta för er hvarken om mina ansträngningar eller om den romantiska historia, som jag uppfann — men ännu på torsdagen hade jag ej fått en enda dollar.
På kvällen stod jag vid stranden af Golden Lake. Mitt hjärta var uppfylldt af djup dysterhet; jag insåg, att »min guldgrufva» skulle gå förlorad för mig, då jag fick se en ung dam komma emot mig. Hon var en af dessa vackra varelser, som äro framgångna ur blandningen af anglosachsiskt och inländskt blod. Långt, blåsvart hår, ögon, som tycktes återspegla oceanens djup och en hy som af snö och skimrande siden ... .-vfven i detta mitt modlösa och förtviflade tillstånd kände jag den trollmakt, som utgick från hennes person. Men icke förty gick jag fram till henne och stammade med ömklig röst:
»Min fru, haf medlidande ... iag är...»
Hon såg mig i ansiktet mea sina himmelska ögon. Då upprördes min själs inre mot min egen uselhet. Skammens tårar runnö utför mina kinder; jag tyckte mig hällre kunna göra hvad som hälst än förnedra mig inför denna förtjusande varelse, och jag utropade:
»Jag ämnade berätta er en uppdiktad historia, ... men jag kan det icke!. . . Jag skall hällre säga er sanningen och lägga mitt öde i edra händer. . . Jag behöfver femtio dollars för att köpa en guldgrufva.»
I ett andetag berättade jag min historia för henne, och det lyckades för mig att öfvertyga henne. Hon stod där tyst och eftertänksam ett par minuter. Därpå sade hon med sitt älskliga, vackra leende: »Jag är blott en fattig lärarinna. Men jag har hundra dollars, och dem skall jag lämna er i morgon bittida ... Skulle guldgrufvan vara en missräkning, så är ju tomten tillräcklig säkerhet för denna lilla summa ...»
Jag kunde ej säga något; jag blott tog emot hennes anbud.
»Grufvan var utomordentligt rik», fortsatte Sain-ville. »Den gjorde mig till millionär tjugu gånget-om ... Men det är icke denna förmögenhet, som jag anser för det mest sagolika i min lycka. Jag nåde funnit något ännu bättre än millionerna: sedan tio år tillbaka smyger sig det svartlockiga hufvudet intill mitt bröst.. . Och kan ni ännu», slutade han, »förvåna er öfver, att jag icke har kraft att afvisa en tiggare, som tränger sig på mig i ett gathörn i skymningen? ...»
FURSTEBESÖKET Å FREDENSBORG.
|e furstliga personerna å fotografien nedan äro. från vänster räknadt: Barnen: Prins Gustaf och prinsessan Dagmar (danska kronprinsparets): tvenne barn till prinsparet Schaumburg-Lippe; ryska käjsarparets trenne döttrar; Andra raden r Kronprinsessan af Danmark: prinsessan Louise af S.-Lippe; drottningen af England, konung Christian, enkekäjsarinnan af Ryssland; storfurstinnan Olga af Oldenburg; tsarparet; konung Edward: prinsessan Carl af Danmark, prinsen och prinsessan Christian af Danmark; Tredje raden: Kronprinsen af Danmark; konung Georg af Grekland; prinsessan Thyra af Danmark: prins Hans af Clücksburg: härtig Peter af Oldenhurg; prins Nikolaus af Grekland; prinsessan Victoria af England; storfursten-tronföljaren af Ryssland; prins Harald af Danmark. (Se äfven föregående sida!)
Foto. Danielsen, Köpenhamn-
Källa: Project Runeberg ·