Sida 1175
Veckans porträttgalleri
hördes ända till det aflägsna signalhuset och nådde äfven Woodruffs öron, och väckte honom ur den halfslummer hvari han fallit efter det han druckit ur sin kopp. Och nu först, ehuru för sent, fick han klart för sig hvilket fel han hade begått.
Förskräckelsen var nära att beröfva honom förståndet.
På den natten blef hans hår, förut något grå-sprängdt, alldeles snöhvitt, och under flera dagar därefter kom från hans läppar denna vemodiga klagan:
»O, om jag hade stannat expresståget!» »O, om jag hade stannat expresståget!»
Sedan man hade fått klart för sig huru många passagerare som blifvit dödade, blef han häktad och anklagad. Men det var mer än hans hjärna kunde bära. Då han hörde anklagelsen gaf hans förstånd vika och han dog snart därefter på ett hospital.
Genom ödets besynnerliga ironi befann sig nu den man, som hade vållat all denna olycka, ensam på post i samma signalhus, hvari Henry Woodruff
hade begått sitt fatala felsteg för fem år sedan.
*
Klick! Klick! Klick! Det var den elektriska klockan. Ett tåg var i annalkande.
Kessell, som i sitt minne om och om igen genomgått den förskräckliga händelsen, spratt till vid ljudet, ehuru han var så van vid det. Han såg på klockan. Half tio, det var tåget från Newbridge, det med hvilket hans hustru Lucy och hans treåriga gosse återvände från landet.
Linien var klar, ehuru det ej var otroligt att tåget skulle hindras att inlöpa på stationen.
Han drog tillbaka häfstången och stoppsignalen föll ner. Tåget kom, han kunde höra dess buller längs linien. Kanhända, om han höll skarp utkik, skulle han kunna uppfånga en skymt af sin hustru och sitt barn, då de ilade förbi. Han var säker på att de skulle sitta nära fönstret för att se efter honom.
Kessell böjde sig ifrigt öfver sina häfstänger och tittade ut. Och se, där var Lucy i vagnsfönstret med barnet i sina armar, vinkande åt honom med handen.
Tåget susade förbi, och dess rytande aftog i ett oty dligt sakta buller, hvilket slutligen alldeles upphörde utanför Woburn. Tåget hade synbarligen äfven dem t gång blifvit hejdadt utanför stationen. Tystnaden blef, om möjligt, ännu djupare, sedan tåget hade ilat förbi.
Han såg ängsligt på klockan, ännu hade ingen signal kommit från stationen att tåget från Newbridge hade löpt in. Och expresståget var att vänta hvilken minut som helst. Han måste hålla skarp utkik på det.
Henry Woodruff! suckade det i träden öfver hans hufvud.
Henry Woodruff, sjöngo telegraftrådarnetillsvar.
Och vinden, som slet i knutarna hördes taga
upp refrängen, och tjöt ännu skarpare: Henr}' Woodruff!
Det var förskräckligt, outhärdligt.
Han drog sig tillbaka från sina häfstänger, och lutade sig ifiot väggen, hvarest han kunde höra klockan ännu skarpare. Dess herntrefliga knäppande föreföll honom som musik emot den förskräckliga kören utanför.
Hvad var det som kom honom att spritta till, och falla baklänges mot väggen, med ansiktet likblekt af fasa, och som gjorde att han blef stående där, slagen af förskräckelse? Det var ljudet af steg på trappan utanför, han hörde någon komma sakta, tvekande, och stanna vid dörren; det blef en paus, ett famlande på handtaget, dörren öppnades, och en högrest man steg fram i signalhuset. En lång person, med snöhvitt hår och en besynnerlig, smärtsam blick i sina stirrande ögon.
"Henry Woodruff!
Han gick tvärs öfver rummet fram till häfstängerna och förde handen längs den skinande raden, som om han varit fullt hemmastadd med deras bruk. Icke en gång kastade han sin blick på den stackars mannen, som stod lutad mot väggen och hvars ögon fodo ut ur sina hålor, under det de spöklikt stirrade
Vid köp af regnplagg jfc "SNELL"-CYCLflR (T bör Ni icke köpa från annat bält än fr&n :: :: Cbe Htncriean Joachim Impor Zvar S| Otto Klein, MalmS- bör Ni alltid begära alt få ar ■ KLEINS i Malmö I prisbelönta tillverkningar. JT
på främlingen. Lugnt, liksom af gammal vana, tog ban sin plats framför häfstängerna.
Endast en gång under den korta paus, som följde, vände han till hälften på hufvudet och såg på klockan. Och så, när han vände sig mot häfstängerna igen, hördes den elektriska klockans gälla ringning.
Expresståget! Expresståget var i annalkande!
Dödligt förskräckt kände Kessell sina lemmar förlamas af fasa, då han såg den andre taga ett steg framåt. Han iakttog huru han dröjde ett ögonblick liksom oin han tvekat; hvarpå — o fasa! — han såg honom gripa tag i den hafstång, som sätter ned stoppsignalen, och draga den till sig.
Förgäfves försökte den stackars brottslingen att bryta den förtrollning, som höll honom fjättrad vid väggen, att ropa eller skrika till. Han kände sig fängslad af osynliga band, fullkomligt hjälplös och ur stånd att på minsta sätt ingripa i hvad som försiggick omkring honom.
Under det att han stod där, pressad mot väggen, var det endast en tanke, som brände sig in i hans hjärna, nämligen den, att tåget från Newbridge ännu ej blifvit insläppt på stationen, utan stod där på andra sidan midt i vägen för expresståget.
Hans hustru och barn voro med på det tåget! *
Af alla munvatten hr nu. som Antiseptleutt
Extra koncentrerad Aseptol
à 2 kr. pr Halka
N:o 2 Vndemecum, N:u 3 tiithnellt
N:o 4 Stomulol etc. Jemför Prat. K. ALMQUISTS bltyg.
S:t Eriks Tekn. Fabrik, Stockholm.
£lehtrfeh fe^Ät
ledarematerlel i parti och minut, billigast genom
[Allmänna Svenska Elektriska A-B
STOCKHOLM. Illustrerad katalog gratis & franco.
Ledig annonsplats
6
Källa: Project Runeberg ·