Sida 765
Veckans porträttgalleri
NILS ADOLF ERIK NORDENSKIÖLD. †
A/Ted Nordenskiöld har vår tids mest ryktbare svensk gått ur tiden. Ingen annan af Sveriges store män var på långt när så känd som lian, och sannolikt har icke hellei tillförne någon svensk varit så världsbekant som han. I forna dagar omfattade ett världsrykte på sin höjd England, Holland, Tyskland, Frankrike och Italien, men, tack vare telegraf och tidningar, kan nu mera en person bli känd öfver hela den civiliserade världen och en stor del af den icke civiliserade: Afrikas vildar lära ju t. o m. ha en aning om, hvem Dreyfus är!
Och tidningar och telegraf ha haft mycket att berätta om Nordenskiöld!
Samojederna, tsjuktsjema, och hvad de öfriga polarinvånarne nu heta, ha för visso kunskap om namnet Nordenskiöld — liksom detta klangfulla namn är kändt bland många af Sydamerikas och Australiens urinvånare. Och de flesta af världens illustrerade tidskrifter ha väl någon gång visat sina läsare den fräjdade forskningsresandens och vetenskapsmannens karaktäristiska, något bistra drag . ..
Hvarför Nordenskiöld blef så världsbekant kan sägas i få ord : det var en storbragd han utförde, en bragd af det slaget, som kan förstås af både gammal och ung, af både lärd och olärd. Det var en bragd, som satte den allmänna fantasien i rörelse — begreppet »Asiens kringsegling» innebar något ofantligt stort, något ofantligt mystiskt. . . Och fastän det nu så länge varit verklighet, tycker man dock, att det är som en saga — liksom Napoleons lifsverk redan förefaller som en underbar sägen.
Därför blef Nordenskiöld också för den stora vida världen nästan som en väldig sagofigur, och det kan icke heller förnekas, att den ryktbare upptäcktsresanden, huru grundlärd han än var, och huru enkelt och anspråkslöst han än uppträdde, i sitt väsen hade något fantastiskt. Han var en utpräglad fantasimänniska, alltid full af vidtsväf-vande idéer, hvilka gärna gingo stick i stäf mot auktoritetstron och den »vetenskapliga ortodoxien» (ett uttryck, som han med förkärlek använde). Men när det gällde att öfverföra dessa fantasier på fast mark, att utföra dem i handling, då var han, när så behöfdes, både betänksam och försiktig. Den finska grundlig-heten fick då öfverhanden, och Nordenskiölds bekanta utomordentliga »tur» berodde nog till största delen på planmässigheten i hans anordningar.
byö på Södertörn, nära Trosa, dit han anländt föregående afton från Stockholm. Han var då vid god hälsa, ehuru han för dem, som endast kort tid förut träffat honom, förefallit något af-tärd.
Kils Adolf Erik Nordenskiöld var, som bekant, född finne. Och han bibehöll alltid den goda finska brytningen i talet. Han såg dagens ljus i Helsingfors den 18 nov. 1832 samt var son till mineralogen och intendenten för finska bergstaten Nils Gustaf Nordenskiöld. Efter fullbordade förstudier promoverades den unge Nordenskiöld 1856 till magister och doktor. Det är nogsamt bekant, att han kom hit öfver till Sverige till följd af ett tal, Si 'in han höll vid den afskedsfäst, hvilken efter promotionen i Helsingfors hölls för en inbjuden deputation från de svenska universiteten. Det blef honom sedan ålagdt att göra afbön för sina djärfva ord eller lämna landet. Stolt som han var, valde han det senare — och blef denne det gamla Sveriges nj e son sitt hemland till evig ära. Det dröjde icke
Det var natten till tisdagen den 12 augusti, som ett hjärtslag ändade den ännu icke 69-årige mannens lif. Nordenskiöld befann sig på sin egendom Dal-
NORDENSK1ÖLD: Oljemålning å Nationalmuseet af G. v. Rosen.
- 754 -
Källa: Project Runeberg ·