Sida 1103
Veckans porträttgalleri
gripit hans hand och tryckte och pressade den med sina små smala fingrar, medan hon med bedjande blickar sökte hjälp i doktorns forskande ögon.
»Ja, om jag skall hjälpa er, så måste ni framför allt säga mig hvad som nedtrycker och upprör er så mycket, min bästa fru.»
»Ja, det vill jag också», hviskade hon rodnande och reste sig från stolen, förde den lilla munnen tätt intill läkarens öra och hviskade hastigt något.
»Hvasa?» frågade han, »jag förstod er ej.»
Hon upprepade det.
»Långsammare, om jag får be! Jag kan inte höra hvad ni säger.»
Hon sade det långsammare.
»Er man?.., får jag be, ännu en gång, fru baronessa! Alltså er man . .. nå?»
Hon sade det nu för tredje gången.
Ett leende gled öfver läkarens smala och vanligtvis fast sammanpressade läppar:
»Alltså ban snarkar! . . . Och det gör er så förskräckligt olycklig! Det är den oöfverstigliga klyfta, som skiljer er från honom?»
»Ack, om ni visste, hur förfärligt det låter, hur djuriskt.»
»Sedan när snarkar han då?
»Sedan några veckor tillbaka.»
»Och ni har aldrig märkt det hos honom förr?»
»Nej, aldrig, aldrig.»
Doktorn funderade ett ögonblick, sedan frågade han vidare:
»Vet han då, att han snarkar?»
»Nej, han vet det inte, det vill säga, han tror mig inte, när jag säger det, han skrattar åt mig.»
»Och hvad skall då jag nu göra, min bästa
fru?»
Hon såg bedjande på honom:
»Gifves det inte något medikament mot detta förfärliga snarkande?»
»Ett medikament? Men min bästa fru, snarkandet är ju inte någon sjukdom, utan tvärtom ett tecken till hälsa: den som snarkar bra, sofver godt, och den som sofver godt är frisk.»
Därvid log doktorn sarkastiskt, och åter måste den unga frun rodna.
»Det finns alltså inte något medikament för det?» sade hon tröstlöst.
»Inte något medikament, men väl ett medel.»
»Och det skulle vara? Ah, jag ber er, säg mig det!»
»Den sofvande måste vänja sig vid att sofva i en ställning, som omöjliggör snarkningar. Man snarkar nämligen endast, då man ligger på ryggen. Därvid kommer gomseglet att ligga öfver luftstrupen, och det förorsakar detta väsen, som ni finner så obehagligt.»
»I ett annat läge är det sålunda omöjligt att snarka?»
»Omöjligt! Försök det, jag svarar för resultatet. »
»Åh, hvad ni gör mig lycklig, herr doktor! Tusen tack!»
Hon räckte honom sin hand och tryckte varmt hans. Han följde henne till dörren, och hon tog afsked med ytterligare varma tacksägelser. Sedan öppnade läkaren dörren till väntrummet invid och ropade ditin:
»Var så god, näste!»
Där nere väntade vagnen, som under tiden redan hade kört sex gånger omkring kvarteret. Ödmjuk som alltid öppnade Fredrik vagnsdörren. Baronessan steg upp, Fredrik hoppade upp på kuskbocken. Där sade han med en betydelsefull gest bakåt:
»Såg du nAgot, August?»
»Nej!»
»Hon var ju alldeles förgråten!»
»Så,» sade August, smackade med tungan, och snabbt ilade de båda hästarne öfver sten-läggningen.
Ett par dagar därefter mottog doktorn vid morgonkaffet ett bref af följande innehåll:
»Min bäste herr doktor/ Ni har återgifvit mig mitt själslugn; jag tackar er af hela mitt hjärta! Det faller sig visserligen ännu något svårt för min hustru att afstå från den ställning under sömnen, hvarvid hon vant sig; hon klagar öfver att hon, hvilket aldrig händt förut, vaknar om natten och ligger och kastar sig i flera timmar utan att kunna sofva, men jag tröstar henne med, att det nog skall ge med sig. Hufvudsaken är — hon snarkar inte
mera
Med de hjärtligaste hälsningar
Högaktningsfullt Kurt von Lessberg. \
rtfobtrfeb Ringledning-Te-/C/Ivilll IZHl lefon och Åsk-ledarematerlel I parti och minut, billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A.-B.
STOCKHOLM. Illustrerad katalog g-ratli A branco.
Af alla munvatten ar nu, som Antlaeptlcum
Extra koncentrerad Aseptol
à 2 kr, pr fläsks
N:o i Vademecum, N:o 3 Gohnellt
N:o 4 Stomatol etc. Jemför prot E. ALMQUISTS IntyJ.
S:t Eriks Tekn Fabrik. Stockholm.
6
Källa: Project Runeberg ·
