Tillbaka Read Runeberg

Hvar 8 dag – Årg. 2 (1900/1901)

Originalsida 889
Originalsida 889
Originalsida 888
Originalsida 889
888–889

Sida 889

Veckans porträttgalleri

Pension Continentale

Wasagatan 44, STOCKHOLM.

Telegramadress: Bayoud, Stockholm. Rikatelefon N:o 16 89, Allmänna Telefon N:o 6 33,

Högaktningsfullt

rekommenderas tör resande till Stockholm, såsom en angenäm bostad under både kortare och längre vistelse i hufvudstaden. Rum med elektrisk belysning från Kr. 8 till högre priser. Matsal för resande finnes i hotellet.

CLÉMENCE BAYOUD,

f. 11. 10-lrl; Innehafvaren» af H»t«l C«nHn»nt»l I SUnkhnlm.

A. Wilh. Lindbergs

Planoetabllaaement

(f. d. Ivar Hirsch)

Stockholms åldsta pianohandel etablerad 4r 1856

26 Regeringsgatan 26

Stockholm

ALLM TEL. BOBS

Telegrafadress:

Piano, Stockholm

Största urval I Sver|ge af Flyg ar, Pianinon och Orglar från d< bästa svenska och utländska tub riker; 5-10 års garanti_

FR. A. SANTESSON

STOCKHOLM

Utställnings- och Försäljningslokal

22 Fredsgatan 22

Allm. Tal. 63 02 - Rika. B2 88. handdriftia Dryckeskannor,

Bägare och Kandelabrar

af Brittarmiametall lämpliga att dekorera Buffeter och Paneler i matsalar o. d.

Annonsera

i

Ijvar 8 Dag

Annonser mottagas å

HVAR 8 DAGS Expeditioner: Stockholm, Lilla Vattugatan 24; Göteborg, Lilla Torget 2. Annonserna böra vara inlämnade senast 10 dagar före det nummers utgif-ningsdatum de äro afsedda att införas uti.

År ni road

af spännande och god lektyr Läs dä : : :

FRAMGÅNG,

af R. H. DAVIS, en af Amerikas populäraste böcker, Pris Kr. 2.7 5,

hos alla bokhandlare.

SKUGGORNAS LÄND

eller

Ljus från andra sidan

at f. d'Espèrance. Bvcoak BfversJMlnlnif »f VICTOR PFEIFF »f elv •ngflUka arb«t«t "Shadow Land".

---i delar: PH» t kr. ----

Ledig annonsplats

nande den unga damen i stum förvåning stirrande efter den gåtfulle främlingen.

»Där var jag i sanning nära att råka fasta, mumlade han för sig själf. »Jag kan sannerligen ej annat än beundra den gynnarens goda smak». Han gaf nu kusken order allt efter som de körde framåt tills han ännu en gång vek af in pä den dystra Alma Street.

Endast ett ögonblick stod G ladys Huntley och funderade, hvarpå hon skyndade upp i en förbipasserande droska.

»Följ droskan där framför», utropade hon ifrigt, »jag hyr er för dagen».

»Förstår, min fröken», svarade kusken, och med tillbörlig försiktighet följde han nu den förstnämnda droskan.

Plötsligt sade flickan:

»Håller ni sikte på den andra droskan?»

»Ja, min fröken».

»Hör på då! När den stannar, så köra vi snabbt förbi, iakttag noga husets nummer och vik af vid första hörn».

Och sålunda kom det sig att några sekunder sedan den första droskan stannat å Alma Street, kom den andra efter i rask fart, vek om nästa gathörn och stannade.

Hon hoppade raskt ur och gaf kusken tecken att äfven stiga af.

»Gå nu rundt om hörnet och berätta för mig hvad de taga sig till», sade hon och stack några guldmynt i handen på kusken.

Med den mest oskyldiga min i världen gjorde han ett slag fram och åter på gatan och återvände inom kort.

»De ha gått in och droskan har kört bort».

»Godt, hvad heter gatan?»

»Alma Street, min fröken».

»Hvilket nummer?»

»Etthundranitton. Men, förlåt, min fröken, ni har betalt så hederligt, att om jag kan hjälpa er något vidare, vill jag det gärna».

»Tack», sade hon lugnt, »ni kan blifva mig till stor nytta, men allt hvad jag för närvarande behöfver är att ni vaktar huset och låter mig genast veta hvem som går in eller ut. Jag vill isynnerhet veta om ni kan få se en person motsvarande detta utseende», och hon beskref fullkomligt såväl mr Whitney-Broughs utseende som hans dubbelgångares, mr Richard Warrens.

Det blef en lång och tröttsam väntan för henne, där hon satt i droskan, under det kusken bevakade huset n:o 119. Efter en half timmas väntan öppnades dörren och en man kom ut.

Nu ropade kusken an den unga damen och hon gick fram till honom.

»Nu kom den där herrn ut ur huset», sade han.

Hon kastade hastigt en blick på mannen och hennes intuition sade henne, att det var den man hon borde följa.

Han hade nu helt och hållet förändrat sitt utseende. Ansiktet var slätrakadt, han hade utbytt sin felbhatt mot en med låg kulle och äfven bytt om kläder, men det var någonting omisskänligt i näns utseende, så hon kunde omöjligen misstaga sig på person.

För ett ögonblick tvekade hon, om hon skulle följa honom, eller djärft intränga i huset och där lösa gåtan.

Det var ingen tid att förlora, och mannen hade nästan hunnit bort till stora hufvudgatan, i hvars folkvimmel han snart varit förlorad — huset det låg ju kvar på samma plats. Hon sprang hastigt upp i droskan igen.

»Följ honom!» sade hon, och jakten började ånyo.

Ett litet stycke framför gick mannen och sökte efter en droska, och först då han var nära City Road fann han en. Han tog denna och körde västerut.

Hon följde efter under det hon funderade på hvad hon skulle taga sig till. Hon fick för ingen del låta den förklädde mannen undkomma. Hon såg huru droskan styrde hän mot Charing Cross, hvadan det synbarligen var mannens afsikt att taga eftermiddagståget till kontinenten. Hade ban bara kommit ut ur London var allt förföljande lönlöst. Hon måste göra något omedelbart de framkommit till stationen. Men hvad?

Droskan körde fram till trappan och mr RichanlWarren steg ur, betalte kusken och försvann inåt stationens vestibul.

»Vänta här», sade hon till kusken och ilade efter. Hon såg honom lösa biljett till kontinentaltåget, hennes misstankar besannades sålunda: han ämnade fly ur landet. Hon bet sig i läppen af otålighet. Inom en half minut skulle han ha köpt biljett, passerat räknekorset och varit försvunnen. Att telegrafera var lönlöst. Inom' två timmar hade exprèsståget uppnått Dover och någon arresteringsorder skulle hon omöjligen hinna få utfärdad på så kort tid.

6

Källa: Project Runeberg ·