Sida 742
Veckans porträttgalleri
HVAR 8 DAG
Han säger:
"Har, hår fins den platsen. Hafvets böljor slå 1 sakta sAttg tunt strandens hvita
, hällar. Och du kan se i ljumma sommarkvällar, nur siden timrar längst vid
västei its rand, Ditt drömda slott med rutorna i brand."
Så viker ridåns gyllene altarprakt åt sidan, och spelet tar sin början.
Den gamle, hvithårige kämpen Garm står spä-jande vid stranden af ett för åskådarne osynligt haf. hvilket han blott tyckes kunna urskilja i töcken och dinuna. Späjande stål-
skens" underverk, hvilket kufvat Yieras hjärta och hans stolta sinne, får till-låtelse att öfver hela landet predika Hvite Krists läror.
Enkelt ocli samspelt, utan falska skådespelarepretentioner, utförde de uppträdande — idel amatörer — sitt värf. Utomordentligt stämningsfulla voro grupperingar, dagrar och körer, och man må i sanning beundra den säkra så att säga divinationsför-måga, med hvilken herr Hamrin vetat att välja just de rätta, fina nyanserna för" dräkter, dekorationer och vapen.
FRÅN DE KULTURHISTORISKA SPELEN I VISBY: Några innehafvare af hufvudrollerna.
den gamle på den finska hednaku«ten i hopp att urskilja de skepp, hvilka hans höfvidsman, Ramund korsfararen, väntar hem från härnad med segerbudskap och folk. Ramund själf är sysselsatt att bygga en kristen kyrka på den eröfrade stranden ...
Det skulle ju bli för vidlyftigt att här i detalj följa spelets gång: det må vara nog sagdt, att de spelande alla gjorde sitt bästa och att de, i synnerhet om man betänker, att de uteslutande utgjordes af amatörer, gåfvo en genomgående pietetsfull och vacker tolkning af Topelii »Sancta Maria».
Ditta spel ger oss en naiv tidsbild från de svenska korstågens till Finland dagar. Legenden förtäljer, huru korsfararne, slagne i grund af den mäktige hednakonungen Vieras, dock segra genom den kristna lärans kärleksmakt, och då de slutligen afsegla från Suomis land, kvarlämna de där Sigrun, Ramunds unga, sköna dotter såsom Vieras maka. Den kyrka de börjat resa, fullbordas af Vieras, och den fromme Angilbertus, hvilken genom bön till Gud och den heliga jungfrun åstadkommit det kär-
Det skulle ju kräfva mycket vanare aktörer för att i Nikolai väldiga, öppna ruin tillfredsställa det på en teater fullt berättigade krafvet att från alla platser kunna höra hvarje replik. Nikolai ruin är emellertid ingen teater och de spelande äro inga — sko/ti häller icke vara — några vana aktörer.
Vidare tyckte måhända någon, att körerna ibland klingade något tunna och tvekande. Om så var, dess bättre för illusionen!
Det synes mig för öfrigt, som om hvarje kritik måste förstummas inför detta verk, som, ehuru hastigt planeradt och utfördt nästan i en handvändning, det oaktadt, verkar så fullödigt och, i all sin enkelhet, så sant uppfattadt. Det har äfven så talande från första ögonblicket sagt oss, hvad det velat gifva: en naiv och med ädel anspråkslöshet skildrad medeltidsbild. Det har i sin vackra prolog bedt oss om blott en enda sak — att här under ruinens svala, mystiska hvalf för en kort stund aflägga all flärd, all oro för att, enkla som barn, fromma som Sancta Marias korsfarare i andakt
- 731 —
Källa: Project Runeberg ·
