Sida 562
Veckans porträttgalleri
HVAR 8 DAG
ÖFRE BILDEN:
Botaniska trädgården fylles af studenter och andra fest-deltagare.
NEDRE BILDEN :
En festtalare utbringar lefve.
BILDER FRÅN
VÅRFESTEN 1 UPPSALA DEN 15 MAJ.
gäster från Stockholm — morgontåget till den eviga ungdomens stad räknade tjugofem vagnar och alla voro de öfverfyllda af vårfestfirande, icke minst damer. Den kvinliga fägringen är helt naturligt en lika kär som oumbärlig gäst vid dessa fester.
Vid ankomsten till Uppsala mottogs Gunnar Wennerberg pa perrongen af representanter för studentkåren. Den gamle studentens sorgflor-beklädda hatt byttes mot den hvita milssan och när han, hög och reslig ännu vid sina 84 år, trädde ut ur stationshuset blottades alla hufvuden, hvarpå »Vårt land» ljöd från sångarne, följdt af ett väl-komstlefve för hedersgästen. Med blottadt hufvud tågade han förbi studentskarorna under hjärtliga hälsningar, hvarpå hans ekipage körde i väg till f. d. öfverstelöjtnant Arsenius, hos hvilken jämnårige Wennerberg tagit in.
Festligheterna började med den sedvanliga konserten i Aulan. Under densamma steg hänförelsen alltjämt. När som slutnummer sjöngs Wennerbergs Nordisk studentsång och »O Gud, som styrer», brast det löst från alla hall. Hela den stora kören applåderade själf, hurrande och viftande med näsdukarne åt kompositören, som till svar svängde sin hvita mössa.
På konserten följde den stora middagen på Gillet för Wennerberg och så kotn till slut den egentliga vårfesten i Botaniska trädgården. Vädret var det härligaste och stämningen från början den allra festligaste.
Gunnar Wennerbergs tal, hvilket han höll lutad tnot en af Linneanums pelare, var genomträngdt af innerlig känsla och gjorde det djupaste intryck:
Det ligger — sade han — något sorgligt i att de unga bli gamla och försvinna, men det är glädjande, att till-
flödet af ungdomen blir allt större. Och det är ungdom vi behöfva, här skall den sanna ynglingaätten fortlefva. När den så ej gör, hvad hopp ha vi då, att de, som gå härifrån skola rätt förstå den entusiasm, som då och då flammar upp 1 vår tid ? I veten, att det ligger något underbart häri, att entusiasmen är en himmelsk genius, när den mottages med likgiltighet eller hån, där uträttas ingenting eller ock det som ej är godt. Motarbetad af gongongsfanfaronnadcr från mam-montjänarne, kan den väl draga sig tillbaka någon tid, men den kommer alltid åter. Missbruken den inte, tagen ej kallsinnigt emot den, ty det är därpå vårt land skall bilda sitt sista hopp! — — — —------ - —--— — — —
Herren vare med eder för de stora gåfvor ni gifvit mig.
Omedelbart därpå vidtog den egentliga Wen-nerbergs-hyllningen, i hvilken alla närvarande unga och gamla studenter togo del. Sedan »Hör oss, Svea» och »Stå stark, du ljusets riddarvakt» sjungits, hölls talet för hedersgästen af docenten Odelberg, hvarpå Wennerberg i gullstol bars rundt trädgården under tonerna af »Sjung om studentens ...»
Därpå talade Werner von Heidenstam för Wennerberg, hvarefter amanuensen G. Neander höll ett versifieradt tal för kvinnan, där det bl. a. hette:
Jag tror på dig! Jag vet, om du ser,
att" vingtrött min ande blifvit,
att jag sviker det frihetens stolta baner,
som min ungdoms löfte gifvit,
skall du rycka mig ut ur min makliga ro
— den makten är blott en kvinnas —
och väcka min kraft och tvinga min tro,
att målet är värdt att hinnas.
Men nu stiger tlAr sol och nu börjar vAr dag
med värdig glädje och gamman,
så räck mig ditt hand, det är du och jag,
som skola vandra tillsamman!
Jag vill vara ditt värn, jag vill skyddande stå
mot alla dem, som belacka dig,
och ännu som bruten och åldersgrå
vill jag älska och fira och tacka dig.
Länge skall denna vårfest lefva i alla deltagandes minne.
— 551 -
Källa: Project Runeberg ·