Sida 461
Veckans porträttgalleri
KARL LUDVIG LOOSTRÖM.
)en nian, hvilkens sympatiska drag i dag åter-^ gifves a HVAR 8 'DAG'S första sida, är, som bekant, Nationalmusei intendent efter d:r Upmarks frånfälle. Platsen är full af ansvar och vanskligheter. Konst är alltid något i mer eller mindre grad subjektivt. Men på ett Nationalmuseum bör ju det bästa inom de olika skolorna och af de olika smakriktningarne finnas representeradt. Styresmannen vid ett sådant museum bör alltså stå öfver partierna och vara fullkomligt opartisk — sa vidt detta står i mänsklig förmåga. Han bör intressera sig för allt i konslens värld, förstå sig pa allt, passa pa allt. Han bör vara både kall och varm i sina åsikter, känslor och uttalanden.
Ingen röst har höjt sig mot d:r Looströms utnämning till den viktiga befattningen. Allmänna meningen är säkert också den att Upmark fått en värdig efterträdare, hvilken kommer att leda museet pä goda och säkra vägar.
Karl Ludvig Looström föddes i Stockholm den 2 febr. 1848, blef vid tjugo års ålder student i Upsala och 1875 fil. d:r. Två år senare antogs han til! e. o. amanuens vid Nationalmuseum, där han 1880 blef ordinarie amanuens. Han var förut ären 1874-80 amanuens vid Svenska slöjdföreningens museum, ochc 1885 — 92 har han varit föreningens sekreterare. Ar 1891 utnämndes L. till sekreterare vid Akademien för de fria konsterna, hvilken plats han fortfarande bekläder. L. utsågs 1895 till sekreterare i centralkomitén för allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm. Han är, som man hör, en arbetsmänniska, flitig och intresserad dagen i ända.
L. har utgifvit atskilliga arbeten i konst och konstslöjd, däribland det mycket förtjänstfulla arbetet »Den svenska konstakademien under första århundradet af hennes tillvaro 1735—1835» (1887 —91). Han är synnerligen intresserad af keramik och torde vara den förnämste kännaren häraf i vårt land..
* » *
Planen att i Stockholm grunda ett offentligt konstmuseum uppstod först hos Gustaf 111. Hans föräldrar hade betydande konstsamlingar, hvilka emellertid till stor del splittrades. Gustaf 111 grundade själf en samling skulpturer. Planen att sammanföra de olika elementen till ett offentligt konstmuseum mognade hos konungen under den italienska resan. Men så inträffade Gustafs sorgliga död.
Redan den 28 juni s. å. tillkännagaf emellertid förmyndareregeringen, att ett konstmuseum skulle upprättas, och 1704 öppnades också .Kongl, museum« i bottenvåningen af k. slottets nordöstra flygel. Museet innefattade omkring 400 målningar och 300 skulpturer jämte flere tusen gravyrer och handteckningar.
Det blef dock nödvändigt att fä till stånd en ordentlig museibyggnad. 1844 -45 ars riksdag be-
viljade äfven — med ett rösts pluralitet! — 750,000 kr. till ett dylikt ändamål. LTnder de följande åren gjordes emellertid stora förändringar rörande plan, byggnadsplats och kostnader. Man hade först tänkt förlägga byggnaden till öfra delen af Kungsträdgården, men bestämde sig sedan för södra ändan af Blasieholmen. Det blef tyske arkitekten F. A. Stiiler, som fick i uppdrag att göra ritningarne. Museet stod 1863 färdigt till det yttre efter något öfver tolf års arbete. 1866 var det färdigt också invändigt. Det hade då kostat omkring 2,200,000 kr., och riksdagen hade ytterligare tre gånger måst bevilja anslag härtill. Nationalmuseum invigdes 1866 med den därstädes ordnade skandinaviska konstutställningen i samband med den skandinaviska industriutställningen i Kungsträdgården.
Nationalmuseum ligger, som bekant, midt emot k. slottets Logårdssida. Det erinrar i stilen 0111 de venetianska renässanspalatsen. Yttersidan täckes af grå och röd kalksten. Fasadens midt har en öppen portik af grönaktig svensk marmor. Här ofvan äro medaljonger och marmorstoder. De stora väggnischerna inne i portiken fyllas sedan 1897 af allegoriska bronsgrupper, f det inre delas byggnaderna genom trapphuset i två hälfter, hvardera kring en öppen gård. Den hvita marmortrappan, som först är dubbel, ter sig mycket ståtlig. Nedra vestibulen prydes af Fogelbergs tre marmorstatyer Odin, Tor och Balder samt, sedan 1896, af Carl Larssons stora, åtskilligt omtvistade al frescomål-ningar, scener ur Sveriges konsthistoria. Den öfre, luftiga vestibulen har stora väggnischer med höga, korintiska kolonner och fyllda af gipsafgjutningar efter antika skulpturer. De stora utställningssalarne äro 16, de mindre salarne, kabinetten och gallerierna omkring 50. Vidare komma arbetsrum m. m.
1 Nationalmuseum finnas äfven de~' under Vitterhetsakademien lydande samlingarne, Statens historiska museum samt Mynt- och medaljkabinettet
Källa: Project Runeberg ·