Sida 906
Emma Meissner
nalkades och hon reste sig för att gå. Vi träffas då afton. Mycken tack för er välvilliga medvärkan.»
Han stod en stund, blickande efter dem, dä de aflägsnade sig. Ett leende hvilade på hans läppar. Samma afion mottog general Brabazon ett telegram, hvilket kom honom att brista ut i gapskratt. Det löd:
»Haft en hitt skàrmytsling med fienden i eftermiddag. Planlagt en afgörande drabbning.»
111.
En vecka senare skulle den som gjort sig mödan att iakttaga madarrje Tremaine, lagt märke till att en förändring inträdt med henne, ty den forna glädtigheten hade gifvit vika och hennes ögon buro vittne om sömnlösa nätter ooh oroliga tankar.
öfverste Fenelon hade under den gångna veckan varit synlig i hennes hus ännu oftare än tillförne, men ännu hade ej någon förlofning eklaterats, och madame Tremaine vågade ej själf tala med sin systerdotter i ett ämne, som låg henne sa nära om hjärtat.
En söndags afton kom dock saken till ett slutligt afgörande. Nu liksom förra gången promenerade skarorna fram och åter i den lummiga parken under det de lyssnade till musikens toner.
»Nå, herr öfverste, hvad nytt för dagen?» frågade madame Tremaine, då hon och öfversten, som var hennes kavaljer för aftonen, kommit något för sig själfva på en af gångarne, hvilka voro anlagda längs de vackra dammarne i parken. »Jag har väntat hvarje dag att få höra er förlofning eklaterad.»
Han tog cigarren från munnen och efter en stunds tvekan yttrade han:
»Nej, jag är icke förlofvad än.»
»Hvarför ej? Ni sade mig, att ni endast afvaktade ett gynsamt ögonblick för att fria, och ehuru jag beredt eder ganska många lägliga tillfällen under den gångna veckan, så har ni ej användt dem.»
»Nej! Jag har ej friat ännu. Jag — jag tänkte jag borde först få klart för mig, om hon vill na mig eller ej innan jag talte med henne om saken.»
»Såå!» Madame Tremaine kom sig ej för att säga någonting annat som svar på hans yttrande.
»Tror ni hon vill det?» sade han, kastande sin cigarr i vattnet och vände sig hastigt mot henne.
»Min bäste herr öfverste! Huru kan jag veta det. Hvarför går ni ej direkt och frågar henne själf? Sådana saker brukar man ej anförtro åt någon annan.»
»Jag funderade just på att göra det i afton.»
»Ja, för allt i världen, gå till henne strax! Hon står där borta vid musikpaviljongen och samtalar med monsieur Gerald Cravon.»
»Då kanske jag ej borde störa dem.»
»Nonsens!» sade hon med ett kort skratt, »jag skall göra er sällskap, om ni saknar mod.»
»Har jag då er tillåtelse att — att fråga henne?»
För ett ögonblick tvekade bon, och han observerade i halfdunklet att hennes underläpp darrade något.
»Naturligtvis», svarade hon, förgäfves bekämpande en darrning på rösten. »Jag gaf er mitt samtycke då jag lofvade er mitt bistånd.»
»Ni har verkligen varit tillmötesgående på allt sätt och vis», fortsatte ban under det hans hjärna genomkorsades af de råd ban fått af general Brabazon och ban beslöt att föra belägringen till sin spets. Hans fiende var synbarligen i svårt trångmål, likväl höll hon modigt ut och gjorde sitt bästa för att dölja den förlägenhet i hvilken den lilla garnisonen råkat. »Kanske ni vill gå ännu längre i er välvilja — och förtälja mig huru jag skall säga ?»
»Hvad ni skall säga?» upprepade hon förvånad. »Vet ni icke ens det? Det faller vanligtvis af sig själf, då en man kommer ensam med den kvinna han älskar.»
»Gör det? NTà väll Säg mig då huru ville ni blifva tilltalad under sådana omständigheter?»
Hon bleknade något.
Han märkte det, trots den svaga upplysningen, och en triumferande känsla genomströmmade honom. För ett ögonblick hade fienden blottat sin ställning och nu var rätta tillfället inne göra det slutliga anfallet.
»Ja, jag vet--ej verkligen», hviskade hon, »jag skulle
önska att han uttalade de första ord, som kommo på hans läppar.»
»Skulle ni? Då.... Ester, jag älskar er. Vill ni gifta er med mig?»
Hon såg undrande på honom.
»Är det här en generalrepitition? frågade hon. »Ty jag har verkligen ej lust att spela Violets roll!»
»Nej! Det är rena allvaret. Det är er jag älskar, ej fröken Violet, och då ni gaf mig tillåtelse att tala förmodar jag, att jag kan räkna på ert samtycke.»
»Hvarför har ni då bedragit oss båda två bela tiden?» frågade hon med återhållen andedräkt.
»Allt är tillåtet i kärlek och krig», svarade han kallt. »Dessutom har jag ej bedragit fröken Violet. Jag invigde henne i min hemlighet redan första aftonen på operan. Ni förstår», sade ban med ett leende, »ni höll mig alltid på behörigt afstånd, så jag var nödsakad begagna mig af denna strategi för att rifva ned edra förskansningar. Tänker ni i fortsättning hålla mig på afstånd?»
»Jag kan ej», svarade hon med en suck, »ty både vilja och förmåga ha för längesedan försvunnit.»
Det var sent innan öfverste Fenelon bjöd godnatt, men han kunde ej motstå lockelse att titta in på klubben under hemvägen.
»Goda nyheter, general!» sade ban. »Jag har vunnit till slut. Den hvita flaggan hissades i afton.»
»Bravo! Bravo!» utropade den andre. »Och nu då du intagit fästet, tänker du regera enligt imperalismens principer?»
»Nej, general, nej! Det skall bli en union på likställighetens grund!»
Skandinavien, skrädderi & flerrekiperings-affär
Aktiebolaget C. fl. STRÖM 5 Co.
Torggatan 24, börnbaaet af Onstaf Adolfs Torg, Göteborg.
KOCKUMS
Emaljerade jkårl
Sto öe bästa
J. G. Malmsjö
GÖTEBORG
FLYGLAR och
PIANINOS
Källa: Project Runeberg ·
