Sida 103
var konung Adolf Fredriks systerdotter. Kejsarinnan ämnade sätta en drottning på svenska thronen och sökte således att åvägabringa en förmälning emellan konung Gustaf IV Adolf och hennes sondotter, ryska storfurstinnan Alexandra. Konung Gustaf Adolf inträffade också verkligen i Petersburg d. 24 Augusti 1796, åtföljd af hertig Carl, baron Reuterholm, med flere högt uppsatte svenskar. Partiet blef uppgjordt och den högtidliga förlofningen utsattes till d. 21 September. Kejsarinnan, i sin kejserliga drägt, strålande af diamanter, omgifven af den kejserliga familjen, och storfurstinnan Alexandra i praktfull samt det öfriga hofvet i full gala, voro redan församlade uti thronsalen i Tauriska palatset, kl. 7 eft. m. Den ena qvarttimman framskred dock efter den andra, men konung Gustaf Adolf, brudgumen, infann sig ej; klockan blef till och med 9, ja det väntades till 10 och ännu längre, men förgäfves. -- Förklaringen är följande: Gustaf Adolf var redan på utsatt tid färdigklädd, med förlofningsringen på fingret och färdig att resa till förlofningsfesten, men man skulle dessförinnan afgöra om prinsessan Alexandras religion i Sverige. Derom blef man likväl ej öfverens, ehuru många budskickningar sändes emellan kejsarinnan och konungen, och följden blef att konungen ej ankom till sin egen förlofning. Kejsarinnan blef illamående af harm och fick en lätt anstöt af den sjukdom, som några veckor derefter, d. 17 Nov., lade henne i grafven. Konungen och hertigen med sin ambassad lemnade Petersburg, sedan de ungefär en vecka ytterligare underhandlat med kejsarinnan, men utan framgång. -- Såsom något märkligt få vi äfven nämna att kejsarinnan Catharina II fick Serafimerorden d. 21 Nov. 1763, och är hon det enda fruntimmer, som fått bära denna den utmärktaste svenska orden.
Catharina I, kejsarinna af Ryssland. Man har mycket tvistat om denna monarkinnas härkomst och första lefnadsöden. Åtskilliga författare hafva uppgifvit om henne, att hon var född i Lithauen; andra att det varit i Estland, ännu andra i Liffland, somliga att hon varit en bondflicka, hvaremot några velat göra hennes fader till adelsman o. s. v. Med fullkomlig säkerhet lärer sanningen aldrig kunna utredas, helst hon sjelf icke synts ha varit särdeles benägen att låta den komma till efterverldens kunskap, emedan hon i alla fall ej kunde uppvisa en börd på något sätt motsvarande den höga rang, hvartill lyckan sedermera höjde henne, och hennes efterträdare på thronen snarare hindrat än understödt forskningen i ett ämne, som för dem ej kunde medföra några angenäma resultater. En berättelse, som emellertid tyckes hafva aldraminst lika mycken sannolikhet för sig, som någon annan, gör henne till svensk, och det är af sådant skäl man här upptagit henne bland svenska fruntimmer, till hvilkas antal hon lägger ännu ett af de flera med detta namn, som vår historia förvarar på listan af utmärkta personer. Enligt denna berättelse, som den flitige och skarpsynte häfdeforskaren friherre Shering Rosenhane anför i sin “Konungalängd“, skall en regementsqvartermästare vid namn Reinholdt Rabe, född tysk, i medlet af 17:de seklet ha bott i Westergöthland, Toarps socken och bostället Germunnared. Han var gift med en Catharina Pedersdotter från Rångedala och hade med henne flera barn, hvaraf sonen Johan med tiden efterträdde honom i hans befattning som qvartermästare vid Elfsborgs regemente. Då denne i början af 1680-talet tjente vid generalmajoren Ranks regemente i Liffland, gifte han sig der med en sekreterares enka, Elisabeth Moritz, och hemreste kort efter bröllopet jemte sin hustru till Sverige. Här föddes år 1682 deras dotter Catharina på Germunnared. I hennes tredje års ålder eller 1684 dog fadern, lemnande sin familj i ytterst knappa omständigheter. Enkan, som trodde sig möjligen kunna ha bättre utsigter i sin hembygd, återvände dit, men hennes hopp bedrogs, och hon nödgades af sin torftighet att sätta dottern på barnhuset i Riga. Härifrån uttogs hon några år senare af prosten Glück i Marienburg, hvilken använde henne som barnflicka. Nitton år gammal gifte hon sig med en korporal vid Lif-regementet. Just då de nygifta om aftonen sutto vid bröllopsbordet, gjorde ryssarne ett anfall på staden och brudgumen måste lemna sin brud, för att gå dit pligten kallade honom. Från denna stund återsågo de ej hvarandra och det är ovisst om korporalen stupade eller, såsom andra säga, endast föll i rysk fångenskap och efter flera års
