Sida 171
Fürstenhoff till Paris, London, Petersburg m. fl. stora städer, och skördade öfverallt på sin väg både rykte och penningar. Slutligen fann hon för godt att med ens fästa sina bopålar i Frankrikes hufvudstad, der hon i många år haft ett stort etablissement för blommors förfärdigande. Hon har under flera decennier varit högt i ropet och derunder sysselsatt en mängd unga fruntimmer. -- Ehuru nu temligen till åren, skildras fru Fürstenhoff ännu såsom till det yttre ganska behaglig samt till lynnet glad och fri. Med något af faderns lynne, har hon röjt en särdeles utvecklad individualitet. Det vissa är, att få personer inom Europa kunnat mäta sig med henne i att härma naturen, då fråga är om att framtrolla dessa slags blommor, som, icke fullt så efemeriska som Floras verkliga barn, dock täfla med dem i glans och skönhet och som i en ljusstrålande salong göra så mycken effekt.
G.
Galde, Brigitta och Ellien. I Tossene kyrka i Bohuslän ligger en utmärkt väl arbetad grafsten, hvarpå stå uthuggna två qvinnobilder, i sextonde seklets drägt, jemte Galdeska och Bildeska vapnen, samt denna rimmade inskrift:
Christofer Galde, vår fader med ära. Fru Brigitta Bilde, vår moder kära: Af Oby gård lät hon sig skrifva: Här att begrafne låt oss blifva. Jungfruar Brigitta och Ellien Galde: Gud lät oss af verlden kalde anno 1555.
Allmogen berättar att dessa båda tärnor dansat sig ihjäl.
Geflon. Gylfe hette, såsom häfdatecknarne uppgifva, den konung, som vid Odens eller Sigge Fridulfsons ankomst till norden regerade der. Han hade, enligt hvad sagan berättar, blifvit så betagen i en bergakonungs dotter, att han gift sig med henne och de fingo tillsammans en dotter, som erhöll namnet Gefion.
Den tidens fantasi, ehuru på många sätt besynnerlig och oredig, var emellertid ganska liflig och underlät således icke att med lysande egenskaper i rikaste mått utrusta alla de hjeltar och hjeltinnor, hvilkas namn häfden har förvarat. Äfven Gefion uppgifves således hafva varit på en gång oförlikneligt klok och oförlikneligt skön.
Så hände då att Sköld, en af den nyinkomne asadrottens många söner, fick se den herrliga prinsessan Gefion och förälskade sig i henne. Sköld var af sin fader satt till konung öfver den del af norden, som nu kallas Danmark. Prinsessan var honom icke obenägen, eller rättare, hennes far samtyckte, ty på hennes eget ja eller nej kom det väl icke an. Hon fick, säger den vidunderliga sagan, af sin fader Gylfe tillstånd att föra med sig ur landet så mycket jord, som hon med ett plogtag kunde bekomma. Från jättelandet, derifrån hon på mödernet härstammade, skaffade hon sig då fyra jättar, dem hon förvandlade till oxar och spände för plogen. Djupt, ganska djupt ned i Svealands jord satte hon nu plogen, så att ett väldigt stycke land lossnade. Efter den plogfåran uppstod sjön Mälaren, som dock länge benämndes Lögaren; men med det lösryckta landstycket körde Gefion ut i hafvet och stannade icke förrän i Öresund, der hon sålunda bildade ön Seeland. Denna ö är på skär och uddar lika rik, som Mälaren är på vikar, hvilket ännu mera bidrog att styrka den vidskepliga tron på dess lösryckning från Sverige.
Vidare vet sagan ingenting att berätta om Gefion.
Gelhaar, Wilhelmina Charlotta, född 1837, dotter af kammarmusikus vid kongl. kapellet Fredrik Gelhaar och dess fru Mathilda Ficker, den allmänt värderade sångerskan, som för några år sedan till allas saknad lemnade scenen. Mamsell Gelhaar beträdde, efter mycken tvekan, mycket betänkande, ändtligen samma konstens bana, som hennes mor hade beträdt, och fästade sig med allvar och för alltid vid sin födelsestad
