Sida 91
Fru Carlén, som erhållit Svenska Akademiens stora guldmedalj, jemte mycken annan rättvis uppmuntran från alla håll, träffades, midt under sin lycka och sina triumfer, af ett bland de hårdaste slag, som kunna träffa en qvinna. Hennes ende, hoppfulle son Edvard Flygare, dog nemligen, 1852, vid tjugotre års ålder. Han hade ett briljant hufvud, blef vid 21 års ålder magister och uppträdde redan tidigt som ganska lyckad författare af en roman, titulerad: En blaserad man m. m. -- Alldeles förkrossad af sorg nedlade fru Carlén sin penna för en längre tid. Hon har, under de tolf år, som sedan sonens död förflutit, ej utgifvit mer, än ett Köpmanshus i Skärgården och första delen af “Skuggspel“. Den andra delen af detta arbete lärer snart vara att förvänta.
En hvar, som följt fru Carlén på hennes författarebana, vet att icke alla hennes arbeten äro sjöromaner, utan att många bland dem hålla sig på landbacken. Det är just deri det underbara ligger, att författarinnan lyckas lika förträffligt i framställandet af hvilken tafla som helst. Familjelifvet med dess stilla gång, det mödosamma, men kärnfriska folklifvet, det mångskiftande, stundom småaktiga, stundom förfinade sällskapslifvet -- öfverallt är hon hemmastadd ... ingenstädes står hon på ett främmande område.
Fru Carlén öfvertog vid början af innevarande år (1864) jemte sin man ledningen af Illustrerad Tidning. -- I Danmark, Tyskland, Frankrike, England och Amerika hafva hennes samtliga verk sett flera upplagor.
Fru Carlén har medelst förärande af en betydlig summa stiftat en pensionsinrättning för fattiga gamla sjömän i hennes hemort, samt uppfostrat, i sitt eget hus, flera fattiga barn.
Carlén, Maria Octavia, en bland nutidens författarinnor, föddes i Skara 1828, men flyttade för många år sedan med sin mor och flera syskon till Stockholm, der familjen bosatte sig och fortfarande är boende. -- Hennes far var kronofogden, assessor Carl Carlén, en bildad man, brorson till den i finska kriget sig så mycket utmärkande öfverste Carlén. -- Moderns anor gå ändå längre. Hennes namn är Maria Mathesius och hon härstammar från en prestslägt, hvars stamfader var Aron Mathesius, herde för den evangeliska församlingen i Joachims Dal i Sachsen, och Luthers förtroligaste vän. I rakt nedstigande linie från denne härstammade assessorskan Carléns far, Aron Mathesius, som i många år var legationspredikant i England, sedan lefde som privatman i Sverige, men slutligen af konung Gustaf IV Adolf hugnades med Fåglås pastorat i Westergöthland, der han till sin död var prost och kyrkoherde. Han hade många besynnerliga öden, denne Aron Mathesius, den yngste af tjugofem syskon, hvaribland funnos endast två systrar.
Bland Octavia Carléns arbeten märkas: Anteckningar öfver Kongl. Lifrustkammaren, Dito öfver Kongl. Klädkammaren; den första af dessa samlingar utkom 1859 och var mamsell Carléns första arbete i den genren. Sedan har hon af trycket utgifvit beskrifningar öfver Drottningholm, Gripsholm, Ulriksdal, Gottland och dess fornlemningar, samt Stockholms Kyrkor. -- Hon skrifver derförutan noveller, har utgifvit en samling poemer under titel af Ny och Nedan, samt strör fortfarande omkring sig poetiska blommor, hvilka ega både doft och färg.
Besynnerligt är, att Octavia med sitt poetiska sinne kunnat vika in på en väg -- vi mena den historiskt antiqvariska -- der stegen måste vara så mödosamma och der det tjocka dammlagret ... så tyckes det åtminstone -- skulle kunna tynga på själen; men hon syns ej lida deraf.
Octavia är syster till den allmänt kände skriftställaren Johan Gabriel Carlén och det torde ej vara utan sitt intresse, att veta, att inom samma familj finnas ej mindre än tio medlemmar, som med mer och mindre framgång ha försökt sig på författarebanan och af trycket utgifvit sina arbeten.
Carlén, Rosa, en ung författarinna, hvars namn, såsom sådan, ej torde vara lika allmänt kändt, som hennes arbeten redan äro det. Namnet är visserligen i sig sjelft stort, ty hon är dotter af fru Emilie Carlén, vårt lands största romanförfattarinna, men sjelf har hon ännu icke utsatt det på någondera af de fyra romaner hon af trycket utgifvit, och som äro: Agnes Tell, Tove, Helena och Tre år och tre dagar. Vi hafva endast haft tillfälle att läsa den
