Sida 183
sig till oppositionen och då blef arresterad, samt satt längst i fängelse af alla de arresterade oppositionsmännen. — Gyldenstolpe, den blifvande svärfadern, stod deremot i stor nåd hos konungen, som tillskref honom d. 2 Maj 1790: "Så snart jag fått veta att ni samtyckt att Stjerneld blir er måg, har jag endast afbidat det gynnande ögonblicket för att återställa er honom. — — — Måtte Stjerneld göra er dotters lycka, lika uppriktigt, som jag förlåter honom allt bekymmer han gjort mig." Samma dag skref konungen till Stjerneld, som då satt på Warbergs fästning: "Ni är fri. Då ni uppvisar medföljande order, blir ni försatt i fullkomlig frihet. (Fången sjelf fick lemna kommendanten konungens ordres.). Jag fäster dervid intet vilkor; likväl skulle jag önska, att icke bland mina fiender räkna grefve Gyldenstolpes måg. Res i största hast att angenämt öfverraska er fästmö. — — — Jag njuter ett verkligt nöje att sluta hennes lidande. — — — Det parti ni tager, skall hädanefter bestämma mina tänkesätt för er och göra, att jag antingen anser er som måg och son af gamla, goda vänner, eller endast som baron Stjerneld." — Bröllopet stod på Carlbergs slott d. 7 Sept. 1790, då konungen föreställde brudgummens fader. — Detta bröllop stod natten förrän Hästesko skulle aflifvas. Här vankades böner, knäfall och allt möjligt hofspråk, för att afböja följande dagens så motsatta festivitet. Mångas hjertan vändes här från konungen, då de funno hans bemödande att muntra till lust och löje och så "blanda nöjen och blod, dans och hufvuden", såsom Hamilton säger.
Det var under brudens porträtt, som J. G. Oxenstjerna skref:
Snille, Godhet och Behag, Att ej mera vara skilda, Ville sig tillsammans bilda Uti dessa penseldrag, Glada, tänkande och milda.
Stjerneld blef öfverkammarherre vid drottning Sofia Magdalenas hof och dog 1835. Christina Charlotta Gyldenstolpe var först hoffröken, sedan underhofmästarinna hos hertigen af Wermland 1798; statsfru hos drottningen 1800; uppfostrarinna för de kongl. barnen 1802; hofmästarinna 1807; öfverhofmästarinna 1811. Nedlade sina embeten 1818 och dog i Stockholm 1825. Ende sonen Algernon blef sedan utrikesminister och är prydd med ej mindre än 12 olika ordnar.
Gyllander, Anna, var på sin tid beryktad för sin djerfhet att år 1658 och 1659, under sitt vistande i Norrköping, utgifva sig för att vara drottning Christina. När konung Carl X Gustaf blef underrättad derom, befallte han Götha hofrätt att härom hålla undersökning och med henne lagligen förfara. Af hofrättens protokoll synes, att hon varit 26 år gammal och dotter af Andreas Gyllander, som bott i Norrköping, samt gift med And. Hochmuth, en curländare, ryttmästare vid Kruuses regemente. Under det hon farit omkring i landet och föregifvit sig vara drottning Christina, hade hon svarat, då bönderna frågade henne om hon vore det: ni säger så; hon inbillade många i Norrköping detsamma och sade att hennes fader var konung Gustaf Adolf och modern drottning Maria Eleonora, samt att hon sjelf var Christina Regina. Det gick så långt, att många slogo vad om riktigheten deraf. De som voro på hennes sida visade hon mycken nåd. En gång afsköt hon några pistolskott, då hon drack sin gode bror Carls skål. — Sedan hon erkänt allt detta och ej hade något annat att anföra till sitt försvar, än att hon trodde, det hennes förehafvande ej skulle så allvarsamt upptagas, anropade hon konungen om nåd och anhöll om tillgift för sitt fel, men blef dömd till en månads fängelse vid vatten och bröd, samt förvisad ur riket och alla dess tillhörande länder.
Gyllenadler, Helena Maria, dotter af biskop Samuel Enander, adlad Gyllenadler, var näst det yngsta barnet af 17 syskon. Hon var född 1665 och blef gift med majoren Zacharias Klingenstjerna, som deltog med utmärkelse i konung Carl XII:s bardalekar och dog i Sachsen 1707, lemnande henne med 3 barn. Genom sina slägtingar styrktes hon i sin böjelse att uppfostra sina barn i studier och uppoffrade all sin förmögenhet, hvilken bestod i inkomsten af halfva det lilla Tolefors. Hon fann sina bekymmer lättade genom isynnerhet den äldste sonens, Samuels, snillegåfvor samt den ömhet, med hvilken hennes slägtingar och vänner gingo henne till mötes. Dåvarande biskop Spegel i Linköping lät Samuel tvänne gånger i veckan komma upp
