Sida 339
Pieta, jungfru, omtalas hafva varit med Blenda och en af de hjeltinnor, som nederlade danska hären. Hon lärer byggt Pieteryds kyrka i Småland, af det rof hon fick af danskarne.
Piper, Lovisa Sofia, dotter af hofmarskalken Sten Abraham P., föddes 1777. Sedan konung Gustaf IV Adolf var förlofvad med hertiginnan Lovisa Charlotta af Mecklenburg-Schwerin, var det vissa intressen som sökte upphäfva denna förbindelse och förmå konungen att ingå andra, deribland äfven med fröken Lovisa Sofia Piper, som var en dam af sällsynt skönhet, förenad med mycket behag, qvickhet och förstånd, hvaraf konungen så intogs, att han verkligen ville gifta sig med henne. Han förtrodde detta förslag åt sin vän, grefve De la Gardie. Men fröken Piper, som var mera förståndig än hennes höge älskare, samt insåg det olämpliga i en dylik förbindelse, sökte öfvertala honom att afstå derifrån, och hertig Carl förenade sina böner med hennes, men förgäfves; Gustaf Adolfs kärlek tilltog i samma mån man sökte lägga hinder deremot, och det kränkte honom djupt att se sitt hjertas val blifva föremål för en politisk intrig. -- Fröken Piper blef dock, 1797, gift med en af rikets herrar, grefve Fabian Reinhold von Fersen. Grefvinnan Fersen blef sedan, 1805, öfverhofmästarinna hos konung Gustaf Adolfs drottning, och dog, 31 år efter sin mans död, 1849. Tre söner och en dotter hade hon i detta äktenskap.
Plageman, Augusta. En utmärkt målarinna, som lemnat åtskilliga taflor till våra expositioner, deribland trenne på Wexiö Konstförenings exposition 1865: Dufvor, Sjöfåglar och ett Blomsterstycke.
Plate, Catharina. Den äldste af von Platenska slägten i Sverige är riddaren Ehrengisle Plate. Han hade en dotter, Catharina, som ingick i Skenninge kloster och enligt Rhyzelius 1283 blef abbedissa derstädes. Hon donerade till klostret hälften af sitt fädernegods Lidhult.
Platin, doktorinna. Hon var först gift med apothekaren Henrik Wolff i Wexiö, men efter hans död blef hon 1717 gift med Peter Platin, som öfvertog apotheket och praktiserade såsom läkare. Han var dock ej lämplig dertill, utan blef gästgifvare i Ljungby, men praktiserade tillika. I sjelfva verket var det dock hans fru som var den egentliga läkaren; hon gjorde mannen sällskap till patienterna och rådgjorde med honom om deras sjukdomar. Hon hade redan under sitt vistande i Wexiö genom sin tilltagsenhet varit uppmärksammad af assessor J. Rothman, och sträckte nu här i Ljungby sina kurer så vida, att hon, hvar gång folk i gästgifvarestugan uti fylleri kom i trätor och slagsmål, visste botemedel deremot, hvilket bestod deruti, att hon lade dyfvelsträck i ett fyrfat och rökte dermed inne i rummet. -- En utländsk minister hade under uppresan till Stockholm sjuknat på Ljungby gästgifvaregård, då fru Platin, alltid fritalig och djerf, åtog sig samt äfven lyckades att förhjelpa ministern till helsan, hvarför han utverkade att Platin ej allenast fick doktors-diplom från Rostock, utan äfven, 1735, blef provincialläkare i Jönköpings län, emedan Kollegium Medicum ej kunde skaffa någon promoverad läkare dertill.
Platin, Anna Margaretha, enka efter assessor Platin, testamenterade 1819 ett kapital, som 1853 utgjorde 9462 rdr rmt. Häraf bekomma 3 personer inom hofförsamlingen 75 rdr och en behöfvande skicklig studerande af Smålands nation 150 rdr årligen.
Plomgren, Anna Christina von, äldsta dottern af den rike handelsborgmästaren i Stockholm, kommersrådet Thomas P., föddes 1727. Hon blef 1749 gift med den beryktade generalen Carl Fredrik Pechlin, med hvilken hon hade fyra barn. -- Då hennes man, efter otaliga intriger och fruktad af alla partier, satt sig ned på landet och blifvit en bondplågare, så att allmogen en gång gjorde försök att slå ihjäl honom i hans egna rum, såg man en dag hans fru, under 1788 år riksdag, visa sig vid riksdagens början på en cour vid hofvet. När konungen i det stora galleriet blef henne varse, gick han genast emot henne, sägande: "Ah! Friherrinnan Pechlin! Kommer generalen upp till riksdagen?" -- "Nej, Ers Maj:t, om icke Ers Maj:t önskar och befaller; i sådan händelse skall jag skrifva efter honom, och är Ers Maj:t ansvarig att han då skall infinna sig." -- "Alltid är ni söt och aimable, min friherrinna! Men jag ber er för Guds skull, gör er i den saken intet besvär för min skull."
För öfrigt hade Gustaf III alltid visat friherrinnan P. mycken artighet, dels i följd af sitt
