Anteckningar om svenska qvinnor

Catharina af Sachsen-Lauenburg, Då Gustaf Wasa, efter den första utkämpade striden mot rikets både yttre och inre fiender, men aldramest mot obscurantismens kämpar, hvilka icke kunde fördraga det nya ljus han spred, ändtligen erhöll ett litet andrum, insåg han nödvändigheten af att genom väljandet af en gemål, som kunde skänka honom söner, befästa sig på den thron, dit hans dygder, hans klokhet och tapperhet hade höjt honom. Det var dock först efter många förnyade böner och uppmaningar från nationen, som han kunde förmås att gifva gehör åt äfven den röst i hans inre, som så ifrigt talade om det olämpliga uti att längre gå ensam i de toma konungagemaken.

Så föll då valet af hans politik, icke af hans hjerta, ty det fick ej nu hafva någon röst, på Catharina, dotter af hertig Magnus af Sachsen-Lauenburg. Född 1513 och förmäld 1531 var denna prinsessa vid sitt biläger 18 år gammal. För äran att blifva upphöjd till drottning och till en sådan hjeltes maka hade hon förnämligast att tacka den omständigheten, att hon var uppfostrad i den protestantiska läran.

Catharina förstod på intet sätt att uppskatta sin ädle gemåls ovanliga egenskaper. Tvärtom förbittrade hon hans lif genom sitt beständiga pjunk öfver allt hvad svenskt var och kunde alls icke foga sig efter sina nya förhållanden. Dessutom bemötte hon sin make med uppenbar kallsinnighet, i stället att söka vinna hans kärlek, och hennes nyckfulla lynne har till efterverlden öfvergått, som ett hufvuddrag, då man vill teckna denna drottnings bild. Dertill hade hon det för en drottning och maka alldeles oförlåtliga felet, att förtala sin make, hvilket hon uppenbarligen gjorde, vid flera tillfällen, aldramest för sin bror, kronprinsen af Danmark, då han var hos henne på besök, samt äfven för grefven af Hoja, kung Gustafs egen svåger, som förut var honom tillräckligt gramse och som snart blef en uppenbar förrädare emot honom.

Catharina dog d. 23 Sept. 1535, på fjerde årsdagen af sin förmälning, och Gustafs fiender hade den nedrigheten, att beskylla honom för att genom sitt brutala beteende hafva vållat hennes död, en beskyllning, hvaremot han dock knappt behöfver försvaras. -- Af svenska folket var hon föga sörjd och icke heller af Gustaf, som med henne varit ständigt olycklig. -- Hon bisattes i Storkyrkan i Stockholm d. 1 Oktober 1535, men begrafdes först d. 21 Dec. 1560, på samma gång som konung Gustaf Wasa sjelf och hans andra gemål Margaretha Lejonhufvud, i Upsala domkyrka, der en praktfull grafvård är upprest i det så kallade Gustafvianska choret bakom altaret.

Catharina var moder till olycksbarnet Erik, sedermera konung Erik XIV.

Catharina, konung Gustaf I:s äldsta dotter med hans andra gemål Margaretha Lejonhufvud, föddes i Stockholm d. 26 Juni 1539 och förmäldes dersammastädes 1559 med Edzard II, grefve af Ostfriesland. Det var vid tillfället af denna förmälning, som den stora olyckan hände med brudens syster och brudgumens bror. (Se härom under art. Cecilia.) -- Catharina, som dog 1610, var en god, förståndig och vacker furstinna, och från henne härstamma furstarne och grefvarne af Ostfriesland samt grefvarne af Rietsberg.