Sida 417
uppkomma. Händelsen anmäldes hos konungens befallningshafvande för utverkande åt den modiga qvinnan af ett välförtjent erkännande af hennes raska handling.
Tjurhufvud, Brita, var dotter af riksrådet och ståthållaren på Gotland Abraham Brodersson, som i vapnet förde ett tjurhufvud. Hon blef gift med riksrådet Thure Stensson Bjelke till Fogelvik. Jemte en sin mans systerdotter och en adlig jungfru från Jutland blef hon år 1415 af vådeld förqväfd uti en kornlada.
Tomte Mattes hustru. Tomte Matte, en bonde i Utmelands by, var en ibland de många personer, hvilka voro Gustaf Wasa behjelpliga under hans första vistande i Dalarne, då han förberedde sin uppresning mot Christian Tyrann. Då presten i Mora, Jakob Persson, ej vågade hysa Gustaf Eriksson längre i prestgården, i anseende till danskarnes ifriga efterspaningar, sände han honom till denne bonde, som gömde honom uti en hvälfd stenkällare, dit man nedgick genom en lucka på golfvet. Snart kommo äfven danskarne spejande dit; men Tomte Mattes hustru, som höll på att brygga julölet, vältade hastigt ett kar öfver luckan, så att danskarne ej märkte den, och Gustaf Eriksson undkom sålunda genom hustruns rådighet äfven denna fara.
Torna. En tradition förtäljer, att på Brattön i Bohuslän bodde i fordna tider en qvinna, vid namn Torna, med sin enda son, som hvarje sommar for i härnadståg. Men en höst kom han ej tillbaka, och den sörjande modern gick sedan under långa tider hvarje dag upp på Blåkullen och spejade utåt hafvet, i hopp att få se honom återvända. Slutligen varseblef hon en dag en drabbning på Marstrands-fjerden, och igenkänner bland de stridande sin sons skepp, i samma ögonblick det gick åt bottnen. Förtviflad häröfver, störtade sig Torna utför berget i hafvet och omkom; men hennes lik uppflöt vid ett ej långt från Brattön liggande skär, som ännu i dag efter henne kallas Torna-skäret.
Tott, Brita, var dotter af danske rikshofmästaren Olof Axelsson T. och gift med svenska riksrådet Ehrengissle Nilsson d. y. till Hammarstad, af slägten kallad Natt och Dag i längden. Hon är namnkunnig för sina förrädiska stämplingar mot konung Carl VIII, hvarför hon ock, på herredagen i Stockholm år 1452, blef dömd att lefvande brännas. Straffet lindrades på det sätt, att hon skulle föras till Kalmar slott för att der lefvande inmuras; men blef ytterligare benådad. Hon lät sedermera eftergöra åtskilliga sigiller, så väl döda som lefvande personers, hvilka sigill hon begagnade, och förskaffade sig mycket penningar. I hennes fatebur fanns ett så godt förråd deraf, att hennes mans skrifvare kastade ett stort antal i ån, som löper förbi Hammarstad.
Tott, Ingeborg, dotter till riddaren och höfvidsmannen på Örebro slott Åke Axelsson, var ett af sin tids berömdaste fruntimmer. Först gift med Sten Bjelke, blef hon efter dennes död förmäld med Sten Sture d. ä., och utmärkte sig städse genom sin synnerliga verksamhet för både vetenskap och religion. Hennes ifver bidrog väsendtligen till anläggandet af Upsala Akademi, och hennes nit för boktryckerikonsten har man att tacka för flera af de här först utgifna böckers tryckande, hvilkas tryckningskostnad hon ej sällan af egna medel bestred. Äfven begåfvade hon flera kloster med böcker. Hennes nit för religionen uppenbarades genom uppoffringar för klosteranläggningar, hvilka då för tiden tillika utgjorde undervisningsanstalter för dem, som önskade inhemta hvad som då utgjorde den högsta bildning och deribland den religionskunskap, som öfversteg den allmänna, hvilken meddelades i kyrkan. Af sin fader synes hon hafva ärft tillgifvenhet för Karmeliter-orden. Så begåfvade hon frikostigt det af Åke Axelsson stiftade Karmeliter-klostret i Warberg. Derjemte omhuldades Kartäuser-orden, hvilken Sten Sture inkallade i riket, såsom "en helig och sträng orden". År 1493 konfirmerade herr Sten och fru Ingeborg sin gåfva till anläggande af ett kloster för denna orden vid Gripsholm, som skulle heta "Pax Mariæ" eller Mariefred, och fem år sednare gåfvo båda makarne nya gåfvor dit, hvilka, om klostret förfölle, skulle återgå till slägten. Under slaget vid Brunkeberg d. 10 Okt. 1471 var fru Ingeborg på slottet och lät före stridens början kalla dit upp stadens alla fattighjon, dem hon bespisade och gaf almosor, under uppmaning att de skulle ifrigt bedja Gud för stridens lyckliga utgång, hvarefter hon, åtföljd af fruar
