Sida 244
ändamål, deribland ganska betydligt till stipendier åt i Upsala studerande ynglingar af Smålands nation.
Klingspor, Margaretha, dotter af generalmajoren vid kavalleriet Staffan K., var gift med öfversten Johan Christersson Drake, som stupade 1677 i slaget vid Landskrona. Hon skänkte 1702 en altartafla till Nottebäcks kyrka i Småland, och måtte äfven hafva skänkt åt Nykils kyrka dess större ringklocka, emedan hennes och hennes mans namn stå på densamma ingjutna.
Knob, Thala, uppgifves ha som ogift hetat dels Arfvidsdotter, dels Bode eller Baade, äfven Oxenstjerna. Hon blef emellertid gift med Laurietz Knob d. ä. och dog år 1500. Hon medförde i sitt äktenskap Wadstads säteri i Halland, der de sedan bodde. Wadstad var, efter den tidens sed, lik andra herregårdar, omgifven af en graf, inom hvilken dock fanns en liten trädgård. Här lefde de ett lyckligt lif, till dess följande händelse inträffade. En af sönerna hade den olyckan att falla i grafven och drunkna. Vid gossens anskri hastade alla till trädgården, och deribland äfven amman med ett annat deras barn. Då amman i villan och förskräckelsen sökte rädda den förolyckade gossen, var hon nog obetänksam att nedlägga det lilla barnet ensamt i gräset, då den olyckan inträffade, att en orm inkröp i dess mun, så att äfven det ömkligen omkom. Denna dubbla olycka ingaf herrskapet Knob sådan leda till Wadstad, att de reducerade detta säteri till bondgård och läto nedrifva dess åbyggnader samt flytta sätesgården till de tvänne bondhemman, hvaraf Knobsholms hofgård formerades, fastän den till godhet i åker och äng är vida sämre än Wadstad, hvilken gård nu blifvit till kronohemman förvandlad.
Knorring, Sofia von, född Zelow, föddes den 27 September 1797 på Gräfsnäs i Westergötland, ett fideikomiss, tillhörigt öfverste Gripenstedt och arrenderadt af hennes fader, då majoren, sedan hofmarskalken, Zelow, gift med Helena Sofia Gripenstedt, syster till förutnämnde öfverste. Då hennes föräldrar 1807 flyttade härifrån, återvände snart Sofia, den äldsta af fem döttrar, för att några år tillsammans med sin kusin, Carolina Gripenstedt, enda barnet, två år äldre än Sofia och som hon mycket älskade, åtnjuta undervisning af samma lärare. Hon visade redan tidigt ovanligt god fattningsförmåga, läste obehindradt rent vid fyra år, skref små berättelser vid 7 år, der händelserna flögo långt framom tid och all möjlighet, omfattade med en särdeles varm liflighet alla de historiska minnen och gamla sägner, som tillhörde det åldriga slottet med sina då ännu varande vallar, torn, vindbrygga och dess sköna omgifningar. Minnet af detta första hem följde henne i hela lifstiden som ett slags idealisk typ för alla sådana. Hennes glada barndom, hvilken liksom inväfdes med de olika föreställningar hon gjorde sig om detta ställes forntid, framskymtar ofta i hennes skrifter.
Då öfverste Gripenstedt med familj började tillbringa vintrarne i Stockholm, och då Sofias tidiga anlag ansågos fordra en mångsidigare bildning, samt de öfriga barnens uppfostran i allmänhet, flyttade äfven hennes föräldrar dit -- egentligen hennes mor, såsom stadigt der boende, då hennes far måste dela sin tid emellan familjen och skötandet af sina egendomar. Hennes mor, som sjelf varit i en pensions-anstalt i Götheborg, hvilken hon ansåg af en mindre god halt, hade fattat en föresats att aldrig låta sina döttrar komma i något slags sådan, d. v. s. utom hemmet; och då hon äfven önskade gifva dem en vårdad uppfostran, skedde detta medelst så kallade "mästare" under hennes egen uppsigt. Som tiden i Stockholm för detta ändamål var bestämd till tre år, skulle således inom densamma inhemtas så mycket som möjligt och alla anlag framkallas. Flertalet af dessa olika lärare, ökadt derigenom att de yngsta systrarne fingo undervisning i musik m. m. af mindre dyra än de äldsta, gaf troligen anledning till det ofta med malice upprepade talet om Sofias "24 talanger", hvaribland räknades att hon, med sina systrar, fick undervisning att göra skor, handskar, blommor m. m., allt mera brukligt då än nu, när det mesta verkställes utom hemmet. Ibland dessa lärare voro flera af synnerlig märkvärdighet, hvilka hon aldrig glömde, om äfven detta möjligen skedde med mycket af hvad de lärde henne. Främst deribland namnes prosten August Adam Afzelius, så mycket angenämare för henne, då hon förut med sitt varmaste barnahjerta fästat sig vid hans syster, mamsell Beata Afzelius, som i flera år såsom guvernant vistats i hennes föräldrars hus och som
