Sida 300
Den förra är upptagen på förteckningen öfver svenska helgon.
Meijer, Margaretha, dotter af rådmannen i Lübeck, juris doktorn M., blef gift med fändriken vid Jemtlands regemente Christoffer Stråle af Sjöared. Han rymde till sin moder på Strålsnäs, men hustrun lyste efter honom 1671, och blef han genom Kongl. Maj:ts dom d. 20 Mars 1672 ålagd att fortsätta äktenskapet.
Melin, Ulrika, dotter af majoren Lars M. och syster till generalmajoren Henrik Georg Melin. Hon föddes 1767, blef 1788 gift med sedermera ståthållaren på Westerås slott Peter Thure Gerhard Drufva och dog 1834, såsom ledamot af Fria konsternas Akademi. Hon egde en ovanlig skicklighet uti att sy landskap.
Mendoza, Mauritia. Här möter oss en otrolig och mystisk historia, som flera gånger varit tryckt efter ett manuskript som funnits på Strö i Skåne. Peter Sparre, som talar i eget namn, skrifver att han föddes 1590 i Sverige, der hans fader, en af rikets herrar, som höll med sin konung, blef halshuggen då sonen var 10 år. Gossen säger sig nu blifvit hemligen bortförd till konung Sigismund i Polen. Då han var 15 år, kom erkehertiginnan Maria till konung Sigismunds hof. Vid hennes hof blef han kammarjunkare och medföljde till Österrike. Sedan understödd af prinsessans dukater begaf han sig ut i verlden; kom till Spanien öfver Frankrike. I Madrid utrustades då en armada till Westindien. Peter Sparre blef dervid anställd såsom kapten vid ett kompani infanteri, som skulle afsändas. En storm öfverföll skeppet och kastade 5 karlar och 2 qvinnor upp på en ö och 273 i hafsdjupet. De 7 bestego, då lugn blifvit, det ej krossade skeppet, och seglade vidare. Nedsatte sig sedan på en skön ö. Sparre tog styrmansenkan Anna Popes till hustru, sedan skeppspatronens dotter Mauritia Mendoza gifvit honom korgen. Men när de öfriga karlarne omkommit i en storm, friade Mauritia ifrigt till Sparre, som nu blef tvägift, anseende detta vara sin skyldighet. Då de 3 makarne varit der på ön i 20 år, hade de 42 barn, hvilka fadern undervisade, förrättande dagligen bön och hvar sjunde dag messa. Efter 40 år voro de 330. Blott halfsyskon fingo taga hvarandra till äkta. Först 1664 kom ett skepp till denna ö. Det var engelskt. Kaptenen berättade huru Sveriges konungar och rike under sednare tider vunnit mycket i ära och kraft. Sparre skref sin berättelse, som afsändes till Sverige, då han var 85 år. Hans ö låg under Kräftans vändkrets och var 60 mil i omkrets. Ingen hade sotdött. De voro nu emellan 800 och 900 personer. Sparre regerade dem. I mödrarnes katholska religion, som ock Sparre lärt i Polen, voro alla uppfostrade. -- Något rykte torde nog legat till grund för berättelsen och någon verklig händelse till grund för ryktet. Men i sin nuvarande form är dokumentet tydligen understucket. Erik Sparre hade visserligen ej mer än en son som bar aposteln Petri namn, och han stannade i Sverige; men han hade ock söner, om hvilka vi blott veta dopnamnen. Manuskriptet måste nu vara mer än 100 år gammalt.
Menja. Enligt mythen en utomordentligt stark trälinna, hvilken tillika med sin kamrat, Fenja, såldes af kung Fjolner i Sverige till kung Frode i Danmark. Fenja och Menja skulle tillsammans mala på trollqvarnen Grote. Men då Frode behandlade dem hårdt och ej lät dem hvila hvarken natt eller dag, blefvo de vreda och började mala krig och ond tid. Det var således slut med Frodefriden. Innan kort hade trälinnorna Fenja och Menja malit konungen en här på halsen, och det blef örlog och olycka i landet. Mysing hette den konung som då öfverföll Frode, och honom tillföll sedermera både trollqvarnen och de starka trälinnorna. Han tog alltsammans med sig ombord, då han seglade hem, hvarunder han befallde trälinnorna mala salt. De malde och malde; slutligen frågade de, om han ännu icke hade salt tillfyllest. Han befallde dem ännu fortsätta. Då malde de så mycket salt, att fartyget sjönk, och har alltifrån den dagen hafsvattnet varit salt.
Mentzer, Magdalena von, dotter af landshöfdingen, friherre Johan v. M., föddes 1726 och blef 1746 gift med landshöfdingen i Upsala län Thure Gustaf Rudbeck. Fröken Mentzer var uppkallad efter fröken Magdalena Dücker, faderns första fästmö. Då denne karolin, som först tjent i venetiansk tjenst mot turkarne på Morea och Kandia, sedan vid Adam Lewenhaupts och Carl XII:s sida i Ryssland, vid Bender och slutligen i Norrige, der han qvarlemnade ett ben, ändtligen
