Sida 233
Isakson, Wilhelmina, författarinna, född d. 7 Sept. 1809, uppträdde först år 1844 med romanen "Högadals Prestgård", som vann mycket bifall, men hvaraf, tyvärr, för närvarande ej ett enda exemplar finnes att i bokhandeln tillgå; ett faktum, som aldrabäst tyckes tala för arbetets värde. Boken utgafs på förlag af herr Thomson, densamme som just vid den tiden tryckte så många bland fru Carléns arbeten. -- Följande året (1845) gifte mamsell Isakson sig med nu mera framlidne prosten i Thoresund herr Christian Gravallius, och frånträdde dervid helt och hållet den litterära banan, för att egna sig uteslutande åt qvinnans egentliga bestämmelse, den af maka, mor och husmoder.
Enka 1861 och sedermera skiljd från prostgården med alla dess bestyr, har prostinnan Gravallius återupptagit sin för så många år sedan nedlagda penna. Hon har skrifvit mycket, dels anonymt, dels under åtskilliga pseudonymer, bland annat en novell, med titel "Albumet", en roman, benämnd "Upptäckten", m. m. -- Prostinnan Gravallius författade äfven och utgaf af trycket, ungefär samtidigt med "Högadals prestgård", en liten novell, kallad "Anna", som var mycket omtyckt och till hvars uppkomst en sann händelse, timad i författarinnans närhet, gifvit anledning. Den innehåller en sann och lefvande målning af det slags aristokrati, som nästan öfverallt påträffas bland Sveriges allmoge och som gör att ett rikt bondfolk aldrig vill gå in på att låta sin son eller dotter ingå äktenskap med en fattig tjenstepiga eller dräng, eller för öfrigt någon fattig person, såsom af torpareklassen o. s. v. -- Beskrifningen härom är både träffande och rörande och med en lätt penna framställd, liksom författarinnans alla öfriga arbeten.
Isberg, Sofia, född d. 28 Februari 1819 i Säby socken i Småland, är en bland våra ännu lefvande konstnärinnor. Hon bor med sina föräldrar i Motala köping, der fadern idkar svarfvareyrket. Hennes utomordentliga skicklighet i träsnideri väckte år 1847, då hennes namn först blef kändt, en allmän sensation i hufvudstaden, der ett af henne skuret piphufvud, förevisadt på slöjdexpositionen derstädes, ådrog sig de åskådandes först uppmärksamhet, sedan beundran. Den utmärkta konstnärsskicklighet, som förrådde sig i detta arbete, röjde nogsamt, att den, som förfärdigat det, var en icke vanlig arbetare, och huru mycket mer förvånades man ej, då man fick veta att konstnären var en flicka långt ner i en undangömd vrå i landsorten, ett naturbarn, som till lärmästare hade blott sin egen glödande fantasi. Hennes piphufvud ansågs derför i dubbelt hänseende såsom ett kuriosum och ingen nekade, att det ju utgjorde en af slöjdexpositionens yppersta prydnader.
Man gjorde sig närmare underrättad om konstnärinnan och förnam då, att det meranämnda piphufvudet, så väl som alla hennes öfriga arbeten -- ty hon hade förfärdigat många -- voro utförda efter ritningar, som hon haft tillfälle se, ty sjelf hade hon aldrig fått lära rita.
Samma år förevisades ock ett annat och ännu beundransvärdare arbete af Sofia Isberg, nemligen tvänne taflor, dem konung Oscar köpte. De voro bildade efter professor Sandbergs kompositioner, föreställande Gustaf I i Dalarne och utförda med stor skicklighet.
Till den sednaste verldsexpositionen i London 1862 sändes ett af Sofia Isbergs hand förfärdigadt, i trä skuret cigarr-etui, i form af en bägare, stående på en liten piedestal. Sjelfva bägaren är ej högre eller vidare, än att en bundt cigarrer jemnt och nätt får rum deruti, och dock rymmes på detta lilla omfång kejsar Napoleon I:s hela triumftåg. -- Man ser der kejsaren, hvars anletsdrag och drägt äro naturtrogna, åkande på en med fyra hästar förspänd char, efterföljd af en mängd trupper, med fanor och andra krigiska emblemer. Honom till mötes komma rådsherrar, med nycklar, burna på hyenden. För öfrigt förekomma en mängd andra figurer, såsom genier, dufvor etc.
Äfven förevisades, för några få år sedan, i herr Hammers butik vid Fredsgatan, ett konststycke af den redan sedan länge bekanta och berömda träsniderskan i Motala. Det var en dryckeskanna, skuren ur ett helt stycke masur och utan ringaste limning eller skarf. Nämnda kanna hade 11 tum i höjd och 23 dito i omkrets, och för att kunna tömma den fordrades i sanning en vikingatidens dryckeskämpe. Vi tillåta oss, i och för noggrannhetens skull och för att göra vår beskrifning åskådligare, att dertill låna
