Sida 442
danska hären. Hon byggde sedan Wieslanda kyrka af det hon röfvade från danskarne, och gaf 3 gårdar till prestgården.
Wittfoth, Carolina, dotter af brukspatronen på Gysinge bruk Gustaf W., föddes 1765 och blef 1782 gift med sedermera blefne öfverståthållaren i Stockholm m. m. Samuel af Ugglas. Hon var äfven en personlighet som under oroligheterna i Stockholm vid Fersens mord måste sätta lifvet till. Sedan Fersen blifvit mördad, d. 20 Juni 1810, gjordes, sednare på aftonen, af pöbeln ett anfall emot flera utmärktare personer, deribland ofvannämnde grefve Ugglas. Han sjelf nedsteg i en källare, under sitt hus vid Drottninggatan, der han, enligt berättelse, hade en fjerding krut, som skulle föras till en af hans egendomar. Han medtog ett itändt vaxljus och ställde sig på krutfjerdingen, beredd att låta allt springa i luften, i händelse hopen inträngde. Under oroligheterna låg grefvinnan Ugglas, emedan hon var sjuk, till sängs i samma våning, hvarest alla fönsterna utslogos af massan, sedan den förgäfves stormat husets port; en sten föll nära hennes säng. Hon dog två dagar derefter af förskräckelsen. Såsom accessoire till händelsen må anföras att husets informator, Ulmgren, blef af excellensen tillstyrkt att aflägsna sig undan det som redan tidigt hotade, men gaf till svar: "Har jag varit med i den goda tiden, så blir jag också qvar under den onda." Ulmgren förlorade icke härvid. Excellensens protektion banade honom vägen till välstånd eller rättare stor rikedom, som han förståndigt brukade.
Wittfoth, Catharina, gift med grosshandlaren Stephan Kniper i Stockholm, testamenterade, såsom enka, år 1780, åt välgörenhetsinrättningar all sin förmögenhet, uppgående till 113,500 rdr rmt. Borgerskapets Enkhus erhöll 9000, Drottninghuset 6000, Sjömansfattigkassan 7500 o. s. v. Men den betydligaste delen, 84,000 rdr, sattes på ränta, hvaraf pensioner af 50 rdr rmt årligen utgå åt fattiga ogifta fruntimmer.
Woinarowska var, såsom namnet antyder, ej något svenskt fruntimmer, men emedan hon stod i åtskilliga affärsförhållanden till Carl XII, vilja vi något belysa henne. När Mazeppa, efter flykten till Bender, 1709 afled, tog Carl XII till sig hans medförda penningskatt, utgörande 57,000 dukater, 45,000 albrektsdaler samt 20,000 riksdaler kurant, enligt annan uppgift 368,000 holländska gulden, och det var också med tillhjelp af dessa medel som konungen utöfvade den slösande frikostighet, som till en början förvärfvade honom turkarnes loford, ehuru han sedermera nödgades lefva af turkiska understödsmedel. -- Grefvinnan Woinarowska, enka efter Mazeppas systerson, kom snart och gjorde anspråk på bemälda qvarlåtenskap. Penningarne voro dock redan förskingrade, och hon måste slutligen nöja sig med Carl XII:s skuldförbindelse på 1,100,000 daler silfvermynt, hvilken efter hans död blef, med fransyska sändebudets medverkan, företedd till betalning. Då medel ej genast kunde anskaffas, måste svenska regeringen åt denna grefvinna, tills vidare, erlägga 24,000 daler silfvermynt såsom ränta och underhåll, och till dess betalning af det öfriga utföll, erhöll hon Tynnelsö, Carl Gustafs stads jern- och manufakturverk, det nuvarande Enkhuset i Stockholm m. m. Jernverken sålde hon 1740 till bruksegaren Fr. Rothof.
Wolkammer, A. M., testamenterade år 1763, såsom enkefru Svan, 18,000 rdr rmt till pensioner åt enkor. Fonden står under Enke- och Pupillkassans i Stockholm förvaltning.
Wolleij, Anna, Vi kunde knappt tro att ibland våra qvinnor en af Bengalens rikaste enkor skulle bli intagen, men händelsen fogade så att hon blef gift med en svensk, som tillika är den namnkunnigaste och lärdaste missionär, som Sverige utsändt, nemligen Johan Kjernander, som var född 1712 och förut varit gift med Anna Fischer, en utmärkt qvinna, som dog i Calcutta, sedan hon delat många faror och fattigdom med sin man. Helt oförmodadt blef Kjernander, den fattige missionären, en af Bengalens rikaste män; han åkte nu, tillika med sin nya fru, i ekipager, förspända med fyra hästar, men vandrade också till fots såsom en nitisk missionär på de förut obanade vägarne. På det ädlaste sätt använde de båda makarne sin rikedom. År 1767 uppförde K. på egen bekostnad "den sköna" missions-kyrkan i Calcutta, betalande derför 8000 pund sterling (omkring 144,000 rdr svenskt), dertill andra bidragit med endast 250 pund sterl., och så blef den första kristna nationalkyrkan uppförd i Calcutta af en främling, en invandrare
