Sida 255
dem, och blefvo på samma dag begrafna i Arjeplougs kyrka.
Lagerberg, Anna Johanna Charlotta, dotter af majoren och postmästaren i Hjo Johan Pontus L., föddes 1836. Hon blef 1864 utnämnd till förestånderska för den nya telegrafstationen i nämnde stad, och är fröken Lagerberg det första fruntimmer, som erhållit dylik anställning.
Lagesdotter, Margaretha, herr Nils Classons enka, skänkte år 1509 till riddaren S:t Örjans orden, utanför Söderköping, två gårdar, belägna i Järstads socken, bredvid Skenninge.
Lamberg, Ida, egentligen bekant under benämningen fru Jakobsson, var en af våra svenska, i utlandet mycket uppburna sångerskor, åt hvilkas framgångar vi ofta hafva att fröjda oss, om ock på afstånd. Ty sällan händer det att de, änskönt de återkomma till fosterlandet, för alltid fästa sig vid dess sångscen; de göra merändels blott ett längre eller kortare besök här, för att låta oss höra hvad de vunnit och lära oss känna hvad vi förlora.
Ida Lamberg, född i Stockholm 1839, hade, såsom det uppgifves, en glädjelös barndom, helst hon redan från vaggan var beröfvad en moders kärlek och omvårdnad. Hon väckte dock med sin klangfulla sångröst mycken uppmärksamhet, redan vid ganska unga år, och erhöll sin första konstbildning under den lika skicklige som nitiske musikläraren herr Isidor Dannströms ledning. Denne lärare, som fann den unga flickan vara ovanligt rikt utrustad med sångens gudagåfva, rådde henne att vid någon theater förskaffa sig den för en sångerska så nyttiga theatervanan. Ida Lamberg tog således, om hösten 1860, engagement hos Pierre Deland, med hvars sällskap hon reste öfver till Finland. Med undantag af några få föredrag på konserter fick den unga sångerskan der föga tillfälle att ådagalägga den hos henne inneboende förmågan.
Helsingfors' Dagblad, hvarur dessa notiser äro hemtade, tillägger här:
"Med sträfvandet att hos oss organisera en egen theater randades en ny epok för den unga sångerskan, som under samma tid hade i den skicklige pianisten Filip Jakobsson funnit både en öm make och en skicklig lärare."
Fru Jakobsson uppträdde sedan i flera operor, medan truppen vistades i Helsingfors. Men önskan att än vidare utbilda sin sång föranledde henne att under ferietiden företaga en resa till Paris, der hon tog lektioner för den berömde Masset. Då hon återkom till Finland, fann man hennes röst hafva vunnit betydligt i böjlighet, äfvensom att föredraget var ledigare och koloraturerna noggrannare och säkrare. -- Uppmuntrad af den framgång hon nu hade, och lifvad af det odelade bifall hon vann, använde den unga sångerskan allt sitt inflytande, för att få en ny operett, "Muraren", af Auber, på repertoiren, hvilket ock lyckades. Då -- hvilket bredt, kolsvart streck öfver räkningen!
Stycket var nemligen uppsatt och alldeles färdigt att gå öfver scenen, då Helsingfors' theater uppgick i lågor.
Sålunda beröfvad all sysselsättning i Finland beslöt fru Jakobsson att ånyo resa till Paris, för att der fortsätta sina studier under Massets ledning. Arbetet bedrefs flitigt och snart hade hon inöfvat Normas parti, hvilket hon under loppet af hösten samma år skulle sjunga för några bland Conservatoires direktörer, ett prof, som, om det lyckades, skulle för henne öppna inträde i det ryktbara musikinstitutet. Försynen hade dock annorlunda beslutat. Fru Jakobsson insjuknade häftigt och dog d. 6 Nov. 1863, endast 24 år gammal.
Lang, fru. Stamfadern för adliga ätten Langensköld hette Lang, och tjente sig upp till kapten vid infanteriet i svensk tjenst; bodde sedan i Ingermanland, ej långt från Nyen-Skantz. Han blef af ryssarne, omkring 1657, vid deras fiendtliga infall, tillika med sin hustru, piskad till döds, hvarjemte tvänne deras döttrar bortfördes till Moskwa, der de såldes till trälinnor, men sedermera blefvo fria.
Larsdotter, Annika. Uti Berchs "Svenska Herrars och Fruars Skådepenningar" hafva vi funnit, att en medalj blifvit slagen öfver henne med följande inskription: "Den gjärna såfvande Annika Larsdotter", och nedanföre en Fiol. Lagom. En vagga, och ris. Nederst årtalet 1744. Vi äro ej i tillfälle att härom lemna några vidare upplysningar.
Larsdotter, Kerstin, gift med Peder Olofsson, som var smed i Örebro. Deras barn, Olaus och Laurentius, blefvo svenska kyrkoreformationens
