Sida 93
begäran, att han ville gifva henne kroppslig aga, och det på samma sätt, som man brukar aga obeskedliga barn. Han gjorde så och hon klagade icke under svedan af riset, utan tvärtom ropade till munken, att han skulle slå mer och hårdare, intill dess hon sjelf förklarade, att hemsjukan var öfver.
Vid 22 års ålder blef hon enka, allt medan hon vistades i Rom, hos modern. Som hon var utomordentligt skön fick hon flera friare, men man kan väl begripa, att hon gaf dem alla ett nekande svar, hon, som var så kysk och ärbar. -- Ändtligen ville en romersk grefve bortröfva henne, då hon ärnade sig till S:t Sebastians kyrka utom staden; men nu voro underverk genast till hands, för att rädda helgonet. Den ena gången kom en hjort springande förbi den tilltagsne och förvände kärleksjagten i en annan jagt. Andra gången blef den djerfve slagen med blindhet, så att han ej kom ur stället. Häröfver är en skådepenning slagen. -- Hon höll sig sedan inne och skref andliga betraktelser, dem hon kallade: Själine tröst, men som dock ej blifvit tryckta.
Catharina följde sin mor till Jerusalem och återvände med henne till Rom, derifrån hon år 1373 hemförde S:t Brigittas ben. Återkommen till fosterlandet dröjde hon der under en ganska kort tid och återvände sedan till Rom, att underhandla om sin heliga moders kanonisation, hvarmed det dock dröjde vida längre, än både hon och alla hennes landsmän någonsin kunnat förmoda. -- Ändtligen återkom hon, för andra gången, hem och blef då abbedissa i Wadstena kloster, det af hennes mor stiftade och som var henne så kärt. Der afled hon den 24 Mars 1381, fyrtiofem år gammal, och då hon begrafdes, gingo flera förnäma herrar, deribland junker Erik, konung Albrechts son, under kistan.
Catharinas skrinläggning skedde först den 2 Augusti 1489 -- således 108 år efter hennes död -- vid hvilket tillfälle erkebiskop Jakob Ulfsson i Upsala infann sig i Wadstena, tillika med fyra lydbiskopar. Mer än hundra andliga, jemte många verldsliga herrar, hade jemväl infunnit sig derstädes. Omkring klockan fyra eftermiddagen inträdde alla andliga inom chorskranket, hvarest kaniken Jakob från Upsala, stående på en predikstol, som var två fot högre än ett närbeläget altare, höll för dem en latinsk predikan, hvilken räckte omkring två timmar. Följande dagen, efter förrättad skrinläggning, höll biskop Henrik från Linköping, från en hög predikstol nedom chorskranket, en svensk predikan för folket.
Vid denna fest skänkte Anna Påfvelsdotter till kyrkan ett Agnus Dei, som hon låtit förfärdiga och som kostade 6 nobles och 6 gyllen.
Catharinas fest firades först på hennes dödsdag den 24 Mars, men påfven Leo X flyttade den 1512 till den 25 Juli, då hon blef translaterad; följande året, 1513, lät nämnde påfve åter undersöka saken, då han fann att hennes fest ej borde firas på hennes dödsdag, den 24 Mars, för fastlagens skull, ej heller den 25 Juli, för skördetiden, utan den 25 November blef dertill utsedd. En tid derefter blef på hennes dag predikadt öfver Math. 13: 44. Det skrin, af massivt silfver, hvari S:t Catharinas ben lågo förvarade, lät Gustaf I mynta till penningar år 1524.
Catharina, dotter af riksrådet Carl Ormsson till Bjurum, som förde ett gumsehufvud i vapnet, var konung Carl VIII Knutssons andra drottning och blef förmäld med honom den 5 Oktober 1438. Hennes kröning skedde i Upsala den 2 Juli 1448. Hon hade med konungen 9 barn och dog i pesten den 7 September 1451 (enligt Rosenhane 1450) i Stockholm samt bisattes uti Svartbrödra-klostret, men begrafdes i Wadstena. Hon hade ovanliga egenskaper, manade godt för alla, som nalkades hofvet, var alltid glad samt mycket aktad och älskad af sin gemål, hvilken i Wadstena lät bygga ett grafchor åt hennes stoft och på grafstenen rista dessa ord: In hoc sepulcro quiescit inclyta Regina, Domina Catharina, Caroli Secundi Svecorum & Norvagorum Regis conjux & Generosissimi Domini Caroli Ormonis, militis aurati, regnique consiliarii filia (I denna graf hvilar den berömda drottning fru Catharina, konung Carl den andres i Sverige och Norrige gemål, och den ädle riddaren och rådsherren Carl Ormssons dotter). Man ser här att Carl Knutsson kallade sig den andra, och att således Carl Sverkersson var den första. Men hvilka sex Carlar funnos mellan Carl Sverkersson och Carl VIII Knutsson?
