Sida 24
på sotsängen förklarade för sin äkta hustru. — Anna gifte sig 1450 med höfdingen på Westerås slott, Håkan Svensson Bölja.
Anna, dotter af konung Gustaf I och Margaretha Lejonhufvud, föddes d. 9 Juni 1545. Konung Erik XIV förmälde henne 1562 med Georg Johan, pfaltzgrefve till Weldenz, Lauterech och Lützelstein. Konungen af Danmark inbjöds att bivista bröllopet. Det unga paret flyttade ut till sina slott i Tyskland. Mannen var en stor projektmakare, hvilken bland annat erbjöd konung Johan III att med sin Weldenzska flotta landstiga i Lappland och gå mot ryssen, om han finge 1500 hästar till undsättning. Den svenska konungadottern hade hört, men afböjt många sådana äfventyrliga förslager. Hon lärer varit sin mans rådgifvarinna, när han skaffade hertig Carl den goda Maria af Pfaltz till gemål. Hon dog d. 3 Mars 1610, och hennes ättlingar i två grenar utdogo i samma århundrade.
Anna, konung Johan III:s dotter med Catharina Jagellonica, föddes d. 17 Maj 1568 på Eskilstuna slott, nära sju månader efter sedan föräldrarne lösgifvits ur sitt fängelse på Gripsholm. När enkedrottning Catharina Stenbock kom till Eskilstuna, för att bära Anna till dopet, medförde hon nyheter om ett försåt af konung Erik XIV mot Johans, Sigismunds och Carls lif. Här beramades sannolikt ett nytt uppslag i brödrakriget. Slägttvister oroade sedan snart sagdt den nydöptas hela lefnad. Då hon nyss fyllt fyra månader var hennes fader redan konung. Vid 19 års ålder följde hon sin broder Sigismund till Polen och vid hans kröning visade hon barmhertighet mot den arme prins Gustaf, konung Erik XIV:s son, hvilken stod såsom tiggare bland åskådarne till dessa högtidligheter. Konung Sigismund ville trolofva henne med österrikiska erkehertigen Ernst, för att få honom på polska thronen, som han ville lemna. Sveriges ständer gåfvo till och med 100,000 daler i brudskatt, “efter hon var medellös“, och löfte om lika mycket, då hon gick i brudstol, men fiendtligheter med Österrike hindrade denna plan. År 1589 reste hon åter till Sverige, men då konung Sigismund 1591 firade sitt bröllop med erkehertiginnan af Österrike, skickade konung Johan som legat, att å hans vägnar bivista bröllopet, prinsessan Anna, åtföljd af riksrådet Johan Sparre som marskalk och hans fru, Margaretha Brahe, som hofmästarinna, samt öfrig svit. År 1593 återkom hon till Sverige och synes hafva bott på Stegeborg, der hon 1595 höll det märkvärdiga bröllopet mellan Johan Gyllenstjerna och Sigrid Brahe, Erik Bjelkes fästmö — ett steg, som visar karlavulenhet. År 1598 reste hon åter till Polen med högtidlig svit, för att förmälas med markgrefven af Brandenburg, Georg Hans, men detta äktenskap gick ej heller i fullbordan.
Prinsessan Anna var barmhertig, ej blott mot Sigismunds parti, utan äfven mot Carls anhängare. År 1601 sände hon linnekläder och penningar till hertig Carls son, Carl Carlsson Gyllenhjelm, som i Warschau satt fången i 12 år.
Carl IX var mycket ovänlig mot sin brorsdotter, och skrifver i sin rimkrönika att Anna förälskat sig i Gustaf Brahe och polacken Adam Possmoschi, hennes sekreterare. Huru mycket som häraf är sannt, är nu svårt att afgöra, men till hennes beröm kan man säga, att hon ej afföll från lutherska läran, ehuru mycket hon öfvertalades, och hon har varit välgörande, synnerligen mot sin farbroders son och andra politiska offer. Denna Sveriges prinsessa, som hon kallade sig, dog d. 26 Febr. 1626 i Marienburg i Preussen, 58 år gammal.
Anna af Österrike. Ehuru icke varande någon svensk furstinna, måste dock Anna af Österrike här upptagas. Det är dock egentligen blott en hastig blick vi kunna kasta på henne, emedan hon endast under en helt kort tid visade sig i Sverige och gjorde sig derunder af svenskarne föga känd.
Då Sigismund, Johan III:s son, redan vid tjugo års ålder lemnade detta sitt födelseland — sitt fosterland borde vi väl säga, men såsom sådant ansåg ju Sigismund aldrig sitt arfrike — för att uppstiga på Polens thron, dit han blifvit vald efter sin morfader, konung Sigismund I, Catharina Jagellonicas far, hörde man här endast berättelsevis, då och då, någonting om honom. Bland annat berättades, att han år 1590 hade förmält sig med en österrikisk prinsessa, som ej ännu var fullt sjutton år gammal. Denna unga konungabrud var Anna, dotter till erkehertig Carl af Österrike och sondotter till den då regerande kejsaren, Ferdinand II.
