Sida 133
inflytelseegande ministrarne. Hon skref till Besborodko, när ingenting annat syntes vilja hjelpa, dessa enkla och rörande ord: "Låt min man resa från Kaluga, eljest dör han der!" Men hon erhöll ej ens svar. I sin förtviflan skref hon då direkt till Paul, som kort derefter skickade en af sina sekreterare till henne, för att uppläsa en ukas, enligt hvilken hennes man erhöll tillåtelse, att lemna Ryssland med en årlig pension af 5000 rdr!
Hvilken glädjande nyhet såväl för den olyckliga sjelf, som för hennes nära förtviflan bragte man i Kaluga! De pröfningar, denne sednare under tiden fått utstå, öfvergå nästan all beskrifning. Han ansåg sig fortfarande hafva ingenting att hoppas, hvarken af kejsaren eller hans ministrar. Sålunda hade t. ex. det beklagliga förhållande länge egt rum, att flere bland dessa sednare, såsom Repnin, ej ens vågat tala med sin herre om Armfelt, till den grad fruktade de att oroa honom genom något ämne, som de föreställde sig skulle vara honom obehagligt. Till råga på olyckan dog det barn, grefvinnan Armfelt födt till verlden under denna deras svåraste pröfvotid, och hvilket hon qvarlemnade i Kaluga, då hon begaf sig till Sverige. I saknad af luthersk prest måste den olycklige fadern sjelf begrafva denna dyra kärlekspant, sjelf, enligt svenska kyrkans ritual, med de trenne skoflarne mull öfverantvarda honom åt den eviga hvilan! Hvilken belägenhet!
Så snart Armfelt inhändigat nyheten om den lyckliga utgången af grefvinnans bemödanden i Petersburg, lemnade han den 3 November 1797 Kaluga, såsom han sjelf yttrar, "efter tre års, fem månaders och sex dagars vistelse som fånge i ett land, der man erbjudit mig en tillflyktsort, och dit egenhändiga bref af kejsarinnan inbjudit mig, i den händelsen att jag skulle blifva förföljd." Till Sverige fick han dock ej till en början komma.
De båda makarne träffades på Kolk i Liffland, der de tillsammans tillbragte vintern 1797--98. Sistnämnde år reste de öfver Berlin till Carlsbad, hvarest de till mycket gagn för sin rubbade helsa hela sommaren begagnade baden. Vintern 1798--99 passerade de i Berlin, hvarefter grefvinnan Armfelt om våren begaf sig till Sverige. Gustaf Adolf erbjöd henne då att blifva hofmästarinna för det kungliga barnet, hvars födelse väntades i November samma år. Efter någon tvekan antog grefvinnan detta anbud, endast för att derigenom kunna blifva satt i tillfälle gagna sin man, hvilken konungen också verkligen lofvade henne återkalla vid det tillfället, då de vanliga nådebevisningarne vid prinsens födelse komme att utdelas. Detta löfte uppfylldes dock ej förrän på prinsens födelsedag följande år, då Armfelt återkom till Sverige, der hans lyckas sol åter uppgick, i det han år 1801 blef minister. Men han måste dock sedermera ånyo, 1811, rymma till Ryssland, och dog 1814 såsom generalguvernör i Finland.
De la Gardie, Johanna Eleonora, syster till Ebba Maria, hvilken vi förut omnämnt, är ännu mera berömd för lärdom och vitterhet, än denna. Hon föddes 1661, blef hoffröken hos drottning Ulrika Eleonora d. ä. 1680 och gift i Hamburg 1691 med sin kusin, general-löjtnanten grefve Erik Gustaf Stenbock. Sedermera statsrådet Samuel Triewald, en af de vittraste svenskar på sin tid, hade som informator konditionerat i nämnde grefliga hus. Han bekände, att han af grefvinnans böcker, samtal och rena smak i vetenskaperna haft mera nytta, än af något in- eller utrikes-universitet. Portrait d'Ismène, en fransysk pastoral i bunden och obunden stil, är skrifven af henne, såsom en minnesteckning öfver drottning Ulrika Eleonora d. ä., äfvensom N:o 225 i Stockholms Gesangbuch: "Weich, Falsche Welt". Hon dog 1708. M. Rönnow yttrar i hennes äreminne: "hennes esthetiska studier upphöjde henne till ideernas verld, hennes fromhet förenade henne med den högtbesutne Guden."
I likpredikan öfver henne, af Ekendahl, framhålles den utmärkta ynnest, hvari hon hade stått hos fyra drottningar, två svenska och två engelska. Detta förhållande är troligt, när man af hennes poemer, berömda af äfven sednare Vitterhetsidkare, ser, att hon i bildning öfvergick flertalet af de damer, som omgåfvo dessa drottningar. -- Båda makarne De la Gardie stiftade gemensamt ett hospital vid Örebro för 8 fattiga.
De la Gardie, Maria Sofia, var ett af riksmarskalken grefve Jakob De la Gardies och hans maka Ebba Brahes många barn. Om någon svensk qvinna genom sitt nit för fosterlandets
