Sida 168
Hon lefde med sina barn i Tyskland, förnämligast i Baden, derifrån hon dock företog resor till åtskilliga länder. Under en sådan, företagen endast för helsans skull, dog hon i Lausanne, den 25 September 1826, fyrtiofem år gammal.
Fredriksdotter, Anna, var en prestfru, som hade särdeles olycka med sina män, hvaraf ödet tillskyndade henne tre, men hvilka alla slutade på ett beklagligt sätt. De voro allesamman prester och lefde på 1600-talet. -- Fru Annas första man var Nils Bagge, den tredje i ordningen af kyrkoherdarne i Krokstads pastorat i Bohuslän. Han blef ihjälslagen af en bonde, som han på något sätt råkat förolämpa. -- Om Annas andra man, Anders Wingård, står det att läsa i prosten Johan Wedmans beskrifning öfver Bohuslän, att han påskmorgonen 1645, då han skulle resa till Hede annexkyrka för att predika, sett tvänne trollpackor ridande, den ena på en plogoxe, den andra på en varg. Då han på predikstolen omtalade detta för den lyssnande församlingen, trängde sig en orkanlik vind genom kyrkan, hvarvid prosten fick slag och blef mållös. Han dog tre dagar derefter.
Fru Anna Fredriksdotter, sålunda för andra gången enka, gifte sig för tredje gången, och nu med efterträdaren i pastoratet. Denne hette Didrik Arrhenius. Med honom gick det icke bättre än med hennes båda föregående män; han dog af gift, som han erhöll i färsk-öl; det blef icke bekant genom hvilken han blifvit förgifven.
Freja. Freja var icke egentlig drottning, fastän hon i tre år förestod riksstyrelsen och det med stort beröm, så att hon väl förtjenar att bland forntidens drottningar upptagas.
Freja var prestinna, föreståndarinna för afgudatemplet och de offer, som der anställdes. Hon var syster till Yngve Frej, den gode, den kloke, den årsälle regenten, under hvars regering var god tid i landet, sådan den aldrig förr varit. Marken bar ymniga skördar, öfvernog till menniskornas behof, och sederna voro så berömliga, att intet brott, intet svek, intet kif hördes af på långliga tider. Det påstods till och med att guld kunde få ligga strödt vid vägarne, utan att någon tillegnade sig det; så rättsinniga och ärliga voro menniskorna.
Det var just under tiden näst före Christi födelse, som Yngve Frej regerade i norden.
Ändtligen dog Frej; Freja, som var en utmärkt klok qvinna, förhemligade hans död för folket och yppade den endast för några få förtrogna. Hon lät bygga en stor grafhög, försedd med trenne gluggar, och dit lät hon i hemlighet föra liket, hvarefter hon lät bland menigheten utsprida, att hennes bror lefde, ehuru han redan ingått i sin hög och lefvande bodde der. Hon förordnade derjemte att riksskatterna skulle der inläggas, guldet genom den ena gluggen, silfret genom den andra och kopparen genom den tredje.
Så förflöto trenne hela år, hvarunder man inbillade sig att Yngve Frej ännu lefde, emedan den goda tiden, d. v. s. det goda tillståndet inom landet, oafbrutet fortfor. Ändtligen blef hemligheten upptäckt; men folket vredgades dock icke på Freja, utan tackade henne, först för det hon så klokt och berömligt förestått riket, i broderns stad och ställe, sedan för det hon förvarat den älskade kungens qvarlefvor, dem de nu icke kunde förmå sig till att uppbränna. De murade blott igen de trenne gluggarne, och det under erkänsam saknad.
Yngve Frejs lik blef således det första högsatta i norden, der man förut alltid bränt sina aflidna och samlat askan i en urna.
Frej och Freja dyrkades efter döden såsom gud och gudinna.
Frigell, Christina Andrietta, dotter af kompositören Pehr Frigell, som afled 1842, vid 92 års ålder, är i Boijes Målarelexikon omnämnd med beröm, såsom den der utöfvade målarekonsten med skicklighet och smak.
Friis, Lykke Sofia, kom till Lund omkring 1718. Hon var en qvinna med sällsynt mångkunnighet i språk och egde förmåga att skrifva vers på danska, tyska, franska, latin och grekiska samt läste hebreiska. Hon blef gift med akademiadjunkten G. E. Bildstein, som sedan blef theologie professor.
Fryckman, Brita Johanna, Man läser i "Götheborgs-Posten" för den 1 Juni år 1861: Makarne Fryckman, som redan för lång tid sedan tillförsäkrat sig om efterlefvandes tacksamhet genom en högst ansenlig gåfva till en härvarande välgörenhetsanstalt, hafva under loppet af denna
