Sida 362
den aktningsvärde kommendören Georg Samuel v. Gegerfelt, men hon var lika ytterligt svartsjuk, som hennes far i detta afseende varit likgiltig. Hon fann sig ej lycklig; förälskade sig på annat håll; önskade skiljsmessa. Hennes man, som tillbad henne, ville öfverse allt, blott han fick behålla henne; men hon ville skiljas, för att få gifta sig med den hon högre älskade. Hennes man gaf vika; äktenskapet upplöstes lagligen, 1828, och hon hastade att utbyta sin återvunna frihet mot nya band. Tre gånger förkunnades i templet hennes andra giftermål med underlöjtnanten Johan Victor Strandberg; bröllopsdagen utsattes till d. 1 Juni 1829 och gästerna bjödos. Men bruden sjuknade häftigt, så att bröllopet måste inställas. Den sjuka insåg att döden nalkades; men ville dö såsom förenad med den nye maken, och lät viga sig på sjuksängen, derifrån hon aldrig uppstod.
Schulin, Helena, blef gift med handlanden Zacharias Franzén i Uleåborg. I detta äktenskap föddes Frans Michael, den namnkunnige skalden och biskopen, som på flera ställen i sina skaldestycken besjungit sin moder. Hennes far var bondson från Savolaks, kom såsom bodgosse till Uleåborg och blef snart förmögen handlande. Innan dottern ännu fyllt 15 år utsattes hennes bröllopsdag; bruden var klädd och gästerna samlade, då en objuden gäst -- en förskjuten friare -- fästade prestens uppmärksamhet på brudens underhaltiga ålder. Gästabudet fortfor emellertid, men vigseln måste några veckor uppskjutas. I sitt sjuttonde år blef hon första gången mor. Hon förenade med ett fromt, madonnalikt utseende alla hjertats och själens goda egenskaper. Med synnerlig ömhet omhuldade hon sin förstfödde, som snart bekräftade den gamla iakttagelsen, att frejdade män ofta haft utmärkta mödrar. Sonen talade alltid om henne med den innerligaste kärlek och skref mot sin lefnads slut: "Ännu i mitt 75:te år faller en tår ur mitt öga, då jag tänker på min mor och minnes hennes ömhet och minnes hennes moderliga välsignelse, som följt mig i all min lefnad." Tidigt blef hon hans sånggudinna och väckte redan vid 6 år hans poetiska inbillning, en gång då han betraktade henne, i blomman af sin ungdom, sittande framför spegeln vid nattduksbordet, der hon ordnade sitt utslagna hår. Han hade hört talas om, att hvarje menniska hade sin engel, och trodde sig se moderns i spegelbilden. Grafström anmärker, att Franzéns täcka poem "Spegeln" synes häntyda på detta minne, och månne icke äfven de käraste dragen i "Menniskans anlete" derifrån leda sitt ursprung? I poemet "Modren och Sonen" har han mera direkt besjungit sin mor och återgifvit hennes ord så som han ur hennes hjerta upphemtat dem. Hon blef 1787 enka och 1789 omgift med kommersrådet Keckman, samt afled 1811.
Schurman, Anna Maria, född i Köln d. 5 Nov. 1607, var ej något svenskt fruntimmer, men som hon för sina ovanliga kunskaper väckte hela Europas beundran och äfven derför besöktes af drottning Christina, hvars porträtt hon, till drottningens stora förvåning, målade under hennes korta besök -- så hafva vi lemnat plats för henne, synnerligen också derför, att hon öfver konung Gustaf II Adolf utgaf en "Prosopopee" på italienska och franska. Fredrik Spanheim i Utrecht utgaf en samling af hennes arbeten, som hon skrifvit på hebreiska, grekiska, latin och franska. Hon kände äfven syriska, chaldeiska, arabiska, ethiopiska och engelska. Skref 1641 en dissertation öfver frågan: om fruntimmer böra studera? Hon var dessutom artist, och korresponderade med Europas lärdaste män. Vid 72 års ålder afled hon i Friesland, då hon arbetade på ett filosofiskt lexikon.
Schwartz, Maria Sofia (född Birath), är en af vårt lands författarinnor, hvars arbeten blifvit hastigt och allmänt omtyckta. De hafva gjort en snabb och lysande lycka, blifvit i främmande länder, framförallt i Tyskland, öfversatta och hafva en mycket stor läsande publik.
För att få penndragen af fru Schwartz' både personlighet och författare-skaplynne så korrekta, som det är oss möjligt, taga vi oss friheten att här göra ett utdrag ur en artikel om henne, införd i en bland vår tids nyaste och bästa tidskrifter, "Svensk Familje-Journal", 1864, andra häftet. Artikeln är skrifven af en bland våra största stilister.
"Maria Sofia Birath föddes i Borås 1819. Redan vid sin tidigaste barndom förlorade hon sina föräldrar och blef, knappt halftannat år
